2348776 GM09101 Riksdagens snabbprotokoll 1998/99:101 Torsdagen den 27 maj 1998/99 101 1999-05-27 00:00:00 Frågestund frågestund A0BCFC18-9052-4BA7-8BE5-7FF9C9E36431 221 PER LAGER (mp) mp Fru talman! Ärende 2.10 handlar om krigsmateri- elexporten och på vilket sätt besluten fattas. Krigsmaterielinspektionen - KMI - skapades re- dan på 1930-talet, och låg då under Handelsdeparte- mentet. 1982/83 fördes KMI över till Utrikesdepar- tementets handelsavdelning. År 1985 inrättade regeringen en rådgivande nämnd för krigsmaterielexportfrågor, förkortad RN. Den nämnden bestod av sex ledamöter valda på tre år och utsedda av partierna i utrikesnämnden. KMI ombildades den 1 februari 1996 till en ny myndighet för krigsmateriel och andra strategiska produkter, kallad Inspektionen för strategiska pro- dukter - ISP. Förändringen innebar bl.a. att ISP prö- var merparten av de ärenden som regeringen eller ett enskilt statsråd tidigare hade till uppgift att pröva. Enbart principiellt viktiga ärenden prövas nu av rege- ringen. Krigsmaterielinspektören är chef för ISP, som är en enrådighetsmyndighet. Den rådgivande nämnden ombildades samtidigt till Exportkontrollrådet, förkortat EKR, bestående av krigsmaterielinspektören som ordförande och högst tio andra ledamöter. Alla partier i riksdagen blev nu representerade i rådet. Enligt en paragraf i instruktio- nen skall, om möjligt, samråd med rådet ske innan inspektionen lämnar över ett ärende om exportkon- troll till regeringen för prövning. Enligt en annan paragraf bestämmer krigsmaterielinspektören vilka andra ärenden om exportkontroll som före avgörandet skall föreläggas rådet för samråd. Före 1996, då rådgivande nämnden fungerade, var regeringens inställning att alla partier som var repre- senterade i rådet skulle vara överens. Under såväl socialdemokratiska som borgerliga regeringar hade en praxis utvecklats med innebörden att regeringen inte gick vidare om ett parti i nämnden sade nej. Formellt kunde regeringen göra det, men det gjorde den inte. I praxis fungerade alltså vetorätten för le- damöterna. Detta sade dåvarande krigsmaterielin- spektören Sven Hirdman i ett utskottsförhör 1994. Nuvarande inspektören Staffan Sohlman sade vid en utfrågning 1997 i utskottet att konsensusregeln inte kunde appliceras på den ordning som råder efter den 1 februari 1996. Anmälan till KU gick ut på att vi skulle granska om regeringen via handelsminister Leif Pagrotsky efterlevt principen om partipolitiskt samförstånd kring svensk krigsmaterielexport. Vi var förstås in- tresserade av att veta om praxis hade förändrats. Under ärendets hantering har det i ett PM från Statsrådsberedningen framkommit att krigsmaterie- linspektörens samlade bedömning snarare än ställ- ningstaganden från enskilda ledamöter i rådet beaktas i regeringens överväganden genom den nya ordning- en. Det finns inga formella regler för hur den politis- ka förankringen i Exportkontrollrådet skall ske eller hur krigsmaterielinspektören skall väga in de politis- ka representanternas bedömningar i sitt ställningsta- gande. Vid utfrågningen av Pagrotsky fick vi reda på att regeringen fortsatt strävar efter en bred samsyn, men att det faktum att fler partier nu har insyn inte innebär att regeringen börjat räkna hur många ledamöter som har en avvikande mening. Enligt ministern innebär detta ingen praxisändring, trots att det före 1996 var konsensus som rådde. Samtidigt sade ministern att det är regeringens skyldighet att göra på något annat sätt om fyra partier säger nej och åberopar skäl som stri- der mot sådant som riksdagen krävt att regeringen skall ta hänsyn till. Fru talman! Av utskottets bedömning framgår det att det faktiskt ägt rum en förändring av praxis vad gäller hänsynstagande till de partipolitiska represen- tanternas bedömningar i Exportkontrollrådet. Det är vi väl alla överens om, eftersom det är en ny ordning. Förändringen innebär att det tidigare eftersträvade politiska samförståndet, som i praktiken innebar veto- rätt för ett enskilt parti, har ersatts av krigsmaterielin- spektörens samlade bedömning. Det innebär alltså att andra skäl än partirepresentanternas ståndpunkter kan väga tyngre vid regeringens bedömning inför beslut i exportärendena. Syftet med det partipolitiska samförståndet var att ge vapenexportpolitiken stabilitet och att exportpoli- tiken skulle ligga fast och inte skifta i takt med att regeringarna skiftade. Enligt min mening, fru talman, innebär den nya ordningen en försvagning i detta avseende, men också en allmän försvagning av det parlamentariska inflytandet över krigsmaterielexpor- ten som det finns anledning att beklaga. Detta för- hållande borde regeringen ha klargjort för riksdagen och allmänheten för att motverka den osäkerhet som hittills rått om på vilka grunder regeringen och krigsmaterielinspektören fattar beslut i ärenden som gäller krigsmaterielexport. Regeringens beslut om sekretess beträffande en skri- velse från Europeiska kommissionen (avsnitt 2.11) Andre vice talmannen konstaterade att ingen tala- re var anmäld. Näringsminister Björn Rosengrens handlande i fråga om verkställande direktör i Samhall (avsnitt 4.3) 075043103804 N 2010-01-01 00:00:00 195427 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GM09101/#anf221