2348785 GM09110 Riksdagens snabbprotokoll 1998/99:110 Tisdagen den 15 juni 1998/99 110 1999-06-15 00:00:00 (forts. från 6 §) Riktlinjer för den ekonomis- ka politiken, utgiftstak, skattefrågor, m.m. (forts. 68F24131-C60C-4A1D-BF7A-CE2CB94A4FD8 172 GUDRUN LINDVALL (mp) mp Fru talman! Jag tänkte stå här och prata miljö. Jag tycker egentligen att det är konstigt att jag är ensam om att göra det. Som gammal miljökämpe måste jag säga att den här vårbudgeten är en glädjebudget. Det är också glädjande att konstatera att en förening som Naturskyddsföreningen säger: Äntligen börjar det lossna när det gäller pengar! Jag skulle vilja påstå att det är det faktum att Miljöpartiet finns med i budget- sammanhang som gör att vi nu börjar få pengar till miljön. Man kan se att budgeten för miljösidan är mycket liten i förhållande till andra områden, men ändock. Jag skall lyfta fram något av det som vi nu börjar satsa på. I den budget som antogs i höstas satsade Miljöpartiet på att vi skulle få resurser till att avsätta skyddsvärda skogar. Den satsningen fortsätter även fram mot år 2002. Här kan vi se att vi ligger på ett belopp på 500 miljoner per år redan år 2001 men även år 2002. Det innebär att det äntligen blir stora satsningar på att försöka spara 10 % av den produkti- va skogsmarken - som innehåller biologisk mångfald som är mycket trängd. I den här vårbudgeten kompletteras det med me- del till nyckelbiotoper. Nyckelbiotoperna är de där pärlorna i skogen, de som är väldigt speciella och som verkligen måste skyddas för att många av de hotade arterna skall kunna finnas kvar. Det har kom- mit en nyckelbiotopsinventering som visar att det på den mark som är undersökt finns ungefär 4 000 såda- na här pärlor. Om man också tar med den mark som inte är privatägd utan som är bolagsskog räknar man med ungefär 8 000 nyckelbiotoper. Det här kommer att kräva resurser. Det är nöd- vändigt, för det är många i dag som vill vänta på att det skall komma resurser för att spara nyckelbiotoper innan man börjar avverka. I många bygder ligger det alltså faktiskt någon sorts död hand över skogsbruket - vilket vi i och för sig tycker är bra - för att man väntar på pengar till nyckelbiotoper. Nu finns det sådana i budgeten. Vi kan se att det för år 1999 ligger 40 miljoner. År 2000 ligger det 50 miljoner. År 2001 och 2002 ligger det 125 miljoner vardera året. Då börjar vi komma upp i nivåer som innebär att vi kan göra en insats. Något annat som jag har stått här och pratat om många gånger är behovet av pengar till marksanering. Vi vet att det finns ett antal områden i Sverige som läcker gifter. Det är områden som ingen riktigt känner ansvar för och där staten tyvärr måste gå in och ta ett ansvar. För några år sedan var det här anslaget noll. Nu finns det pengar. Vi kommer upp till så mycket som 300 miljoner kronor år 2002 i en trappa. Totalt handlar det om nästan 400 miljoner under fyra år. Då finns det också ett utrymme för att påbörja åt- gärder för det här. Det var faktiskt socialdemokrater- na som för ett antal mandatperioder sedan började titta på problemet, och här ligger Sverige efter. I många andra länder är man mycket bättre på att sane- ra. Vi måste verkligen ta tag i frågan, för vi vet att gifter i naturen inte leder till en ekologiskt långsiktig hållbarhet. Här måste tyvärr staten gå in. Även miljöforskningen får mer pengar. Det handlar om 50 miljoner år 2000, 100 miljoner år 2001 och 100 miljoner år 2002. Kalkningen läggs det extra pengar på. Här kommer det i och för sig en utredning under den här månaden, men redan nu vet vi att an- slaget är för litet. Här lägger vi på 23 miljoner redan för 1999. Det visade sig nämligen att den nivå vi hade på anslaget i höstas var för låg. Sedan läggs det på 30 miljoner för varje år framöver. Om det här förslår får vi titta på när Kalkningsut- redningen kommer, men det visar i alla fall att det finns en vilja att fortsätta kalka även om alla skulle önska att det inte behövdes. Men det är tyvärr inte mycket att be för så länge försurningsläget är som det är. Skall vi klara den biologiska mångfalden måste vi kalka, och framför allt: Slutar vi att kalka ett område som har kalkats är risken uppenbar att den mark som innehåller många metaller, t.ex. aluminium, börjar läcka detta aluminium på ett okontrollerat sätt. Jag tror inte att någon skulle vilja veta exakt vilka effek- ter det får. Det skulle i så fall vara ett fullskaleexpe- riment som var mycket obehagligt. Förra mandatperioden fattade vi beslut om miljö- balken. Det var också s, v och mp som gick ihop för att försöka skärpa miljölagstiftningen, och i dag kan vi se att denna lagstiftning har haft effekt. Det har t.ex. aldrig åtalats så mycket miljöbrottslingar tidigare som nu, och det beror på att miljöbalken har mer tänder än den gamla lagstiftningen hade. Här måste vi komplettera, och här kompletteras det med miljöbrottsbekämpning. Man måste se till att det finns en organisation på den juridiska sidan som klarar av att hantera de här frågorna. Miljöbrott är ju ofta mycket svåra. Det är svårt för jurister att ha en naturvetenskaplig kompetens som faktiskt krävs för att man skall kunna bedöma styrkan i miljöbrotten. Är det farligt eller inte med ett kilo kvicksilver? Hur skall man bedöma det? Är det ett ringa brott eller inte? Här tillförs nu medel. Redan 1999 tillförs 10 miljoner, och sedan tillförs det 30 miljoner fram- över för år 2000 t.o.m. år 2002 för att se till att stärka miljöbrottsbekämpningen. Det här är några exempel på de satsningar som nu görs. Totalt kan man säga att det handlar om miljard- belopp. Om vi räknar ihop allt som satsas för år 2002 handlar det om åtskilliga miljarder. Från Miljöpartiets sida menar vi att detta är nödvändigt för att vi skall kunna skapa ett ekologiskt långsiktigt hållbart sam- hälle. Och vi kommer i det fortsatta samarbete som jag hoppas skall bli lika fruktbart som det som vi hittills har bedrivit att jobba hårt för att miljön skall få sin beskärda del av anslagen. 0962854674801 N 2010-01-01 00:00:00 196727 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GM09110/#anf172