<anforande>
<dok_hangar_id>2348781</dok_hangar_id>
<dok_id>GM09106</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1998/99:106 Torsdagen den 3 juni</dok_titel>
<dok_rm>1998/99</dok_rm>
<dok_nummer>106</dok_nummer>
<dok_datum>1999-06-03 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Vissa frågor om det nya pensionssystemet </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>9B1E5E11-D454-48DD-998F-6BCE9271FE3D</anforande_id>
<anforande_nummer>16</anforande_nummer>
<talare>BO KÖNBERG (fp)</talare>
<parti>fp</parti>
<anforandetext>Herr talman! Jag tror inte att det hjälper att hävda
någon form av påstådd helhetssyn i det här samman-
hanget. Om vi har så stora delar av ekonomin som vi
nu talar om, dvs. att försäkra våra inkomster för
framtida pension och att försäkra dem för det fall vi
skulle bli sjuka, t.ex. sjukpensionärer, handlar det om
mycket stora andelar av ekonomin, av naturliga skäl i
ett land där människor lever mycket längre än den tid
de arbetar.
Då var mitt påpekande, och det har det varit i någ-
ra tidigare debatten, att om man säger att det skall
vara utrymme för en stor ekonomisk omfördelning
utöver den mellan människor som ofta är sjuka och
sällan är sjuka, och mellan dem som lever länge och
dem som lever kortare, får man stora skatteinslag i
det hela.
Jag vill gärna ha ett bemötande eller ett bekräf-
tande av den analysen.
</anforandetext>
<intressent_id>0384833975200</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>196128</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GM09106/#anf16</protokoll_url_www>
</anforande>
