2348786 GM09111 Riksdagens snabbprotokoll 1998/99:111 Onsdagen den 16 juni 1998/99 111 1999-06-16 00:00:00 Partiledardebatt partiledardebatt 24AA0B1F-2152-4CFD-A1CD-67A62AED22C3 29 LARS LEIJONBORG (fp) fp Herr talman! På två sätt var valet i söndags vikti- gare för Folkpartiet än för andra partier. För det första är vi faktiskt det parti som i vårt program mest betonar Europaparlamentets roll och vill ge det större befogenheter. För oss ligger det europeiska projektet så nära hjärtat att det verkligen kändes viktigt att få skicka fler svenska liberaler till Bryssel och Strasbourg. Det är några avgörande år som nu ligger framför oss, och det är viktigt för oss att vara med och göra Europa mer öppet - öppet för nya medlemmar, öppet för insyn och debatt, öppet för samarbete och solida- ritet med andra delar av världen. Det har talats om huruvida Leijonborg kan förvalta Mariteffekten osv., och det är förvisso en intressant diskussion. Men för oss verkligen ett egenvärde att lyckas i Europavalet, och det gjorde vi. För det andra, och trots det jag nu sade, hade vi naturligtvis efter flera förlustval ett behov av att visa att Folkpartiet kan komma igen. Vi bestämde oss tidigt för att satsa hårt på Europavalet - börja val- kampanjen tidigt, skrapa ihop så mycket resurser vi kunde och hålla fast vid en tydlig Europapolitik. Jag tror att vi hade gått framåt även med en annan topp- kandidat, men med Marit Paulsen blev framgången till något av ett jordskred. En tredubbling av vårt valresultat och tre svenska liberaler i den liberala gruppen i Europaparlamentet är ett mycket inspire- rande resultat. För vår del blir därför Europavalet ett avstamp för en ny offensiv för den förnyelse av Sve- rige som vi tror på. Det är ett Sverige där människor - alla människor - är friare och har större makt över sina egna liv. När Sverige skickade ned 22 EU-parlamentariker efter 1995 års val var dessa, såsom har påpekats här, uppdelade i elva anhängare och elva motståndare. En annan glädjande del av valutslaget är att den propor- tionen har förskjutits. Nu är det mycket färre i den svenska delegationen som är aktivt emot det här pro- jektet. De rena nej-partiernas mandat har minskat från sju till fem. Utöver de fem finns en socialdemokrat, Maj Britt Theorin, och som det nu verkar tyvärr också en kristdemokrat, vilket jag antar bekymrar Alf Svensson som jag vet är en varm Europavän. Men det faktum att svenska folket sakta men sä- kert tycks vänja sig vid tanken att Sverige är en själv- klar del av den europeiska unionen gör att vi nu måste gå vidare i Europapolitiken. Jag håller fullständigt med Gudrun Schyman om att vi måste få en tidtabell för avgörandet av den nu mest aktuella Europafrågan, nämligen valutasamarbetet. Men till skillnad från Gudrun Schyman kan jag tala till Göran Persson som, så att säga, kolleger på den gamla ja-sidan. I den egenskapen vill jag verkligen uppmana Göran Pers- son att snabbt se till att hans parti får en ståndpunkt i denna avgörande fråga. Det duger inte att vela längre - orden är inte mina utan SSU-ordförandens. Det kommer ju nu sådana rop också från olika håll inom arbetarrörelsen. Jag tror inte att ett parti överlever på 2000-talet om man inte har en tydlig Europapolitik. Göran Persson kom med mycket sura uttalanden på valnatten. Jag skulle vilja säga till Göran Persson: Sluta sura! Se till att ditt parti tar en tydlig ståndpunkt i EMU-frågan! Det är mycket viktigt att föra vidare den diskus- sion som jag och Gudrun Schyman nyss hade om EU:s folkliga förankring. Därför bekymrar det mig i högsta grad att Göran Persson låter sin frustration över sitt eget partis misslyckande gå ut över väljarna. Göran Persson tycks ju på fullt allvar ha tagit upp en diskussion om att man skall avskaffa detta folkliga inflytande, dvs. möjligheten för väljarna att välja sina egna Europaparlamentariker. Det kommer inte att gå, för det kommer inte den europeiska unionen att ac- ceptera. Men bara tanken tycker jag är ganska skrämmande. På något sätt hör den ihop med ett par andra de- batter som Göran Persson har engagerat sig i på sis- tone. Det gäller detta med att kommuner inte skall ha rätt att avveckla kommunala bolag - vilket riksdagen också tyvärr bestämde i måndags - för att på det sättet få loss en räntevinst som kan användas för bättre vård och bättre skola. Detta var en stor fråga i valrörelsen. Den var uppe i mängder av debatter, också i slutdebatten i TV inför valet. Men om vi libe- raler inte har rätt att driva att kommuner inte skall ägna sig åt bolag utan att de skall ha ordentlig insyn i sin verksamhet - kommersiella verksamheter drivs mycket bättre på marknaden, och vi måste få loss resurser för att bygga en bättre skola och en bättre vård - vad skall då kommunalvalen vara till? Inte nog med detta: Göran Persson och Lars Engqvist har också fört diskussionen ytterligare ett steg, nämligen att vi i kommunalvalen inte skulle ha rätt att driva att man för att förnya verksamheten också skall kunna använda privata entreprenörer. Man kan ju avskaffa kommunalvalen om vi inte får driva vår ideologiskt grundade politik! Göran Persson har ibland kallats Han Som Be- stämmer, och det blir mer och mer så. Europaparla- mentet skall tydligen avskaffas i sin nuvarande form, och den kommunala demokratin håller också på att avskaffas om de viktiga frågor som skall ligga där plockas ifrån den nivån. Det är ingen bra utveckling av svensk demokrati. Vi skall gå i en helt annan riktning. Jag håller med alla som har beskrivit demokratins problem här, men lösningen måste vara att ge demokratin ett så me- ningsfullt innehåll som möjligt. Vi liberaler står för att människor skall få bestämma mer om sin vardag, men när det gäller det som måste bestämmas i det politiska systemet skall människor ha största möjliga påverkansmöjligheter. Med de signaler som nu kom- mer verkar utvecklingen gå i helt felaktig riktning. Det fördes en diskussion här mellan Göran Pers- son och Lars Tobisson om verklighetsbilden. Man bollade statistik, och Göran Persson frågade retoriskt: Om det är så dåligt, varför går det så bra för Sverige? Det är förstås naturligt i en politisk debatt att man diskuterar hur läget i landet är. Man kan med ungefär samma retorik ställa frågan till Göran Persson: Om allt är så bra i landet, varför går det så dåligt för Soci- aldemokraterna? Det är klart att det beror på att män- niskor i sin vardag har en annan bild än den som Göran Persson beskriver här. Jag uppskattar att både Alf Svensson och Lennart Daléus har tagit upp situationen i skolan. Det är ju ett av de områden där de människor som kommer i kon- takt med den verkligen känner att det trots allt tal om välfärdssamhälle finns oerhörda brister. I går kom det ett mycket strategiskt dokument om den svenska skolans framtida utveckling. Det handlar om hur vi skall utbilda morgondagens lärare. Tyvärr är det en mycket stor besvikelse. Den utredningen kommer inte att innebära den förbättring av lärarnas ämneskunska- per som behövs och den statushöjning av läraryrket som vi är i så oerhört stort behov av. När det gäller jobben och verklighetsbilden är det helt korrekt som Göran Persson säger: Det har till- kommit 130 000 nya jobb i Sverige det senaste året. Sverige befinner sig nu i en högkonjunktur, och det är ju mycket bra. Men de viktiga frågorna för oss är: Kommer denna utveckling att bli bestående? Har Sverige varaktigt kommit in i en annan tillväxtbana så att vi kan räkna med en uthållig tillväxt? Och är re- sultaten tillräckliga? Jag brukar ha synpunkter på Göran Perssons sätt att hantera statistik, men uppgiften om 130 000 nya jobb från maj förra året till maj i år är korrekt. När Göran Persson säger att vi just nu har den högsta tillväxten i EU, skall betoningen läggas på just nu. Nu börjar man komma ned på kvartals- och halv- årsstatistik. Jag har tittat på utvecklingen sedan 1995 när Göran Persson tog över som finansminister fram till 1998, och jag har tittat på helårssiffror. Där har den svenska tillväxten varit 2,3 % per år, vilket är klart lägre än EU-genomsnittet. Sedan har jag slagit upp majsiffran för antalet som jobbar. Det är den siffran som Göran Persson använ- der. Jag slog upp majsiffran för 1990. Då var nästan exakt 400 000 fler svenskar i arbete. Det är en rätt viktig bakgrund till skrytet om att allt går så bra. Vi har oerhört mycket framför oss. Det faktum att det redan efter något år av högkonjunktur börjar talas om inflationsrisker och flaskhalsproblem visar att det finns ett enormt behov av att ta itu med det vi politi- ker och ekonomer brukar kalla strukturproblem. Här sker ingenting. Här sitter Göran Persson fullständigt fast i den fälla han gillrat mot sig själv genom att inleda ett samarbete med vänsterpartierna. Jag ser egentligen ingen lösning på detta problem. Alf Svensson pekar på nyvalsmöjligheten. Vi argu- menterade helt nyligen tillsammans för den. Göran Persson vägrar det alternativet. Jag beklagar det mycket. Det andra alternativet till att fortsätta att snubbla sig fram med Schlaug och Schyman är att vända sig till jobballiansen. Vi har i jobballiansen från början sagt att detta är ett öppet erbjudande till alla krafter som vill vara med och som delar vår grundläggande syn på hur svensk ekonomi skall utvecklas. Riksdagen avslog i går kväll vår politiska linje. Den borgerliga reservationen i finansutskottet av- slogs. Då var det inte tal om att frysa något samarbete och att gräla. Vänsterpartister och miljöpartister rös- tade trofast för regeringens ekonomiska politik. Vi tycker att det naturliga skulle vara att ta den re- servationen som utgångspunkt för ett resonemang om en kursomläggning i Sverige. Om regeringen är redo för det kan vi prata om det. Om det är psykologiskt svårt att ta ett sådant do- kument som utgångspunkt finns det nu ett annat - det har redan citerats här - nämligen det dokument som Tony Blair och Gerhard Schröder har skrivit. Det går att plocka fram på Labours hemsida. Det är mycket spännande. Det är ett dokument som visar att andra socialdemokratiska partier i vår världsdel förstår vad som behöver göras, men Göran Persson har helt av- färdat det dokumentet - vilket är mycket synd för Sverige. För oss liberaler var naturligtvis valet i söndags en vitamininjektion. Vi känner att på tröskeln till ett nytt sekel har liberaler oerhört mycket att bidra med, och Sverige behöver mer av liberala värderingar. Vi kommer att kämpa ännu hårdare för ett liberalare Sverige, en förnyelse av Sverige, en ny kurs för Sve- rige. (Applåder) 0980725315516 N 2010-01-01 00:00:00 196856 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GM09111/#anf29