<anforande>
<dok_hangar_id>2348785</dok_hangar_id>
<dok_id>GM09110</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1998/99:110 Tisdagen den 15 juni</dok_titel>
<dok_rm>1998/99</dok_rm>
<dok_nummer>110</dok_nummer>
<dok_datum>1999-06-15 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>(forts. från 6 §) Riktlinjer för den ekonomis- ka politiken, utgiftstak, skattefrågor, m.m. (forts.</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>176ED6B2-073E-4793-8AE1-3272210A8481</anforande_id>
<anforande_nummer>162</anforande_nummer>
<talare>JOHAN PEHRSON (fp)</talare>
<parti>fp</parti>
<anforandetext>Fru talman! Det var det där med extrem fördel-
ningsretorik. Jag tillhör dem som tycker att det är bra
att vi får in mycket skattepengar. Men det betyder
inte att jag tror att det kan ske bara genom höga skat-
ter. Poängen med Folkpartiets politik är att det skall
bli fler och växande företag, så att alla de som är
långtidsarbetslösa skall kunna få arbete. Jag har svårt
att anlägga ett så defensivt perspektiv, att det bara är
med bidrag som vi skall kunna knäcka arbetslöshe-
tens gissel.
Jag är också för det goda samhället, som vi fick
höra Arne Kjörnsberg tala om i sitt inlägg. Men för
att betala vård, skola, omsorg osv. krävs mycket
skattepengar. Det kräver inte höga skatter utan höga
skatteintäkter. Det får vi om det blir fler nya jobb i
nya företag.
</anforandetext>
<intressent_id>0224712677012</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>196717</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GM09110/#anf162</protokoll_url_www>
</anforande>
