<anforande>
<dok_hangar_id>2348779</dok_hangar_id>
<dok_id>GM09104</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1998/99:104 Tisdagen den 1 juni</dok_titel>
<dok_rm>1998/99</dok_rm>
<dok_nummer>104</dok_nummer>
<dok_datum>1999-06-01 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Beräkning av återbetalningsskyldighet för underhållsstöd till barn med särlevande föräld-</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>42E4DA83-5797-4618-B552-1A37A290D46A</anforande_id>
<anforande_nummer>36</anforande_nummer>
<talare>BO KÖNBERG (fp)</talare>
<parti>fp</parti>
<anforandetext>Herr talman! Ulla Hoffmann berörde i sitt inlägg
några väsentliga principiella frågor som rör under-
hållsskyldigheten. Bl.a. tog hon upp frågan om det
skall vara huvudregel att pappan, eller den förälder
som inte bor med barnet, betalar sitt barn direkt eller
om det är bättre att det går via försäkringskassan.
Det är klart att det finns ett argument för att det är
bra att det går via försäkringskassan. Det argumentet
nämnde Ulla Hoffmann själv: det innebär en ökad
säkerhet och trygghet i fråga om att pengarna kom-
mer. Men tycker inte Ulla Hoffmann att det är trevli-
gare och naturligare att frånvarande föräldrar efter en
separation betalar direkt till sitt barn i stället för via
en myndighet?
Jag passar på att ställa en annan principiell fråga.
Hur ser Ulla Hoffmann på ansvaret efter skilsmässan
eller separationen? Har föräldrarna fortfarande ett
gemensamt ekonomiskt ansvar, eller har de fått ett
halvt ansvar var efter skilsmässan?
</anforandetext>
<intressent_id>0384833975200</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>195868</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GM09104/#anf36</protokoll_url_www>
</anforande>
