2348778 GM09103 Riksdagens snabbprotokoll 1998/99:103 Måndagen den 31 maj 1998/99 103 1999-05-31 00:00:00 Svar på interpellation 1998/99:305 om osteoporos interpellationsdebatt A0719599-90DE-4F76-91EF-24A298B8FDBD 181 ELISABETH FLEETWOOD (m) m Fru talman! Låt mig börja med att säga tack, soci- alministern, för svaret, även om jag kanske inte till alla delar håller med. Dessa sjukdomar och skador i rörelseorganen ökar mycket kraftigt. Man har gjort undersökningar bland kvinnor om hur många som vet hur stor risken är att drabbas av detta. Av dem var det 12 % som sade sig vara underkunniga om att detta kunde drabba dem, medan således, fru talman, 88 % trodde att de kanske skulle slippa undan. Nu är det faktiskt så att varannan kvinna och var fjärde man över 50 år drabbas av detta. Det betyder att de råkar ut för frakturer av olika slag, ryggvärk, kanske t.o.m. förtidspensionering och vad det nu kan vara. Det betyder mycket stora kostnader för samhäl- let. Men låt mig säga att det primära för mig här i dag är det lidande som dessa människor drabbas av. Den svenska styrkommittén inte bara för 2001 utan också för 2000-2010 hade presskonferens på Karolinska sjukhuset den 19 april. Där var det flera personer som yttrade sig, naturligtvis ordföranden professor Frank Wollheim och, som jag lyssnade väldigt noga till, tidigare riksdagsledamoten Sonja Rembo som nu är ordförande i Osteoporosförbundet. Hon är själv drabbad och vet vad det kan betyda. Man är helt enig om att detta är ett snabbt växan- de problem. Jag har tittat på förbundets beräkningar av kostnaderna, för det är någonting som riksdagen är intresserad av. Sjukdomar i rörelseorganen kostar mer än 60 miljarder om året. Jämför det med t.ex. försvar- skostnaderna. Bara ryggbesvären beräknas till 20 miljarder och de reumatiska sjukdomarna, om jag minns rätt, nästan 50 miljarder. Ökningen beror naturligtvis på att vi blir äldre och äldre och då drabbas allt hårdare av sjukdomar. En annan sak är vårt sätt att leva. Vår kosthållning är, som vi vet, inte den rätta alla gånger, och som soci- alministern så riktigt påpekar står ju rökningen för en stor del av orsakerna. Jag vill också nämna en siffra till som jag gärna vill ha till protokollet, och det är att enbart kostnaderna för höftfrakturer på grund av osteoporos beräknas till 3 miljarder om året. Dessa patienter har dessutom en väldigt dålig läkningsför- måga. Detta är någonting som FN bör uppmärksamma. Jag vill bl.a. ställa frågan till socialministern om han är beredd att på FN-nivå försöka att arbeta vidare för att pressa på för att man skall göra så mycket som möjligt. Nu är Sverige hårdast drabbat, fru talman. Det är mycket märkligt, men det är vad jag har fått lära mig av experterna. Min första fråga är då om socialministern vill bi- dra till att inspirera FN att göra mer. Sedan vill jag också fråga om det verkligen är riktigt att man inte rekommenderar bentäthetsmät- ning. Jag har själv av intresse genomgått en sådan med ett, gudskelov, mycket gott resultat. Men jag har också vänner som har gjort det och som har fått ett sämre resultat. De har omedelbart kunnat få någon sorts behanding av sin läkare. Efter något år har de kunnat göra om bentäthetsmätningen och då fått bevi- sat att insatserna har hjälpt. 0200426688007 N 2010-01-01 00:00:00 195788 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GM09103/#anf181