<anforande>
<dok_hangar_id>2348784</dok_hangar_id>
<dok_id>GM09109</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1998/99:109 Måndagen den 14 juni</dok_titel>
<dok_rm>1998/99</dok_rm>
<dok_nummer>109</dok_nummer>
<dok_datum>1999-06-14 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Svenskt deltagande i fredsstyrka i Kosovo </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>DC73C6AB-217E-40CA-9A54-DA0B8928DBEF</anforande_id>
<anforande_nummer>138</anforande_nummer>
<talare>GÖRAN LENNMARKER (m)</talare>
<parti>m</parti>
<anforandetext>Fru talman! Jag tänker ta upp två, som jag tycker
viktiga saker i Berit Jóhannessons framställning som
jag vill polemisera mot.
För det första gäller det orsakerna till FN:s för-
svagning. Viola Furubjelke har också varit inne på
detta. Det här ligger väl i allt väsentligt i när FN inte
förmår fullgöra vad FN skall göra, nämligen upprätt-
hålla internationell fred och säkerhet. Det stora be-
kymret med FN är ju att FN ibland blockeras till följd
av veton och inte gör någonting alls i situationer där
man aktivt borde ingripa. Det är klart att det under-
gräver FN-förtroendet. Rwanda och Kosovo är två
exempel.
Det kan vara intressant att nämna - vilket jag re-
kommenderar till läsning - vad Kofi Annan sade i
den talarstol som Berit Jóhannesson just nu står i.
Han uttryckte stor förståelse här - även om FN är
handlingsförlamat måste man agera.
För det andra gäller det en sak som hänger nära
samman med detta, nämligen frågan om folkrätten.
Det går inte att ta FN-stadgan till intäkt för att man på
något sätt skulle kunna se mellan fingrarna när det
gäller folkmord eller folkfördrivning. Det är en full-
ständigt barock tolkning av FN-stadgan. Vi skall
komma ihåg att FN-stadgan skrevs våren 1945. Det
var då koncentrationslägren öppnades.
Hela tänkandet kring FN:s skapelse var ju att för-
hindra så oerhörda saker som hade skett. Om man då
säger att FN-stadgan skall kunna användas som ett
sätt att förhindra ingrepp mot folkmord eller folkför-
drivning har man totalt missförstått hela FN-stadgans
syfte. Hela FN-stadgan andas ju att vi skall ingripa
mot och förhindra detta ohyggliga. Om FN självt inte
förmår ta beslut, vilket är mycket beklagligt, kan man
inte bara stå vid sidan av och säga att det tyvärr inte
finns någon möjlighet att göra något, utan man måste
ändå ingripa.
Vi ser ju en rörelse i folkrätten mot att göra hu-
manitär rätt också till en grund för ingripande. Vi har
självförsvarsrätten - den finns med i FN-stadgan -
men jag tror att den här förskjutningen till följd av
Kosovo och Rwanda är en viktig och nödvändig för-
skjutning.
</anforandetext>
<intressent_id>0739152363302</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>196409</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GM09109/#anf138</protokoll_url_www>
</anforande>
