2348697 GM0922 Riksdagens snabbprotokoll 1998/99:22 Onsdagen den 25 november 1998/99 22 1998-11-25 00:00:00 Kassettersättning 455A7D95-305F-4305-95E7-22C41206D8AD 137 EWA LARSSON (mp) mp Herr talman! Någon har sagt här att det beslut som vi kommer att fatta alldeles snart kom snabbt. Jag vill påminna om att det här är en fråga som har drivits i Sverige sedan början av 50-talet. Jag vill börja med att yrka bifall till hemställan i betänkandet. Från Miljöpartiets sida har vi under den förra mandatperioden tyckt att det har varit ärligare att driva frågan som en skattefråga, och det har vi i kul- turutskottet gjort gemensamt med skatteutskottet. Nu sitter vi här. Det är lagutskottet som tar frågan, och vi har också hört inlägg vari man tyckte att arbetsmark- nadsutskottet borde vara med därför att konstnärernas ekonomiska situation är svår. Från Miljöpartiets sida ser vi gärna att man fördelar om medel från arbets- marknadsutskottet till kulturutskottet. Moderaterna har hävdat att momsen, som redan finns, skall använ- das. Då ser vi fram emot en sådan motion från mode- raternas sida. Men från Miljöpartiets sida vill jag fokusera lite grann på folkmusiken och försöka dra någon skillnad mellan det som är tydligt upphovsrättsskyddat och det som befinner sig i en gråzon. Upphovsrätten är grun- dad på synen att det är en konstnär som skapar ett verk, och det stämmer ju inom de flesta områden. Men inom musiken - musiken som vi alla inte bara behöver ha utan som vi också utvecklas av när vi lyssnar på och som vi lever längre när vi lyssnar på - pågår ju en skapandeprocess. En konstnär bygger där vidare på en tradition och plockar en byggsten från ett tidigare verk och bygger på. Kompositören återspeg- lar inte bara historien. Det ljudande resultatet av ver- ket är också beroende av de musiker som framför stycket. De är alltså medskapande i processen, och då blir inte upphovsrätten så tydlig, utan vi är i den här gråzonen. Inom olika genrer är detta olika tydligt. Inom den europeiska konstmusiken finns en tradition att musi- kern förväntas följa kompositörens intentioner så gott han eller hon kan. Men inom jazzmusiken är det sna- rast tvärtom. Där förväntas musikerna lägga sin per- sonliga prägel på musiken. Då är det inte alltid så lätt att finna någon upphovsperson över huvud taget. Detta är särskilt tydligt i olika former av en munt- lig tradition, t.ex. den svenska folkmusiken. Det har funnits en oro ända sedan 1800-talet att den svenska folkmusiken skulle dö ut. Därför började man transkribera musikstyckena. Men att konservera en levande tradition går naturligtvis inte, och att ned- teckna ett framförande innebär inte att man så att säga räddar verket. Sedan kom fonogramindustrin och den förde med sig en helt annan marknad. Och folkmusi- ken förlorade till en viss del sin egenskap att vara en gemensam kulturskatt i och med att olika förlag till- skansade sig rättigheterna till olika låtar. Att äga upphovsrätten till populära musikstycken är väldigt vinstgivande. Av skivbolagens inkomster härstammar endast 30 % från själva skivförsäljningen. 70 % kommer från de avgifter som radio, TV, restauranger m.fl. måste betala varje gång de använder musiken. Därför hade vi från Miljöpartiets sida hellre sett att detta förslag hade utformats som en skatt och att vi hade gjort som i Norge och Danmark och avsatt en viss procent av skatten till kulturpolitiska mål där folkmusiken skulle ha kunnat få en del. Men nu är inte förslaget utformat på det sättet, utan man hänvi- sar i betänkandet till att man nu får sluta avtal för att ge stöd till dem som inte kommer att åtnjuta pengar i och med det här förslaget. Vi får väl se fram emot att sådana avtal sluts. 07776758016 N 2010-01-01 00:00:00 185922 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GM0922/#anf137