<anforande>
<dok_hangar_id>2348779</dok_hangar_id>
<dok_id>GM09104</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1998/99:104 Tisdagen den 1 juni</dok_titel>
<dok_rm>1998/99</dok_rm>
<dok_nummer>104</dok_nummer>
<dok_datum>1999-06-01 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>En svensk Asienstrategi för 2000-talet </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>8687CE57-6C4E-4190-BAC4-33BED8FD41D2</anforande_id>
<anforande_nummer>5</anforande_nummer>
<talare>AGNETA BRENDT (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Fru talman! Jag tror att Jan Erik Ågren och jag,
och också utskottets majoritet, är helt eniga om folk-
rörelsernas stora betydelse. Biståndet har ju sitt ur-
sprung i folkrörelsernas engagemang under tidigare
decennier. Det har även i fortsättningen en oerhört
stor betydelse.
När det gäller takten på ökningen av biståndet,
mot enprocentsmålet, vill jag säga att målsättningen
finns kvar. Dit kommer vi när ekonomin tillåter.
</anforandetext>
<intressent_id>0997123540801</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>195837</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GM09104/#anf5</protokoll_url_www>
</anforande>
