2348786 GM09111 Riksdagens snabbprotokoll 1998/99:111 Onsdagen den 16 juni 1998/99 111 1999-06-16 00:00:00 Partiledardebatt partiledardebatt 369C7255-C40A-4182-AA9B-146046713817 23 ALF SVENSSON (kd) kd Herr talman! Först får vi höra en uppräkning som ju tyder på att Vänsterpartiet är fött med ett nej i halsen - inte ett utan en massa. Så går Gudrun Schy- man upp och pratar om öppenhet. Det är en ganska fantastisk dialog vi har här. Jag hoppas och tror att vi i alla, i alla partier, kan vara överens om att vårt politiska arbete behöver en trovärdighetsförstärkning. Det går, vänligt uttryckt, ett stråk av misstro över politikerna och det sätt på vilket vi sköter de uppgifter som vi i vår demokrati är satta att bära ansvaret för. Personligen anser jag att det här är mycket allvarligt. Det gör vi säkert alla. Demokratin vilar förstås på ömsesidig respekt. Under den gångna EU-valrörelsen har vi nog lite var plågats av att vi inte riktigt nått fram eller lyckats fånga uppmärksamheten. Men det finns speciell an- ledning, tycker jag, att ni tre partier som står för rege- ringsunderlaget funderar över det demokratins klimat som ni skapar. Med jämna mellanrum hör vi att ni skall hålla ihop hela mandatperioden. Men om kittet enbart är maktambitioner från de här tre hållen, då finns det anledning att känna stor ängslan. Regering- ens uppgift är ju inte att sitta kvar. Regeringens upp- gift är självfallet att regera. Det är tydligt att regeringens stödpartier kommu- nicerar med Göran Persson via DN:s debattsida. Och för att få uppmärksamhet drar man sig inte ett vitten för att slå på allt vad blåljus och sirener heter: Pinsamt Natofjäsk, Persson, skrev Schlaug vid ett tillfälle. Vid ett annat tillfälle var den schlaugska rubriken: S skapar grogrund för rasism. Det är inte vilka beskyllningar som helst som ni kastar mot varandra. Och Gudrun Schyman talar ju som vi alla vet ul- timativt. Det kan förstås tyckas att jag inte skulle lägga mig i detta och att detta helt och hållet är en intern fråga för er tre. Men det är faktiskt inte det. Ni urholkar politikens legitimitet och urgröper trovärdigheten ytterligare. Om ni begär - och det borde faktiskt vara rimligt att ni gör - att medborgarna skall ta del av alla era verbala råkurr och hot hit och dit, och om ni vill att folk skall bry sig om era knivkastningar, så vore faktiskt den logiska utvägen för Göran Persson att utlysa nyval. Herr talman! Flera har fått arbete i Sverige, och det är bra. Men samtidigt som regeringen stoltserar med att flera har fått arbete och att produktionen ökar, får vi politiker ständiga besked om att många i vårt samhälle far illa och har svårt att få sin lilla ekonomi att gå ihop. Och särskilt gäller det, tycker jag, våra gamla och sjuka. Produktionsökningar utgör ju enbart en del av BNP. Man kan förvisso hävda att BNP-måttet är trubbigt och abstrakt. Men om vi vill komma närmare våra medmänniskors vardag och dessutom jämföra med länder i vår omvärld, då måste vi se på BNP per capita. Då visar det sig att hushållens reala disponibla inkomster i vårt land mellan åren 1980 och 1997 har ökat med 4,5 %. Motsvarande tal för EU är 27,5 % och för USA 30 %. Herr talman! Det är alldeles tydligt när sådana här jämförelser görs att det existerar något strukturfel i vårt Sverige. Det finns ett flertal hämskor eller ned- fällda bommar som blockerar. Och jag tror att en hel del socialdemokrater är klara över detta. Men Göran Persson har legitimerat Gudrun Schyman och Väns- terpartiets politik så till den grad att ni socialdemo- krater nu tydligen inte vågar vidta de åtgärder som behövs för att få fart på svensk ekonomi. Ni vågar tydligen inte, Göran Persson, ta nappatag med Gud- run Schyman. Ni sitter så till den grad fast i ängslans dy att ni låter Vänsterpartiet nära nog häckla er under hela EU-valrörelsen och förresten även efter. Skulle Schymans arbetstidsförkortning i kombi- nation med Vänsterpartiets förtjusning över höga skatter få reellt fotfäste, då, det är jag helt övertygad om, skulle de ekonomiskt sämst ställda grupperna i vårt land ha det ännu sämre. Då skulle svensk eko- nomi släpa efter ännu mer. Då skulle resurserna räcka till ännu sämre för de redan svaga. Ta ett realpolitiskt nappatag med Schyman och med bromsklossarna i LO, Göran Persson, inte för att vi skall få bråk och tidningsrubriker utan för att en politik skall kunna släppas fram som skapar förutsätt- ningar för att vård, skola och omsorg skall få ytterli- gare resurser. Herr talman! Det sägs ständigt, som ett skattepo- litikens mantra, att alla skattesänkningar skall betalas. Det låter ju faktiskt som om staten äger våra inkoms- ter. Varför ordas det så lite om hur individen, hur hushållet, skall klara av att finansiera sin existens när skattebelastningen blir så betungande att man inte mäktar med att betala sina utgifter? Staten har utgifter och skall förstås kunna betala för sig. Men det enskil- da hushållet har också utgifter, och om nu inte ar- betsinkomsterna är statens, så kan det väl inte vara orimligt att visa ett rejält intresse för att hushållen också skall kunna betala för sig. Statens benägenhet att agera överförmyndare dominerar även när det är de ekonomiskt sämst ställda som drabbas. Om tillväxten blir lägre än förväntat, då måste åt- gärder sättas in som främjar tillväxt. Och jag begriper inte varför socialdemokraten Persson i Sverige skall vara så komplett obenägen att lyssna på socialdemo- kraten Blair i Storbritannien och socialdemokraten Schröder i Tyskland. Båda dessa premiärministrar pläderar ju för sänkta skatter för att få fart på tillväx- ten. Men nog är det häpnadsväckande minst sagt att inte Göran Persson vill ta till sig ett uns av de stånd- punkter som hans stora partibröder ivrigt förfäktar. Och förresten, hur kan ni ena stunden proklamera styrkan i att flera europeiska stater styrs av socialde- mokrater, när ni i nästa stund har så diametralt mot- satta uppfattningar om ur arbetslösheten skall vältras tillbaka? Göran Persson var ju med om att starta det reformarbete som socialdemokraterna kallade den tredje vägens politik. När så resultatet är färdigt väg- rar Göran Persson att skriva under. För en kort tid sedan skrev ledamoten av social- demokratiska partistyrelsen, förra statsrådet Jörgen Andersson, i en morgontidning: "Det som även kommer att visa sig nödvändigt är att skatterna inom unionen kommer att harmonise- ras." Ja, bli inte förvånade över att de nationella parla- menten så småningom kommer till den slutsatsen. Och om Sverige hade stannat utanför EU, hade vi säkert tvingats harmonisera ännu mer. Vi kan låtsas som om verkligheten inte berör oss, men det blir i så fall ingenting annat än en låtsaslek. Det finns de som tror att Sverige skulle bli något slags självständighetens och oberoendets oas om vi struntar i skeendet i vår omgivning. Sanningen är i stället att vårt land, om vi isolerar oss, kommer att traska ut i det mest hopplösa ökenlandskap. Herr talman! När skattesamtalen mellan riksda- gens partier inleddes delade den dåvarande finansmi- nistern ut ett kompendium som klart och entydigt, med hjälp av konkreta exempel, belyser hur ointres- sant det ekonomiskt sett kan te sig för en arbetslös att skaffa sig arbete. Tröskeleffekterna blir så stora att familjer förlorar avsevärt på att lämna arbetslösheten och ge sig ut i arbetslivet. Att gå från deltid till heltid kan också bli en ren förlust. Och vi vet att det i regel inte lönar sig för ett sjukvårdsbiträde att studera och dra på sig skulder för att bli sjuksköterska, och det gör det ofta inte heller för en ingenjör som vill bli civilingenjör. Det måtte väl ändå säga sig självt att så här kan vi inte ha det, och så här skall vi inte ha det. Jag vet inte hur många gånger som vi från oppo- sitionens sida har räknat upp vilka konkreta åtgärder som måste vidtas för att näringslivsklimatet skall bli sådant och sysselsättningsintresset bli sådant att vi får fart på den ekonomiska tillväxten. Och, herr talman, det är ju inte enbart oppositionen i Sverige som säger det - då kunde det kanske negligeras utifrån partitak- tiska synsätt - utan det är även OECD, IMF och de ledande socialdemokratiska regimerna i EU osv. Herr talman! Jag sällar mig inte till de politiker- grupper som isolerar människors standard till uträk- ning av BNP per capita, trots att vi alla så innerligt väl vet hur ytterligt angeläget det är att det finns re- surser för att vi skall kunna skapa trygghet och om- sorg. Men välfärd mäts inte enbart i kronor och pro- centtal. Jag tillstår gärna att skol- och utbildningsfrågor alltid fångat mitt intresse. Kanske är det så för många av oss. Vi vet ju att barn och ungdomar är framtiden och att framtiden fordrar kunskap och åter kunskap. Svensk skola befinner sig, enligt mitt förmenande, i kris. Det är min uppfattning att skolan är som en jäsande deg som kommer att välla över oss med ofantliga bekymmer och framtidsproblem. Skolsitua- tionen för massor av elever är klart otillfredsställande. Skolan är våra barns arbetsmiljö, säger vi ofta. Men på åtskilliga håll uttrycker man sig alldeles för vänligt om man kallar denna våra barns arbetsmiljö för mise- rabel. När vi läser om hur mobbning och oordning och misslyckanden är vardag för många elever och lärare, fordras det praktiska åtgärder nu av regering- en. Det är vår plikt att tillse att elever slipper lida ne- derlag, slipper känna sig som förlorare. Är det något som knäcker självkänslan, så är det förstås nederlag och misslyckanden. Sådant kan mycket väl ge skador för livet. Utanförskap och marginalisering ger en negativ självbild och pekar rakt ut mot de samhällets utmarker där droger lockar och där identiteten söks i allsköns våld och vanvett. Statens ansvar för varje enskilt barn har ökat, skriver författaren till SOU-boken Gör barn till med- borgare och tycker att detta är något mycket positivt. Jag har heller ingenting emot att staten tar ansvar men statens ansvarstagande räcker inte. Låt mig åter- ge Tony Blair: Familjerna är hjärtat i vårt samhälle. De flesta av oss lever i familjer och vi värdesätter dem därför att de ger oss kärlek, stöd och omsorg. De undervisar oss och lär oss vad som är rätt och fel. Vår framtid beror på hur de lyckas uppfostra barnen. Det är därför vi är så måna om att stärka familjelivet. Varhelst, fortsätter Blair, det är nödvändigt skall regeringen, hellre än att försöka ersätta föräldrarna, erbjuda stöd till alla föräldrar så att de bättre kan stödja barnen. Så talar Tony Blair. Herr talman! Vill vi ta upp kampen mot våra barns vilsenhet, känsla av utanförskap och negativa självbild måste vi göra familjerna och föräldrarna till våra allra bästa bundsförvanter, och då måste vi re- staurera skolsystemet. Demokratin fordrar att alla skall ha samma värde. Men i detta ligger inte att vi är kopior av varandra. Om en ung människa utsätts för alltför hårda krav och alltför felaktiga krav utifrån hennes specifika begåv- ning och läggning främjar inte detta rättvisa. Det skapar däremot besvikelser och brist på självkänsla. Drygt 20 % av eleverna når inte kunskapsmålen i grundskolan, redovisar Skolverket. I dag är det fyra av tio ungdomar med invandrarbakgrund som hoppar av gymnasiet. Nog finns det risk för att invandrar- ungdomar som hoppar av gymnasiet kan komma att bilda ett permanent socialt B-samhälle. Enligt uppgifter i medierna kommer det att saknas 15 000 lärare när höstterminen börjar i år. Skolfrågorna har med våra barns värdighet att gö- ra. Det handlar om respekt för unga människors in- tegritet och fysiska och psykiska hälsa. Men var ock- så övertygade om att det handlar om ett lands framti- da ekonomiska standard och förutsättningar! Herr talman! Unga människor måste få känna sig efterfrågade. För att unga människor skall få känna sig efterfrågade måste vårt land skaffa sig ett nä- ringslivsklimat som är vitalt och uppfordrande. Tjänstesektorn måste öppnas för den nya tidens ar- betstillfällen. Studiesystemet kan inte utgå från att alla kan, eller ens bör, stöpas i samma formar. Det är mentalt förödande att vi sitter fast i en struktur som innebär att så unga människor får starta sina liv som bidragsberoende. Herr talman! Emellanåt kan det i debatten verka som om talet om ekonomisk tillväxt är målet i sig. När vi repeterar att dubbelbeskattningen måste bort, att fastighetsskatten är en felkonstruktion som slår blint och att förmögenhetsskatten undandrar samhäl- let resurser och när vi envist stryker under att in- komstskatterna motverkar sysselsättningen uppfattas det av och till som vore vi ute efter att berika de redan rika. Men för oss kristdemokrater handlar det om att riva trösklar och bända ned blockeringar. Det handlar om att öka möjligheterna att förbättra barnens skola och möjligheterna att främja våra gamlas livskvalitet. Detta sker inte genom att snöpa näringsliv och genom att lasta skatter på näringsliv och medborgare så att man dignar. Herr talman! Ganska nyligen levererades påpe- kanden om att besparingarna inom vårdsektorn drab- bat våra gamla i synnerhet. Värst drabbad är gruppen över 80 år. På fyra år har den gruppens sjukvårds- och läkemedelskonsumtion i pengar minskat med nästan 5 000 kr per år och person, medan vi övriga i lägre åldrar har tagit för oss. Vi vet ju allesammans att antalet äldre ökar ytterligare. Vad ämnar regeringen göra åt detta? Inte någon av oss borde faktiskt uthärda att våra gamla placeras vid sidan om, för det är situationen i dag. De förklaras klinikfärdiga och får sedan finna sig i att vara utan läkarkompetens och utan tillräckligt med övrig perso- nal för att dagarna skall te sig uthärdliga. Vi kristdemokrater hävdar, och kommer envist att hävda, att våra äldre måste få något som vi gärna kallar för en värdighetsgaranti. Herr talman! Runtom i Sverige har det ännu ett år sjungits "Den blomstertid nu kommer - - -." och "En vänlig grönskas rika dräkt har smyckat dal och äng- ar." Det hade känts tungt för oss alla, tror jag, att gå ut i det sommarfagra Sverige där väldigt mycket är alldeles utmärkt om inte folkfördrivningen hade stop- pats och om bomberna hade fortsatt att falla. Det demokratiska ansvaret kan aldrig låsas in bakom nationsgränser. Människovärdet kräver av oss internationell aktivitet och ett gränslöst ansvarstagan- de. Vi kristdemokrater hoppas att vi samfällt i alla partier kan aktivera oss konkret för ett uppbyggnads- arbete på Balkan. Herr talman! Låt mig redan i samband med mitt huvudanförande få önska er alla en riktigt skön som- mar! (Applåder) 0739780276601 N 2010-01-01 00:00:00 196850 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GM09111/#anf23