<anforande>
<dok_hangar_id>2348697</dok_hangar_id>
<dok_id>GM0922</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1998/99:22 Onsdagen den 25 november</dok_titel>
<dok_rm>1998/99</dok_rm>
<dok_nummer>22</dok_nummer>
<dok_datum>1998-11-25 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Riksbankens ställning (vilande grundlags- förslag och följdlagstiftning) (prop. 1997/98:40)</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>EE664AF8-4CAA-471F-83B3-3FC3A9374E4C</anforande_id>
<anforande_nummer>34</anforande_nummer>
<talare>PER LAGER (mp)</talare>
<parti>mp</parti>
<anforandetext>Fru talman! Ser inte Marianne Andersson faran i
att vi avhänder oss det politiska inflytandet under
vägen och låter denna expertgrupp vara den som
avgör vad som är viktigast för stunden, oavsett om
det händer en stor miljökatastrof eller det plötsligt blir
en massarbetslöshet som vi inte kan ana grunderna
till? Då beslutar expertgruppen, och den har kanske
just inflationsmålet och prisstabiliteten som det avgö-
rande. Den kan inte ta hänsyn till den verklighet som
råder utanför, dvs. de realiteter som människor verk-
ligen bekymrar sig över och som vi måste klara av.
Det är min fråga.
</anforandetext>
<intressent_id>075043103804</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>185819</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GM0922/#anf34</protokoll_url_www>
</anforande>
