<anforande>
<dok_hangar_id>2348779</dok_hangar_id>
<dok_id>GM09104</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1998/99:104 Tisdagen den 1 juni</dok_titel>
<dok_rm>1998/99</dok_rm>
<dok_nummer>104</dok_nummer>
<dok_datum>1999-06-01 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>En svensk Asienstrategi för 2000-talet </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>FC63D51F-49EA-4A2A-9C70-BD370114A9AC</anforande_id>
<anforande_nummer>18</anforande_nummer>
<talare>AGNETA BRENDT (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Fru talman! När man lyssnar till Murad kan man
kanske få föreställningen att barnens och kvinnornas
situation över huvud taget inte är belyst i skrivelsen,
men så är ju inte fallet. Att kvinnorna särskilt skall
uppmärksammas i biståndet har vi ju, som Murad har
sagt, redan beslutat. Det ingår som ett av målen i
biståndet.
Från utskottets sida har vi också betonat vikten av
det som kan göras för kvinnor. Bl.a. har vi understru-
kit vikten av de små lånen, mikrokrediterna, som kan
ges. Vi pekade på exemplet med Grameen Bank i
Bangladesh, som har varit mycket framgångsrikt och
som också har använts i Vietnam. Kvinnor har fått
små lån, och på det sättet har de kanske fått en hel
familj på fötter. Så det här är inget som vi har bortsett
från.
</anforandetext>
<intressent_id>0997123540801</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>195850</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GM09104/#anf18</protokoll_url_www>
</anforande>
