2348781 GM09106 Riksdagens snabbprotokoll 1998/99:106 Torsdagen den 3 juni 1998/99 106 1999-06-03 00:00:00 Tilläggsbudget 1 för budgetåret 1999 9664039D-1B3C-4578-BDE2-3AFFA5486569 120 JOHAN LÖNNROTH (v) v Fru talman! Jag skall börja med att yrka bifall till utskottets hemställan i betänkandet. Detta är en något paradoxal debatt. Vi har tre par- tier - Moderaterna, Kristdemokraterna och Folkparti- et - som föreslog kraftigt sänkta utgiftstak för i år. För nästa år vill Moderaterna spara ungefär 30 mil- jarder yttterligare, och Kristdemokraterna ungefär 20 miljarder och Folkpartiet ungefär 15 miljarder mer än majoriteten. Men här lägger de fram förslag som totalt sett landar på plus minus noll för kd och fp och, hör och häpna, plus 4,6 miljoner för moderaterna, dvs. de lägger på ytterligare pengar. Här står Anna Åkerhielm och talar varmt om mer pengar till försvaret, Stefan Attefall beskärmar sig över lönebidragen och Karin Pilsäter talar om bistån- det och det förskräckliga som har hänt där. Karin Pilsäter sade också att det gäller att undvika panikåt- gärder. Anta nu att ni genom något slags underverk skulle vinna voteringen här i kammaren om ett par veckor om era budgetförslag. Tala om panikåtgärder! Hur skall ni klara av de väldiga besparingarna om ni inte börjar nu? Varför lägger ni inte fram förslag till tilläggsbudgeten som inleder denna mycket svåra process att dra ned på de offentliga utgifterna? Ni skall tacka er lyckliga stjärna att det finns en majori- tet som är villig att ta ansvar för den samlade budge- ten! Jag skall bara beröra en punkt i de olika frågor som tas upp i det här betänkandet. Det gäller Postgi- rot. Där finns en moderat reservation där moderaterna vill ha en tidsplan för försäljningen. Det är en mycket märklig reservation från ett parti som säger sig vilja hylla marknaden. Skall man sälja ett företag måste man ju titta på hur det ser ut på marknaden. Modera- terna vill ha en tidsplan som ett bestämt datum kastar Postgirot i gapet på, antar jag, de stora privata ban- kerna. Det skulle verkligen vara bingo för dem om man lade fram en sådan tidsplan. Vi i Vänsterpartiet har accepterat bemyndigandet till regeringen när det gäller rätten att sälja. Jag skall gärna erkänna att det inte var alldeles lätt för oss att acceptera det. Vårt huvudalternativ är det som nämns i betänkandet, nämligen att utveckla Postgirot, inves- tera i det och förvandla det till en samhällsägd bank. Det skulle behövas en skärpt konkurrens. Det är fort- farande oligopol som gäller. De stora privata banker- na beter sig på ett sätt som man kan göra om man är helt marknadsdomnierande. Det skulle behövas ett samhällsägt företag som skärpte konkurrensen även på de nya instrumenten Internethandel med finansiella tjänster osv., och som pressar räntemarginalerna. Vi behöver också ett sam- hällsägt företag som kan förmedla dessa tjänster i hela landet och ge en bra service till hela landet. Har vi t.ex. ett samarbete mellan Postbanken, Postgirot och SBAB skulle man kunna utveckla ett mycket starkt sådant samhällsägt alternativ. Det kan man också lägga in i försäljningen. I så fall får man bilda ett nytt företag. Sedan kan man sälja såväl Postgirot som kanske vissa andra bitar av det statliga ägandet till detta nya företag. Det här kommer vi att fortsätta att diskutera i de förhandlingar som skall börja nu i sommar inför höstbudgeten. Det är en hjärtefråga för oss. Jag skall säga något som kanske förvånar några av er. Om det nu blir en försäljning, vilka företag är då acceptabla som köpare? Som ni redan har hört är vårt huvudalternativ, huvudspåret, att vi skall ha ett sam- hällsägt företag. Det är det bästa alternativet. Men näst bästa alternativ är faktiskt ett utländskt företag hellre än en av de svenska storbankerna. Ta t.ex. ett nordiskt företag av den typ som nu är på gång när det gäller Telia-Telenord. Det företaget kommer att vara betydligt mer intresserat av att be- hålla t.ex. postkontoren runt om i landet för att ut- veckla alternativ till de privata bankerna. Om man däremot kastar Postgirot i gapet på SE-banken, Han- delsbanken eller Nordbanken innebär det döden för de folkliga tjänsterna på det här området. Det skulle vara väldigt dåligt för konsumenterna. Det är det allra sämsta alternativet. Jag vet att på den här punkten är vi överens med de fackliga organisationerna på Postgirot. Man häv- dar också där att det allra bästa är att vi behåller Post- girot i samhällets ägo och utvecklar och investerar i en sådan här bank. Men det näst bästa alternativet är faktiskt att vi har ett utländskt företag. 0586690122908 N 2010-01-01 00:00:00 196232 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GM09106/#anf120