2348780 GM09105 Riksdagens snabbprotokoll 1998/99:105 Onsdagen den 2 juni 1998/99 105 1999-06-02 00:00:00 Verksamheten i Europeiska unionen under 1998 C5350018-89C7-4145-B18D-50F23ED5F7B5 57 Marianne Samuelsson (mp) mp Fru talman! Jag tänkte börja där Karl-Göran Bi- örsmark slutade. Jag måste säga att jag inte kan sluta att förundras över Folkpartiet liberalerna och dess syn på demokrati. Här får vi höra att en utträdesparagraf skulle vara en katastrof för den europeiska unionen. Jag minns när jag tillsammans med Folkpartiet stod på torgen och drev frågan om de baltiska ländernas rätt att gå ut ur den union som de tillhörde - Sovjet- unionen. Då var det inte tal om att det inte skulle finnas möjlighet att utträda. Det är något märkligt om det i denna union inte skall finnas någon som helst möjlighet till utträde för de länder som eventuellt i framtiden skulle vilja läm- na unionen. Det är märkligt att det inte skall finnas ett demokratiskt regelsystem för detta. Jag uppfattar det som totalt fel om det är så att man bildar en union som länder kan ansöka om att bli medlemmar i men som de absolut inte skall kunna lämna, därför att det inte skall finnas något regelsys- tem för detta. I demokratier har det varit vanligt att det har funnits någon form av regelsystem för vad som gäller när man vill lämna någonting som man är med i. Jag hörde nyligen en historia från min egen hem- bygd. Byn som jag har vuxit upp i ville på 1700-talet lämna den församling man tillhörde. Man ansåg att församlingsföreträdarna var så oerhört snåla mot byinnevånarna och framför allt mot de gamla, som togs om hand på ett sätt som man inte gillade. Man begärde därför att få lämna sin församling för att ansluta sig till en annan. Det fanns då ett regel- system som medgav detta, om man kunde leverera fyra vita oxar som betalning. Om inte oxarna var helt vita skulle de områden som inte var vita täckas med guld. På så sätt köpte man sig fri från sin församling för att slippa de förtryck som man upplevde att man där var utsatt för. Det är oerhört angeläget att det i alla demokratis- ka organisationer skall finnas möjligheter att utträda för den som så önskar. Det innebär inte att utträdet kan ske på ett odemokratiskt sätt, alltså att en mino- ritet kan styra när och hur det skall ske. Naturligtvis skall det gälla en demokratisk ordning även för detta. Jag måste säga att det är något förundrande att Folkpartiet är så bestämt emot en sådan paragraf. Den hotar inte demokratin, den stärker demokratin. Det är därför som vi tycker att det är så viktigt att det skall finnas en sådan paragraf. Jag vill också kommentera det som Leijonborg sade i sitt anförande om miljöfrågorna och om Marit Paulsen och hennes syn på regelsystem för miljöfrå- gorna. Det som Leijonborg sade och som gjorde mig sär- skilt upprörd var att det inte skulle finnas några för- bud. I stället skulle man ha märkning av produkter, vilket skulle ge samma effekt. Vem har dessa val- möjligheter? Det tyder på en bristande social kompe- tens att föreslå en sådan sak. Alla utredningar i det här landet om hälsoeffekter visar att det är de som har svag ekonomi och svag social ställning som i dag hårdast drabbas av att pro- dukter är skadliga för hälsan. Det är dessa människor som tvingas att välja de billigaste produkterna. De hormonbehandlade produkterna har ju till syfte att de skall vara billiga att transportera, att lagra osv., därför att de inte förstörs eller möglar på samma sätt som andra produkter. Och vem är det som har möjlighet att välja? En riksdagsledamot med sin höga lön och sina förutsätt- ningar och kunskaper har naturligtvis betydligt lättare att välja. I går kom det ett beslut om att EU säger att det inte finns någon miljögaranti som säger att man kan förbjuda färgämnen som ger allergier, utan dessa produkter skall återigen märkas. Men vilka är det som drabbas hårdast av allergier? Och vilka är det som lockas mest av vackra färger på godis? Jo, det är de som skulle behöva slippa att få i sig det, därför att de mår dåligt av det och får en allergireaktion. Det är ju så med allergier att man vet inte att man är allergisk förrän man har reagerat på någonting, och då kan det vara försent. Då kan effekten bli att man reagerar på ytterligare en mängd ämnen och får sin hälsa förstörd, vilket på sikt förorsakar kostnader också för samhället. Det är oerhört angeläget att vi från svenskt håll åtminstone driver att vi skall kunna ha hårda miljökrav och att vi skall kunna behålla de miljökrav som vi har satt upp. Detta anknyter till en annan sak som också har ta- gits upp här tidigare i debatten, och det gäller folkom- röstning kontra inte folkomröstning. Den förra folk- omröstningen gällde medlemskap i ett EU som hade en annan grundlag än vad EU har i dag. Varken Amsterdamfördraget eller Maastrichtfördraget var då aktuellt - för att inte tala om den gemensamma eko- nomiska politiken, som över huvud taget inte fick tas upp till diskussion, eftersom det inte hade med saken att göra, och som fortfarande är den fråga som man skjuter framför sig, trots att ett flertal länder har gått med i EMU och bildat en gemensam valutaunion. Detta är naturligtvis ett tydligt tecken på att det EU som folkomröstningen gällde befinner sig i en förändringsprocess som är ganska stor och som har förändrat väldigt mycket. Det borde kunna föranleda att man funderade över om man vill fortsätta att vara medlem i detta EU. När det gäller regeringens skrivelse som vi i dag behandlar har vi avgivit en hel del reservationer. Jag stöder alla våra reservationer, men jag yrkar bifall endast till reservationerna 12, 13, 34 och 38. Vi har i våra reservationer och i vår motion tagit upp bl.a. att vi tycker att regeringens skrivelse har blivit mycket bättre, att det finns en större tydlighet i skrivelsen än vad det har funnits i tidigare skrivelser, men att vi skulle vilja se att man i större utsträckning tar med kommissionens arbetsprogram, vart EU är på väg och hur man inom EU prioriterar olika frågor. Då blir det tydligare vad debatten egentligen borde handla om. Det är lätt att det blir samma debatt som när vi hade folkomröstningen om medlemskapet och att man därigenom döljer den debatt som i dag pågår inom EU, inte minst när det gäller EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik. Jag tycker att det är oerhört allvarligt att så många partier i dag tycks vara inne på att Sverige skall vara medlem i EU och att EU skall kunna ha militära muskler. Jag är lite förvånad över Centerpartiets diskussion kring de säkerhetspolitiska frågorna tidigare här i dag. När det t.ex. gäller krishanteringsförmåga, hur vill Centern att denna skall se ut i framtiden? Jag tycker inte att det framgick särskilt klart. Jag har uppfattat att Centern i alla fall tidigare har varit för alliansfri- heten och inte gått med på en ökad militarisering av EU. Centerpartiet undrade hur Miljöpartiet såg på krishanteringsfrågorna. Till att börja med vill jag säga att sedan EU har tillkommit kan man inte påstå att det har blivit mindre problem i Europa. Det låter ibland som om att det är EU som har bidragit till freden, men det var ju fak- tiskt de gamla samarbetsavtalen som i mycket stor utsträckning bidrog till den. Sedan EU bildades för några år sedan har det i stort sett pågått krig i Europa, och det är den problematiken som vi ser i dag. Man kanske inte kan säga att det är EU:s fel, men det är inte EU som har varit lösningen på det hela. Vad är det som man försöker att lösa krisen med? Jo, genom att man försöker att hitta personer som kan förhandla och som kan klara av att lösa de krig som vi har i dag. Då väljer man faktiskt personer från alliansfria länder. Både Carl Bildt och Ahtisaari kommer ju från de alliansfria länderna. Det är ett tydligt tecken på den roll som jag anser att Sverige skall och måste kunna spela i framtiden. Det är oer- hört viktigt att man inte försätter sig i den situationen att man plötsligt är med i en militär allians som dess- utom har kärnvapen till sitt förfogande, vilket man faktiskt har. Det här är en debatt som är oerhört viktig att föra. Det är också viktigt att partierna är tydliga, och Mil- jöpartiet är tydligt i den här frågan. Vi vill inte att Sverige skall glida med i en försvarsallians, som det på sikt kan bli fråga om. Då mister vi vår förmåga att vara både alliansfria och kunna bidra till det som jag tror att världen behöver och som är viktigt att vi ut- vecklar, nämligen ett krishanteringssystem som inte bygger på att man tar till militära medel utan på att man i god tid går in med god kunskap om hur man hanterar kriser. Jag tror att det är angeläget att alla världens länder satsar lika mycket pengar på krishanterings- och krislösningskunskap som man i dag satsar på militär upprustning. Om man gjorde det tror jag att man skulle komma mycket, mycket långt med freden. Men tyvärr finns det ett alltför stort intresse av att hela tiden ta till militära medel. Vi som har arbetat med barn vet ju att även små barn har väldigt lätt för att ta till aggression och slå varandra i stället för att tala med varandra. Det krävs en god kunskap och en god pedagogik hos dem som arbetar med barn för att lära barn att lösa kriser utan att ge sig på och slå varandra. Det är egentligen precis samma kunskap som vi måste bygga upp i världen, mellan makthavare och mellan länder, för att klara kriser. Jag tror att det vore svårt att få en lika stor mässa för krishanteringskunskap som den man kan skapa för militära attiraljer och visa upp i världen. Men det skulle vara ytterst angeläget, för jag tror att det är den enda vägen till att få fred i världen. 0900533740700 N 2010-01-01 00:00:00 196036 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GM09105/#anf57