<anforande>
<dok_hangar_id>2348785</dok_hangar_id>
<dok_id>GM09110</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1998/99:110 Tisdagen den 15 juni</dok_titel>
<dok_rm>1998/99</dok_rm>
<dok_nummer>110</dok_nummer>
<dok_datum>1999-06-15 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Information från regeringen om resultatet av EU-toppmötet i Köln m.m.</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>information från regeringen</kammaraktivitet>
<anforande_id>31FEDC92-D233-4284-B5A6-F6D18DDED92F</anforande_id>
<anforande_nummer>119</anforande_nummer>
<talare>Karl-Göran Biörsmark (fp)</talare>
<parti>fp</parti>
<anforandetext>Fru talman! När det gäller de fredsframtvingande
åtgärderna är det så som utrikesministern här säger.
De skall ske enligt FN:s principer. Det blir en be-
dömningssituation i olika lägen. Vem har tolknings-
företräde i en sådan situation? Kommer Sverige i det
läget att ha tolkningsföreträde för egen del när det
gäller det resonemang som kommer att bli? Man kan
ju tänka sig olika scenarier och olika situationer. Nu
fokuseras mycket kring det som sker nere i f.d. Jugo-
slavien och i Kosovo. Men det kan ju uppstå många
nya situationer som är svåra att se i dag. Vem har i så
fall tolkningsföreträde när det gäller att tolka FN-
stadgans principer?
När det gäller frågan kring Milosevic roll delar
jag naturligtvis utrikesministerns uppfattning att det
skulle vara besvärligt att eventuellt behöva sätta sig
ned och diskutera framtiden med Milosevic. För-
hoppningsvis slipper vi den situationen. Förhopp-
ningsvis kan de klara ut det här själva i den jugosla-
viska inrikespolitiken.
</anforandetext>
<intressent_id>0738969851001</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>196674</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GM09110/#anf119</protokoll_url_www>
</anforande>
