<anforande>
<dok_hangar_id>2348784</dok_hangar_id>
<dok_id>GM09109</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1998/99:109 Måndagen den 14 juni</dok_titel>
<dok_rm>1998/99</dok_rm>
<dok_nummer>109</dok_nummer>
<dok_datum>1999-06-14 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Lag om skatt på avfall </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>4EF12FFA-0650-4C9C-9D6B-001AF071FAD0</anforande_id>
<anforande_nummer>278</anforande_nummer>
<talare>JONAS RINGQVIST (v)</talare>
<parti>v</parti>
<anforandetext>Fru talman! Ett ton avfall, sopor, förbrukat mate-
rial och sådant vi inte behöver längre. Ett ton är rus-
kigt mycket. Det är så mycket avfall som produceras
per person varje år i Sverige. Vi hinner lämna efter
oss 75 ton under ett liv. Då är ändå molekylsopor vi
släpper ut i våra skorstenar och avgasrör oräknade.
Det är detta ton avfall som vi varje år lämnar efter oss
som propositionen handlar om.
Uppenbarligen är det så att vi måste göra någon-
ting åt avfallsmängderna. Allt annat är ohållbart. Vi
tycker att det är ett bra förslag med en avfallsskatt.
Det är en tydlig signal att vi inte accepterar ett sam-
hälle som producerar så mycket avfall som vi gör i
dag. Det är en viktig del i en strategi för att minska
avfallet. Rätt utformad skulle den kunna vara ett
mycket bra sätt att öka återanvändning och återvin-
ning.
Vi ställer oss därför bakom huvudinriktningen i
propositionen. Men så som förslaget är utformat har
det allvarliga brister. Huvudinriktningen för av-
fallspolitiken måste vara att öka återanvändning och
återvinning. Vi lever i en värld med begränsade till-
gångar. Avfall utgör ofta en resurs som kan och be-
höver tas till vara i ett resurseffektivt samhälle. Då är
det också viktigt att en avfallsskatt utformas på ett
sätt som stimulerar en sådan utveckling.
Vi vill stimulera en utveckling mot återanvänd-
ningsbara produkter, mot material som kan återvinnas
i ett kretslopp eller material som hör hemma i ett
naturligt kretslopp dit de kan återföras.
Problemet med det förslag som vi fattar beslut om
i morgon är att det inte entydigt stimulerar resursef-
fektivitet genom återanvändning och återvinning.
Morgondagens beslut handlar om en avfallsskatt på
den del av avfallet som läggs på deponi men inte på
den del som bränns i en sopförbränningsanläggning.
Med den här avfallsskatten som ensidigt belastar
deponering kommer antagligen sopförbränningen att
öka.
På grund av planerna på en ensidig avfallsskatt
har befintliga avfallsanläggningar börjat planera för
en kraftigt utbyggd kapacitet. Dessutom planeras nya
avfallsförbränningsanläggningar. När man väl har
byggt ut kapaciteten i förbränningsanläggningarna
kommer det att bli svårt att förändra avfallsflödena
senare.
Man kan spekulera i varför en riksdagsmajoritet
fattar ett sådant beslut. Kan det vara så att man gör
det mot bättre vetande på grund av att EU:s definition
av avfallsförbränning är att det är återvinning? I sin
övernitiskhet att följa EU:s definitioner gör man nå-
got man inser är fel. Eller är det så att man inte ser
problemet? Ser man inte sopförbränning som ett
problem? Tycker man att det är skönt om soporna
eldas upp så att man slipper se avfallet och därigenom
låter problemen försvinna?
Det skall bli intressant att få höra Socialdemokra-
ternas resonemang, att få höra hur de tänker som så
ofta framhåller resurseffektiviseringen som en led-
stjärna i miljöarbetet. Vart tog visionen om faktor 10
vägen?
Det skall också bli intressant att höra Centerns ar-
gument för att köpa detta helt okritiskt. De brukar ju
framstå som kretsloppets förespråkare. Skall de låta
sitt kretsloppstänkande gå upp i rök i en sopförbrän-
ningsanläggning?
Ett annat problem som fanns i regeringens förslag
var att det inte gynnande biologisk avfallshantering.
Att behandla avfallet i en biologisk process för att
utvinna gas och i viss mån stabilisera avfallet är en
metod som har fördelar framför konventionell depo-
nering och framför sopförbränning. Det är självklart
ingen långsiktig uthållig metod att röta blandat avfall,
men bör det ändå inte behandlas och beskattas på
samma sätt som vanlig deponering? Det har vi gjort
någonting åt i riksdagsbehandlingen.
Det man får ut från deponin i form av gas som
bildats vi rötningen skall inte beskattas såsom rege-
ringen föreslog. Det gynnar självfallet biologisk be-
handling, och det gynnar också ett omhändertagande
av deponigas från en vanlig deponi.
Vi anser trots allt att det är ett steg i rätt riktning
att anta förslaget om en avfallsskatt på deponering
med de ändringar som har gjorts. Vi hade naturligtvis
önskat ett mer offensivt förslag, ett förslag som inte
varit så undfallande för sopförbränningen, men tyvärr
har vi inte funnit någon majoritet för det i riksdagen.
Jag yrkar därför bifall till vår reservation nr 4.
</anforandetext>
<intressent_id>041424287315</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>196549</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GM09109/#anf278</protokoll_url_www>
</anforande>
