2348784 GM09109 Riksdagens snabbprotokoll 1998/99:109 Måndagen den 14 juni 1998/99 109 1999-06-14 00:00:00 Svenskt deltagande i fredsstyrka i Kosovo 5BFBDD56-FE59-40DD-AADE-8D7326BD9A47 133 BERIT JÓHANNESSON (v) v Fru talman! 72 dagars och nätters bombningar i Kosovo och Serbien är över. Det är i alla fall vad vi alla här hoppas, och runt om i världen hoppas man likadant. Den 3 juni skrev Milosevic under fredsav- talet. FN har antagit en resolution som innebär att en internationell fredsstyrka får gå in i Kosovo och säkra reträtten för de trupper som skall ut ur Kosovo. Den skall hindra att nya fientligheter uppstår. Framför allt skall den se till att flyktingarna kan komma tillbaka. Den skall också demilitarisera UCK-gerillan och andra militära grupper som finns kvar. Men också minröjning står ju på det uppdraget. Det är nu som det svåra arbetet startar: att behålla den sköra freden, att se till att flyktingar kan återvän- da, att ge dem tak över huvudet och möjlighet till ett drägligt liv. Men det allra svåraste i den här processen är att läka såren i själen, att leva med minnen och att behärska och läka hatet. Vänsterpartiet har, som de andra partierna, ställt sig bakom förslaget om en internationell fredsstyrka i Kosovo. Vi tycker att det är viktigt att vi är eniga. Utskottets krav var ju att det skulle vara ett under- skrivet fredsavtal och också att det skulle finnas ett FN-mandat. Nu finns det. Jag är övertygad om - och det säger också utskottet - att det är oerhört viktigt att det finns med soldater och resurser från icke- Natoländer, att alliansfria stater är med i styrkan. Vi har också för inte så länge sedan fattat ett be- slut om utlandsstyrkans säkerhetsskydd. Jag tycker att det är oerhört viktigt. Viola Furubjelke sade att det är ett svårt och farligt uppdrag, och det är viktigt att vi har fattat det här beslutet. Det finns också en annan viktig fråga som jag skulle vilja ta upp. Vi har fått uppgifter om att det från USA skall ha funnits depleted uranium i bomber som har fällts över Kosovo och Serbien. Nato har varken bekräftat eller dementerat uppgifterna. Men det är viktigt när man går in i Kosovo att man är medveten om att det kan finnas. Anna Lindh har sagt att hon skall hålla ögonen på det här, och det hoppas jag verkligen att hon gör. Jag vill yrka bifall till hemställan i utskottets be- tänkande. Sedan har vi ett särskilt yttrande. Viola Furubjelke tyckte att vi vände upp och ned på begreppen skurk och offer. Vi vänsterpartister har aldrig ifrågasatt Milosevic skuld. Men vi har varit, och är fortfarande, oerhört kritiska till att Nato startade bombningarna utan ett FN-mandat. Det har man ju också påpekat i utskottets behandling. Motivet för Nato var att hävda de mänskliga rättigheterna i Kosovo. Men det är också så att när man startade bombningarna intensifi- erades utrensningsaktionerna i Kosovo. Nato har talat med dubbla tungor. Man säger att man inte alls fattar varför det blev så mycket utrens- ningar. Men samtidigt har man flera gånger sagt att man har vetat om Milosevic planer. Vi anser alltså att bombningarna gjorde att Milosevic tog chansen att fortsätta med det han hade planerat. Resultatet av bombningarna är 1 miljon flyktingar och ett otroligt mänskligt lidande. De biståndsorgani- sationer som ställde upp var helt oförberedda på flyk- tingströmmen. Fattiga grannländer och provinser har fått ta emot en mängd människor som under mycket primitiva förhållanden har försökt klara livhanken. Det är oerhört viktigt att påpeka att Natoangreppet inte stod på folkrättslig grund. Vi anser också att det har skadat FN. Det är vidare oerhört viktigt att vi alla ställer oss bakom att stödja FN, att vi är med om att reformera FN och ser till att FN:s regler ändras så att FN tillsammans med OSSE skall kunna återta rollen som den enda parten med legitim rätt att ta beslut om t.ex. en militär aktion. Det är FN och bara FN re- spektive OSSE som har möjlighet att göra det. Bombningarna gjorde också att den opinion som fanns i Serbien tystnade. Det är inte alls konstigt. I en kris- och krigssituation brukar man ställa sig bakom sin regering. Det finns många kritiska röster runtom i världen som är rädda för att Natos bombningar skall bli ett prejudikat i andra sammanhang. Sverige är en alliansfri nation, och vårt traditio- nella sätt att agera, där vi har talat med en tunga, där vi har varit neutrala men inte oengagerade och där vi har kunnat agera på olika sätt, har gett Sverige ett oerhört gott rykte ute i världen. Det är utifrån den positionen som vi har kunnat agera, och vi vill också kunna fortsätta att agera utifrån den positionen. Vår alliansfrihet har varit en hjälp och en förut- sättning för att kunna medla, för att ha en position där olika grupper kan prata med oss. Det var därför som vi reagerade när Anna Lindh uttalade förståelse för bombningarna och Natos agerande. Också Viola Furubjelke tar upp detta. Vi har inte sagt att Milose- vic är utan skuld. Vi har sagt att det är mycket nega- tivt och att vi blir mycket upprörda - det är vi inte ensamma om - när Nato bombar utan FN-mandat. Viola Furubjelke sade också att alla kort var ut- spelade och att det inte fanns något kvar. Det är dock många som har hävdat att förhandlingarna i Ram- bouillet skulle ha kunnat fortsätta och att det diplo- matiskt var ganska svårt för Milosevic att gå med på det förslag som förelåg. Jag är övertygad om att en fortsatt förhandling skulle ha kunnat ge ett annat resultat. Nu är det som det är, och vi får aldrig svar på frå- gor om hur det hade blivit, om det hade varit på det eller det sättet. Hur som helst: Även om det hade förts ett helt års förhandlingar hade det varit mycket bättre än en enda dags krig. Nu handlar det alltså om att ge stöd åt freden och åt uppbyggnadsarbetet. Folket är sargat, och jag hål- ler med om att det handlar om fler än kosovoalbaner- na. Det behövs hjälp. Det behövs resurser för minröj- ning. Vi har också flera gånger hävdat att det måste stå mer resurser till förfogande för minröjning, både materiellt och i form av ökade kunskaper. Det behövs också civila resurser. Pierre Schori har i en intervju sagt att Sverige kan bidra med 2 miljar- der till återuppbyggnaden. Vi hävdar att detta inte får innebära att man lägger på is annat i Sidas bistånds- budget som också är viktigt, utan att det måste tas fram nya resurser. Vi säger gång på gång att vi vill hävda alliansfri- heten. Vi kommer också med näbbar och klor att försvara den. När alliansfriheten blir vackra ord men i praktiken urholkas blir Sverige ett ganska ointressant land ur EU:s synvinkel. Den nya strategin för en gemensam försvars- och utrikespolitik som nu är på gång togs upp av Göran Lennmarker. Han drar den slutsatsen att vi borde stoppa nedskärningarna av försvaret. Jag håller inte med om det. Jag tycker att det är oerhört viktigt att vi anpassar försvaret och står fast vid vårt beslut om en successiv minskning av försvarets resurser men också om en annan typ av försvar. Det är inte någon hemlighet att vi är emot en ut- vidgning av EU:s uppgifter till en gemensam för- svars- och säkerhetspolitik. Det har vi sagt i många sammanhang, och vi vidhåller det. Vi tycker att en sådan här utveckling är negativ. Vi vill slåss för Sve- riges alliansfrihet. 0928223863802 N 2010-01-01 00:00:00 196404 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GM09109/#anf133