<anforande>
<dok_hangar_id>2348780</dok_hangar_id>
<dok_id>GM09105</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1998/99:105 Onsdagen den 2 juni</dok_titel>
<dok_rm>1998/99</dok_rm>
<dok_nummer>105</dok_nummer>
<dok_datum>1999-06-02 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Verksamheten i Europeiska unionen under 1998</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>6294A22A-0394-4703-ADD0-57CFA191469A</anforande_id>
<anforande_nummer>51</anforande_nummer>
<talare>MARIANNE ANDERSSON (c)</talare>
<parti>c</parti>
<anforandetext>Fru talman! Världen förändras. Det vi gör i Sveri-
ge har betydelse för andra, och det som sker ute i
världen påverkar oss mer direkt än någonsin tidigare.
Alla borde inse det, men så fungerar det inte.
Nästa söndag går svenska folket till val till EU-
parlamentet. Det är inte särskilt svårt att konstatera att
valtemperaturen är ungefär som denna vår har varit,
dvs. ganska sval. Intresset är inte så stort.
Det är ett gemensamt intresse för alla partier och
kandidater att öka den temperaturen. Människor
måste känna att de är en del av Europa och att det har
en betydelse att rösta och vem de röstar på. Vi skall
välja 22 EU-parlamentariker. De blir valda oavsett
hur lågt valdeltagandet blir. Avstår man från att på-
verka har man inget inflytande över vem som repre-
senterar Sverige i detta stora, betydelsefulla interna-
tionella samarbete.
Samarbetet har betydelse för oss alla som indivi-
der, oavsett om vi är föräldrar eller barn, företagare,
glesbygdsbor, kulturarbetare - eller vilket annat yrke
vi har. Inte minst har det betydelse för vår framtid -
jag tänker mest på barnen - för freden och för hur vår
del av världen skall utvecklas. Hur kan man tycka att
detta inte angår oss? Det angår oss alla. Vi har ett
gemensamt ansvar, oavsett vilken inställning man
hade till medlemskapet.
Vi i Centerpartiet har en gemensam plattform in-
för EU-valet. Vi vill vara med och skapa ett enat,
mångkulturellt och decentralistiskt Europa med större
öppenhet. Vi vill öka demokratin, decentralisera
makten och rensa bort detaljerna. Vi vill öppna EU
för världen runtom. Vi vill skapa ett tryggare Europa
genom samarbete mot brott och missbruk och för
sysselsättning och bättre jämställdhet. Vi vill skapa
ett grönt, sunt och levande Europa.
EU:s utvidgning österut är den av en mängd skäl
mest prioriterade frågan av alla. Särskilt aktuellt just
nu är fred och säkerhet. Demokratiska länder som
samarbetar startar inte krig. Länder som respekterar
minoriteter och mänskliga rättigheter utövar inte
förtryck som leder till interna konflikter, folkmord
och folkfördrivning. Därför är utvidgningen så viktig.
Europas utsatta regioner får inte ställas mot östut-
vidgningen. För oss är ett alleuropeiskt samarbete ett
grundläggande mål. Möjligheterna finns. Det gäller
att hjälpa till så att de kan förverkligas.
Kriget i Kosovo visar att det behövs en fungeran-
de europeisk krishantering och en säkerhetsordning
som också skall kunna omfatta militära insatser. EU
behöver bli bättre både på förebyggande arbete och
på att hantera kriser med militära medel. Detta är inte
detsamma som ett gemensamt försvar eller en gemen-
sam armé. Jag tycker inte att EU i så stor utsträckning
skall förlita sig på USA i konflikthantering. Det är
intressant att Miljöpartiet och Vänsterpartiet som
alltid brukar kritisera USA, och allra mest Nato, ock-
så kritiserar EU:s samverkan i krishantering. Så ser
det inte riktigt ut när det gäller miljöpartierna i Euro-
pa. T.ex. den gröne, tyske Joschka Fischer är mycket
tydlig i frågan om EU:s krishanteringsförmåga. Hur
menar ni att vi skall klara kriser i framtiden? Hur
skall det gå till? De frågorna har vi inte fått något
svar på.
Behandlingen av motioner om EU tillsammans
med regeringens skrivelse om EU:s verksamhet för
1998 får en karaktär av tillbakablickande. Det är
naturligtvis viktigt med uppföljning, men vi vill också
se framåt. Om ett och ett halvt år tar Sverige över
ordförandeskapet i EU. Det är en gigantisk uppgift,
men också en utmaning som ger stora möjligheter.
Vi har i några reservationer utvecklat vår syn på
en strategi för det svenska ordförandeskapet. Vi är
ganska besvikna på regeringens saktfärdighet i fråga
om en strategi. Vi har väckt motioner och ställt frågor
i kammaren för att nå en större aktivitet. Vi har nått
en bit på vägen - men inte tillräckligt.
Ordförandeskapet har både en praktiskt och en
politisk sida. Frågor måste i god tid lyftas upp på den
europeiska agendan för att det skall finnas förslag
färdiga för beslut under ordförandeperioden. Det är
klart att Sverige skall samarbeta även under ordfö-
randeperioden, men visst finns det större möjligheter
då. Det är viktigt att agera. Finland har med stor
framgång arbetat med frågan om den nordliga dimen-
sionen. Det är en viktig fråga.
Vi har en lång rad förslag på frågor som bör prio-
riteras. De är kanske inte så kontroversiella. De
handlar förstås om utvidgningen, gemensam och
generös flyktingpolitik, mer effektiva instrument
inom GUSP - mer kontroversiellt för en del - när-
hetsprincipen, skärpning av unionens miljöregler och
konsumentmakt.
Vi tycker också att riksdagen bör ha möjlighet att
påverka innehållet i det svenska ordförandeprogram-
met. Det duger inte med bara information. Vi vill ha
en skrivelse som partierna kan ha synpunkter på och
som kan debatteras i kammaren.
Ordförandeskapet bör också förankras mer i det
svenska samhället, t.ex. i det svenska föreningslivet.
Regeringen bör använda sig av den svenska demo-
kratins styrka i de många människornas delaktighet
och kunskaper, föreningslivet, folkrörelserna och
folkbildningstraditionen. Deras europeiska relationer
bör stimuleras. På det sättet bygger vi in ett folkligt
europeiskt samarbete på ett liknande sätt som det
nordiska. Det vore på sin plats att regeringen tog ett
initiativ till och stimulerade ett sådant arbete. Majo-
riteten hänvisar till vänortssamarbete. Det är mycket
bra i sig, men det går att göra så mycket mer. Det
skall vi göra också.
I reservation nr 9 efterlyser vi en allsidig nationell
utvärdering av medlemskapets effekter på det svenska
samhället. Det handlar om de ekonomiska, demokra-
tiska, judiciella och miljömässiga förändringar som
har skett, men också hur enskilda människors, och
framför allt företags, kontakter över gränserna för-
ändrats samt hur närdemokratin och människors till-
tro till det politiska systemet påverkats. Det som
märks i medierna är främst krångel, byråkrati, fusk
och absurda regler - svenska sådana eller från EU.
Det som är positivt märks sällan. Företagens större
möjligheter till utbyte, ungdoms- och studentutbyte,
EU-stödens betydelse för regional utveckling och
mycket mera, borde speglas mer för att vi skall få en
objektiv bild av medlemskapet och för att människor i
samhället skall få en sådan bild. Den utvärderingen
bör vara ett redskap för att utveckla EU-samarbetet
vidare.
Närhetsprincipen måste tydliggöras mer. Onödig
byråkrati skall bort. Besluten skall fattas på rätt nivå
och så nära människor som det är möjligt. I alla orga-
nisationer finns det en centralistisk kraft som gärna
vill ta åt sig så mycket makt som möjligt - inte minst
gäller det EU. Det är hela tiden viktigt att motverka
de tendenserna. Därför vill vi att en kompetenskata-
log upprättas som tydliggör lämpliga kompetensom-
råden för unionen, för medlemsstaterna samt regio-
nala och lokala organ. Vissa beslut som nu fattas i EU
kan behöva återföras till nationell nivå. Vi vill ha en
fullständig genomgång av EU:s fördrag och gemen-
skapslagstiftning för att se om de motsvarar närhets-
principen.
Fru talman! Allt detta handlar till stor del om
folklig förankring av EU-frågorna. Möten mellan EU-
medlemmar låter lite diffust. Möten med italienare,
portugiser och irländare blir mer personligt och grip-
bart. Det är den typen av möten som samarbetet
handlar om. Vi har chansen att förankra samarbetet
mer inför ordförandeskapet. Låt oss ta den chansen
för att motverka den inåtvändhet som märks både i
debatten här i dag och som finns ute i det svenska
samhället. Vi är inte betjänta av det. Alla människor i
Sverige måste få veta att vi är beroende av varandra i
Europa och att det är viktigt att vi samarbetar.
Lennart Daléus uppmanade regeringen till att ta
ett svensk initiativ till en kretsloppsanpassning av
Europa. Vi vill ha en viss överstatlighet i miljöfrågor
och ingen vetorätt för miljöfrågor. Det är inte den
som vill minst som skall bestämma. Vi måste kunna
gå framåt så snabbt som möjligt i de så oerhört vikti-
ga miljöfrågorna.
Fru talman! Den som vill ha ett öppet Europa,
som är miljövänligt, med mindre krångel och fusk,
som är öppet mot omvärlden, med stark konsument-
makt, som slår vakt om livsmedelskvalitet och alli-
ansfrihet, med en gemensam generös flyktingpolitik,
med konfliktförebyggande kapacitet, och den som vill
stärka den regionala utvecklingen och delaktigheten
hos enskilda och folkrörelser när det gäller EU, skall
lägga rösten på Centerpartiet i valet den 13 juni.
Fru talman! Vi står naturligtvis bakom samtliga
reservationer till det här betänkandet där Centerpartiet
är med, men jag yrkar för tids vinnande bifall bara till
reservationerna nr 2 och nr 15.
</anforandetext>
<intressent_id>0754692641206</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>196030</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GM09105/#anf51</protokoll_url_www>
</anforande>
