2348697 GM0922 Riksdagens snabbprotokoll 1998/99:22 Onsdagen den 25 november 1998/99 22 1998-11-25 00:00:00 Kassettersättning 85C6FCA7-9011-4C12-878E-77E79EFFA166 117 TANJA LINDERBORG (v) v Herr talman! Jag konstaterar att Henrik S Järrel noga har studerat ledarsidan i Svenska Dagbladet i dag. Den var som kopierad. Likadant var det med artikeln i går. Den var ungefär som kopierad, lagligt då förstås. Herr talman! Regeringen föreslår att det i upp- hovsrättslagen skall införas en bestämmelse som skall träda i kraft den 1 januari 1999 om s.k. kassettersätt- ning. Den syftar till att i någon mån kompensera upphovsmän för privat kopiering av deras skyddade verk. Enligt förslaget skall ersättningen till rättighetsha- varna utformas på civilrättslig grund utan offent- ligrättsliga inslag. Den ersättning som skall utbetalas till upphovsmännen är 2 öre för varje möjlig upptag- ningsminut och högst 6 kr per kassett eller oinspelad CD-skiva. Undantagna från den här ersättningsrätten är olika kassettyper som används av personer som har syn- eller hörselskador. Ersättningen skall betalas av nä- ringsidkare som yrkesmässigt tillverkar eller importe- rar kassetter. Vem har då rätt att inkassera ersättningarna och fördela dem mellan rättighetshavarna? Jo, som Hen- rik S Järrel sade, det har organisationer som företrä- der flertalet upphovsmän. Herr talman! Det är i dag fullt lagligt att kopiera t.ex. en TV-sänd långfilm för att titta på den vid sena- re tillfälle eller kanske för att behålla den för en läng- re tid eller för evigt. Likaså är det fullt lagligt att för privat bruk kopiera en musikinspelning från en skiva till en kassett eller vice versa. Den tekniska utveck- lingen har gjort det möjligt att både snabbt och billigt framställa kopior av mycket hög kvalitet. Med den kommande digitala tekniken öppnas ytterligare möj- ligheter. Det är allmänt bekant att privatkopiering av musik och videor har ökat, och det påverkar naturligtvis rättighetshavarnas situation eftersom de riskerar att förlora inkomster när försäljningen minskar. Och handen på hjärtat, ärade ledamöter: Hur många av oss har inte någon gång i livet kopierat en skiva som vi sedan har förärat vänkretsen? Det har naturligtvis skett i all välmening och utan någon som helst tanke på att vi undandrar upphovsmännen inkomster. Sam- tidigt vet vi att upphovsmän är ekonomiskt svaga som grupp betraktat. I en moderatmotion som Henrik S Järrel nyss ha- de ett anförande kring yrkas alltså avslag på regering- ens proposition. Motionärerna menar att det är princi- piellt felaktigt att införa kassettersättningen eftersom man inte i förväg kan veta om kassetterna kommer att användas till inspelning av upphovsrättsligt skyddade verk. Det hävdas att den tillåtna privatkopieringen re- dan har räknats in i det pris som vi konsumenter be- talar när vi köper tomma kassetter eller tomma CD- skivor. Motionärerna menar alltså att den här kasset- tersättningen är att betrakta som en extra skatt, precis som Henrik S Järrel sade. Låt mig först erinra om att det förslag som vi nu skall ta ställning till inte är en specifik svensk förete- else. I de flesta EU-länder, men också i Schweiz och på Island, finns redan sedan länge en lag om kasset- tersättning. I en del länder har ersättningen karaktären av skatt. Den svenska regeringen har i stället valt en rent upphovsrättsligt lösning, alltså civilrättslig ut- formning. Därför kan det enligt utskottsmajoriteten inte betraktas som en skatt. Jag kan inte undanhålla mig från att säga att om det hade varit fråga om en skatt, Henrik S Järrel, så hade vi inte behövt debattera med varandra i dag. Då hade det stått ledamöter från skatteutskottet här i talarstolen i stället. Däremot är det naturligtvis riktigt som Modera- terna påpekar i sin motion att i priset på t.ex. CD- skivor har man redan kompenserat rättighetshavarna. Men utskottsmajoriteten är av den uppfattningen att det både är önskvärt och rimligt att upphovsmännen kompenseras för den konkurrens som den ökade privatkopieringen faktiskt innebär. Herr talman! Som utskottsordförande vill jag kommentera ett par motioner. Först gäller det en motion från Ewa Larsson, Miljöpartiet. Där framhålls att det föreslagna ersättningssystemet i huvudsak gynnar kommersiell musik medan utövarna av folk- musik riskerar att bli lottlösa. Därför föreslår motio- nären i första hand att ersättningen bör vara 3 öre per inspelningsminut för att man därigenom skall kunna skapa utrymme att använda 33 % av ersättningen till de kulturpolitiska mål som riksdagen har satt upp. Andrahandsyrkandet från Ewa Larsson är att av den ersättningsnivå som föreslås i propositionen, alltså 2 öre per inspelningsminut, skall 33 % gå till ändamål som står i överensstämmelse med de kultur- politiska målen. Ett liknande yrkande finns i en vänsterpartimotion som innebär att en tjugondel av ersättningen bör an- vändas till gemensamma ändamål. Tasso Stafilidis kommer senare att utveckla Vänsterpartiets stånd- punkt i det här avseendet. Motionärernas förslag innebär att ersättningsord- ningen skulle utformas som en offentligrättslig avgift. Det kan inte utskottet ställa sig bakom. Därav följer att man i stället får försöka att pröva sig fram avtal- svägen. Vad sedan gäller ersättningsnivån delar ut- skottsmajoriteten propositionens förslag. Avslutningsvis vill jag yrka bifall till hemställan i betänkandet och avslag på samtliga motioner. 0489462966700 N 2010-01-01 00:00:00 185902 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GM0922/#anf117