2348784 GM09109 Riksdagens snabbprotokoll 1998/99:109 Måndagen den 14 juni 1998/99 109 1999-06-14 00:00:00 Svenskt deltagande i fredsstyrka i Kosovo 50CFB372-A76F-482E-98E3-3A7A24870039 127 VIOLA FURUBJELKE (s) s Fru talman! Sten Andersson i Malmö sade till Anders Ygeman att det finns en verklighet även utan- för den här kammaren. Det här betänkandet handlar i högsta grad om den verkligheten. Det handlar om ett svenskt deltagande i en fredsstyrka i Kosovo nu när vi har ett avtal och en FN-resolution i botten. När Kosovo - och för den delen också Vojvodina - 1989 fråntogs den autonomi som man hade haft under Tito var det samtidigt en signal till ökade mot- sättningar och ökat förtryck. Kosovoalbanernas kamp för sina rättigheter ökade, och de paramilitära styr- kornas, specialpolisernas, förtryck och diskriminering av albanerna tilltog i en styrka som chockade världen. Man ägnade sig inte enbart åt diskriminering och yrkesförbud - det gällde förbud mot utbildning i albanska. Det var systematiska trakasserier och för- följelser. Vi träffade kvinnogrupper som kom hit som flyktingar som kunde vittna om systematiska våld- täkter för att man skulle förnedra motståndarnas kvinnor. I utrikesutskottet har vi under 1990-talet åtskilliga gånger skrivit att vi måste se upp med utvecklingen i Kosovo: Kosovo är en tickande bomb. Ändå förmåd- de inte omvärlden vidta några kraftfulla åtgärder innan konflikten var ett faktum och den var i ett så- dant skede att ingenting annat räckte än ett militärt ingripande. Man hade gjort halvhjärtade försök med förhand- lingar, sanktioner, men inte i ett tillräckligt tidigt skede satt in alla de icke-militära medel som kanske hade kunnat hindra ett krigsutbrott i Kosovo och all den förödelse som vi nu ser framför oss som följd av detta. EU stod alldeles naket utan något som helst verktyg för att ingripa med en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik. FN-resolutionen, 1199, som tillkom under svenskt ordförandeskap i Säkerhetsrådet, hör- sammades inte av Belgradregimen. Och senare var FN oförmöget att samla sig till en resolution. Vi kän- ner alla till vad som hände. Nato ingrep militärt utan stöd i folkrätten och utan ett säkerhetsrådsbeslut. Men det möttes inte av det motstånd från världssamfundet som man hade kunnat väntat sig. De flesta kände nog att alla kort redan var utspelade och att det egentligen inte fanns några alternativ. De här bombningarna inleddes den 24 mars och pågick under tiden fram till den 2 juni. Då inleddes någonting som väckte hoppet om ett slut på detta. Men bombningarna fortsatte ytterligare en tid. Under den här perioden bereddes det här betänkandet av det sammansatta utrikes- och försvarsutskottet. När be- tänkandet skrevs hade vi inte klart för oss vilka förut- sättningar som skulle gälla för den fredsstyrka som vi ville skicka dit, men vi ansåg att det var angeläget att från svensk sida visa att vi var beredda att ta ett an- svar för freden i Kosovo. När vi justerade den 2 juni visste vi fortfarande inte någonting om hur mandatet skulle se ut. Det fanns inte då en vapenvila eller en överenskommelse mellan parterna, och vi visste inte heller hur den FN-resolution som vi väntade på skulle komma att se ut. Vad vi emellertid visste redan då var att den styrka som hade diskuterats i samband med Rambouilletförhandlingarna skulle vara otillräcklig. Det som då diskuterades var en halv svensk bataljon. Svenskarna skulle tillsammans med finnarna utgöra en hel bataljon. Finland fattade för sin räkning beslut strax före vår justering om att själv sätta in en hel bataljon. Det ligger också i det här betänkandet att Sverige skulle kunna göra detsamma. Vi säger att vi skall ha en robust styrka och att säkerheten skall vara tillgodosedd när man diskuterar omfattning, storlek och utrustning. Finansieringen är inte klar, och i dagsläget är vi inte säkra på hur finansieringen skall se ut. Det finns 220 miljoner anslagna i vårpropositionen. Vi förvän- tar oss att regeringen senare redovisar hur en eventu- ellt större styrka skall komma att finansieras. Redan ett dygn efter att utskottet den 3 juni juste- rat sitt betänkande träffades överenskommelsen med Milosevic om hans kapitulation och hans löfte om trupptillbakadragande. I dag har vi också en FN- resolution i botten som efter ett flitigt diplomatiskt arbete av EU:s sändebud Tjernomyrdin och Ahtisaari kunde komma till stånd. Den anger arbetsfördelning- en i det oändliga arbete som står framför oss att åter- uppbygga och säkra freden i Kosovo. Senare har även Utrikesnämnden fått information i ärendet och har också diskuterat styrkans omfattning och storlek. Detta betänkande är enigt. Det är en god svensk tradition att betänkandet är enigt när vi går in i ett mycket svårt uppdrag med stora risker för svenska soldater. Det är ingen lätt uppgift som ligger framför de soldater som skall tjänstgöra i styrkan. Jag menar att det är lätt att underskatta de faror som de kan komma att möta. Det är inte bara minorna som är nedgrävda i marken, utan det är också de kvarstående spänningarna. Jag ser det som en oerhört viktig uppgift att inte bara serbernas trupp och militär drar sig tillbaka en- ligt överenskommelsen utan att man också avväpnar UCK-gerillan. Kvarvarande spänningar och oklarhe- ter om ledningen av styrkan mellan ryska soldater och Natosoldater måste också lösas, och det måste ske snabbt. De första veckorna är oerhört kritiska för att undvika att oroligheter uppstår. Utskottet skriver i betänkandet att det är angeläget att alla grupper, alla etniska minoriteter, alla som har bott i Kosovo skall kunna flytta tillbaka. Det inbegri- per inte bara kosovoalbanerna. Det inbegriper också serber. De skall kunna stanna kvar om de har varit kvar, och de skall kunna komma tillbaka om de har flytt. De inbegriper även montenegriner, zigenare och andra folkgrupper som kan ha bott där tidigare. Det är viktigt att fredsstyrkorna känner att det är lika ange- läget för alla dessa människor att få sina rättigheter tillgodosedda. Fru talman! Det är ett enigt betänkande, men det finns några särskilda yttranden till betänkandet. Ett kommer från Moderaterna. Det bygger på en me- ningsskiljaktighet om vad som skall ligga i botten för ett svenskt mandat för en väpnad styrka i internatio- nell tjänst. Här kommer naturligtvis mer information i morgon när utrikesministern informerar från Köln- mötet. I betänkandet slår utskottet fast att för en väp- nad internationell styrka gäller att det skall finnas ett FN-mandat i botten. Här anser sig moderaterna veta bättre vad som är en svensk position, och de säger att de stöder den svenska positionen. I morgon står det väl klart att vi är helt överens när utrikesministern har klargjort den svenska positionen. Det andra särskilda yttrandet som kommer från Vänsterpartiet ser jag som mer bekymmersamt. Det är en historiebeskrivning som jag inte alls känner igen. Den vänder helt enkelt upp och ned på vem som är skurk och vem som är offer i det här sammanhanget. Beskrivningen av hur Natos bombningar orsakade en folkfördrivning känns helt fel. Det är naturligtvis så att folkfördrivningen, diskrimineringen, förtrycket, trakasserierna och det som omöjliggjorde för albaner- na att vara kvar hade inträffat och pågått under många år. Det var inte Natobombningarna som iscensatte allt detta. Inte på något sätt. Längre ner i sitt särskilda yttrande skriver Väns- terpartiet att Nato har försökt att förhala och se till att inte FN skulle bli beslutsför. Min minnesbild är - och den bekräftas säkert av andra här - att det var Ryss- land och Kina som såg till att det inte blev en resolu- tion i säkerhetsrådet. De förmådde inte ställa sig bakom det gemensamma mandat som skulle ha be- hövts för ett ingripande som alla hade kunnat stå bakom och kunnat känna att FN fick bära ansvaret för. Det hade varit ganska lätt för Ryssland och Kina att vara mer samarbetsvilliga och därmed också få till stånd precis den ordning som de ville ha, nämligen att FN borde stå bakom ett mandat. Jag tycker att Väns- terpartiets särskilda yttrande är väldigt oklart. När det gäller Miljöpartiets särskilda yttrande - det sista - kan jag inte i det läsa in några stora mot- sättningar till vad vi från majoritetens sida anser. Jag kan hålla med om väldigt mycket av det som Miljö- partiet skriver i sitt särskilda yttrande. Jag finner inte någon anledning att gå i polemik med det. Det finns kanske några detaljer i skrivningarna som man hade önskat ändra på. Fru talman! Med detta yrkar jag bifall till utskot- tets hemställan i betänkandet. Det är ett väldigt vik- tigt och enigt betänkande som vi i dag fattar beslut om. Vi är glada att grunderna finns för att en freds- styrka i Kosovo skall kunna börja arbeta. 0567603564903 N 2010-01-01 00:00:00 196398 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GM09109/#anf127