2348780 GM09105 Riksdagens snabbprotokoll 1998/99:105 Onsdagen den 2 juni 1998/99 105 1999-06-02 00:00:00 Verksamheten i Europeiska unionen under 1998 7DC40AD1-4AB9-49B9-AD5A-BC06F11E3F08 45 WILLY SÖDERDAHL (v) v Fru talman! Utrikesutskottets betänkande nr 10 är ett omfattande dokument som behandlar många frå- gor inom EU:s verksamhet. Vänsterpartiet är ju, som kammarens ledamöter vet, kritiskt inställt till hur EU är uppbyggt, och därav följer också en kritisk inställ- ning till verksamheten. Vänsterpartiet har av ovan nämnda skäl en lång rad reservationer som vi natur- ligtvis står bakom. Dessa finns kort beskrivna i be- tänkandet, och jag skall begränsa mig till att försöka motivera tre av dessa reservationer. Den första reservationen gäller institutionella frå- gor. Den reella politiska makten i EU har i allt större grad tagits över av tjänstemän och indirekt valda, t.ex. inom den europeiska centralbanken, domstolen och kommissionen. Dessa kan inte ställas till svars för sina beslut i allmänna val. Ett uttryck för denna makt är EU-kommissionens befogenheter och dess möjlighet att undgå en löpande granskning. Förra kommissionens verksamhet och fall är väl bevis nog för detta. Kommissionen har den verkställande makten, i vissa fall en dömande makt och dessutom monopol på förslagsrätten. Ingen kan säga att detta är en demokratiskt uppbyggd institu- tion. Jag tror heller inte att någon här i kammaren påstår det. De förslag som nu kommer om en utökad granskningsrätt gentemot kommissionen är ett steg i rätt riktning, men det handlar om ett sätt att angripa symtomen på sjukdomen. Men det hjälper inte mot det verkliga problemet. Med dessa åtgärder blir det som att man får acceptera det onda och försöka medi- cinera bort det. Ett annat uttryck är att viktiga delar av den eko- nomiska politiken styrs av en oavsättlig och politiskt oberoende byråkrati i den europeiska centralbanken. Går vi med i EMU har vi fått ännu en institution utan demokratisk insyn på halsen. Genom de ändringar som gjorts för den svenska motsvarigheten har vi redan tagit ett steg i denna riktning. Även ministerråden och de förhandlingar som förs i Coreper präglas av stängda dörrar och brist på insyn för medborgarna. Sverige bör arbeta för att EU demokratiseras. Det kräver bl.a. full insyn i lagstiftningsprocessen och offentlighet i EU:s förvaltning. EU:s brist på offent- lighet har gjort att flera handlingar från EU också i vårt land helt eller delvis bedömts som sekretessbe- lagda av hänsyn till EU eller dess medlemsstater. Det behövs en fortlöpande kontroll av huruvida den svenska offentlighetsprincipen urvattnas eller ej. Sverige bör också arbeta för att lobbyisterna inom EU registreras och kontrolleras. Det är bra att öppenheten nu ges en fördragsmäs- sig status i Amsterdamfördraget, trots att det inte handlar om att införa en offentlighetsprincip av svenskt snitt. En svaghet är dock att denna offentlig- het begränsas till rådet, kommissionen och parla- mentet. Domstolen och andra institutioner borde också omfattas av de grundläggande öppenhetsreg- lerna. De borde också ha utsträckts till de hundratals kommittéer som verkar inom kommissionen och rådet. Vänsterpartiets recept för att öka det demokratiska inflytandet är att åter stärka de nationella parlamen- tens roll. Dessa är demokratiskt uppbyggda och kon- trolleras av väljarna. I EU-sammanhang talas ofta om effektiviteten i beslutsfattandet. Kravet på effektivitet har gjort att demokratibegreppet förändras. Begreppet ges sakta ett nytt innehåll som innebär att kraven på effektivitet, handlingskraft och s.k. sakpolitik anses viktigare än att besluten fattas på ett demokratiskt sätt efter fri och öppen debatt, med insyn och i enlighet med vad demokratisk beslutsordning kräver. Den demokratiska legitimiteten kan på nytt för- stärkas genom att mer reell beslutsmakt återförs till nationell nivå så att de nationella parlamenten stärks och samarbetet sker på en mellanstatlig nivå. Den andra reservationen jag vill säga något om handlar om ett alternativ till EMU - ett Europasamar- bete för sysselsättning. Några partier säger att EMU inte hör hemma i den pågående valrörelsen. Jag kan inte förstå det. Talar man om sysselsättningen måste man också förhålla sig till vad EMU står för. Dels innebär EMU ytterligare ett steg mot en federativ statsbildning och påverkar möjligheten till att föra en självständig politik, dels påverkar EMU i högsta grad kampen för full sysselsättning. Tror man på en nyli- beral politik som en lösning på arbetslösheten är EMU en viktig del av svaret. Tror man däremot på en socialistisk politik som en lösning är EMU och därtill hörande krav ett hinder. En uthållig tillväxt förutsätter finanspolitisk be- redskap för att möta kommande konjunktursväng- ningar både på nationell och på mellanstatlig nivå. Det finns goda förutsättningar för ett mellanstatligt samarbete i Europa i syfte att skapa fler jobb och en socialt progressiv politik. Reglerna för den monetära unionen utgör däremot ett hinder för tillväxt och försvårar möjligheterna till ett samarbete för nya arbetstillfällen i Europa. Konvergenspolitiken bygger ju på inflationsbekämpning och en omotiverad finanspolitisk åtstramning i EU:s medlemsländer. Resultatet av denna politik ser vi i form av den höga arbetslöshet som finns i Europa. Särskilt hårt har kvinnorna drabbats. Det finns en möjlighet att stimulera ekonomin utan att för den skull tappa grep- pet om inflationen. Ett mellanstatligt finanspolitiskt samarbete där rättvisa, jämställdhet och ekologi är ledstjärnor skulle kunna öka sysselsättningen och motverka arbetslösheten. Med den politiska tyngd- punktsförskjutning vänsterut som skett i flera länder borde detta vara möjligt. Tyvärr finns det hittills väldigt lite intresse för detta. Lafontaine försökte, men han försvann ju. Mer långsiktigt förutsätter ett utvecklat mellan- statligt samarbete för att bekämpa arbetslösheten att stabilitetspaktens och EMU:s principer revideras. I första hand skall de nya principerna öka möjligheter- na att komma överens om att driva en mer expansiv politik. I de olika staterna skall då budgetmål av den typ som präglar stabilitetspakten vara underordnade sysselsättningsmålen. Den tredje reservationen jag vill ta upp handlar om Amsterdamfördraget och flyktingfrågorna. Till Amsterdamfördraget finns fogat ett protokoll om asyl för medborgare i EU:s medlemsstater. Dessa nya regler upphäver i det närmaste rätten för en EU- medborgare att söka asyl i ett annat EU-land. Flera organisationer, bl.a. UNHCR, Rädda Barnen, Röda korset och Amnesty, har förklarat att asylprotokollet står i strid med Genèvekonventionen. UNHCR har också varnat för att beslutet kan bli ett farligt prejudi- kat för länder i andra delar av världen där respekten för de mänskliga rättigheterna inte är lika stark som i Europa. Inom EU arbetas det på att skapa ett heltäckande system för kontroll av asylsökande. Det innebär att om en flykting får avslag på en asylansökan och där- efter ansöker i ett annat EU-land kan direktavvisning ske utan att hon får sin sak prövad i det nya landet. Detta är reglerat i Schengenavtalet. Parallellt med detta Schengenavtal förbereds nu en konvention, Eurodac, varigenom staterna kan komma att åläggas att ta fingeravtryck och inhämta personuppgifter på alla personer över 14 år. Vänsterpartiet anser att dessa kontrollsystem som håller på att utvecklas inom unionen är ett uppenbart hot mot rättssäkerheten och måste motarbetas. Fru talman! Vi står som sagt bakom alla våra re- servationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall bara till reservationerna 16, 25 och 37. Jag hoppas att det blev riktigt efter den senaste ändringen. 0697255175510 N 2010-01-01 00:00:00 196024 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GM09105/#anf45