2348776 GM09101 Riksdagens snabbprotokoll 1998/99:101 Torsdagen den 27 maj 1998/99 101 1999-05-27 00:00:00 Granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning 77B855C4-807F-41E4-A413-9F1BDF94BD58 22 MATS EINARSSON (v) v Fru talman! I slutet av förra seklet skickades poli- ser ut för att bevaka de landsförrädiska och revolutio- nära socialdemokraternas möten. Noggranna polis- stenografer antecknade varje ord som sades, och inte sällan ställde mötesarrangörerna fram bord och stol till polisspionerna, så att de skulle kunna arbeta lite bekvämare. Det kan låta idylliskt, men otaliga fängel- sedomar avkunnades på grundval av dessa anteck- ningar. Samtidigt skapades ett ovärderligt historiskt källmaterial. Det var först efter första världskriget som denna mer eller mindre öppna övervakning av socialdemo- kraterna upphörde. Självaste kungen hade ju då, om än motvilligt, accepterat socialdemokraterna som regeringsbildare. I stället riktades uppmärksamheten mot arbetarrö- relsens vänsterflygel - vänstersocialisterna, från 1921 kommunisterna - som nu fick förkroppsliga överklas- sens ständiga skräck för underklassens hämnd. Över- vakningen professionaliserades, de militära och civila underrättelse- och säkerhetsorganen byggdes ut. Under andra världskriget skärptes trycket mot kommunister och andra antifascister. Interneringslä- ger upprättades. Transportförbud utfärdades. Fängel- sedomar avkunnades. Norrskensflamman i Luleå utsattes för attentat. Man underkände demokratiska val av kommunister i fackföreningarna, och man förberedde ett partiförbud. Samlingsregeringens strävan var att hålla landet utanför kriget, och det lyckades genom en blandning av tur och skicklighet, men till priset av långtgående eftergifter till Nazityskland. Inom militär och polis blomstrade samarbetet med Gestapo och andra tyska organ, i synnerhet inom de hemliga underrättelse- och säkerhetsorganen var nazisympatierna utbredda. På sina håll väntade man otåligt på att man med Tysk- lands hjälp skulle få börja beta av de listor med kommunister som man noggrant hade förberett. Så skedde som bekant i Norge och Danmark 1940. Kanske var det redan under andra världskriget som de givetvis informella men olycksaliga kontak- terna mellan delar av socialdemokratin och vissa kretsar inom underrättelsevärlden tog sin början. På partistyrelsemötet den 15 januari 1940 redogjorde socialminister Gustav Möller för kampen mot kom- munisterna och de razzior som han hade låtit genom- föra några dagar tidigare, razzior vars mest kompro- metterande resultat var ett schackprotokoll. Möller skall i detta sammanhang ha yttrat: "Jag vill tillägga, att det sedan åtskillig tid faktiskt sker en övervakning genom andra organ än polisen." Innebörden av detta yttrande återstår att utreda. Under det kalla kriget tycktes socialdemokratins intresse av att kontrollera och hålla tillbaka sin kon- kurrent inom arbetarrörelsen, kommunisterna, sam- manfalla med överklassens och statsapparatens tradi- tionella intresse av att förfölja upproriska element inom arbetarklassen, samtidigt som socialdemokratin naturligtvis ville undvika de mest korkade delarna av underrättelseetablissemanget där man inte såg skill- nad på socialdemokrater och kommunister. Till detta kommer då USA:s och CIA:s hemliga, antikommu- nistiska konspirationsstrategier i allierade och neu- trala västländer. I och med IB-affären på 70-talet började en del av denna undervegetation inom underrättelsevärlden att dras fram i ljuset. Avslöjarna sattes visserligen i fängelse, men stenen var satt i rullning. Den ena ut- redningen efter den andra tillsattes. Varje gång av- slöjades några tidigare okända men obetydliga detal- jer, men man fann att det mesta hade gått rätt till, och om det inte hade gått rätt till så var det i alla fall his- toria nu. Men tvivlen fanns kvar, och de växte. Nya doku- ment och nya vittnesmål kom i dagen. Torsten Lean- der fick rätt och fick skadestånd. Till slut blev det omöjligt för socialdemokraterna och moderaterna att hålla emot. En granskningskommission efter modell från den norska Lundkommissionen har tillsatts. I höst skall riksdagen förse den med nödvändiga juri- diska befogenheter. Låt oss hoppas att den förmår och tillåts fullgöra sin uppgift. Fru talman! Denna mycket rapsodiska historik får tjäna som bakgrund till det granskningsärende som rör förre statsminister Ingvar Carlsson och hans utta- landen i ämnet. Miljöpartiets Peter Eriksson menar att Ingvar Carlsson ljugit för riksdagen om socialdemo- kratins medverkan till åsiktsregistrering. I anmälan hänvisas till boken Kommunistjägarna och Ingvar Carlssons svar på en interpellation från Per Gahrton den 24 april 1990. Ingvar Carlsson svarade bl.a.: "Låt mig inledningsvis slå fast att det socialdemokratiska partiet inte bedriver någon åsiktsregistrering." Det centrala i denna, säkerligen mycket väl av- vägda, formulering är dess tempus. Ingvar Carlsson säger "bedriver", inte "har bedrivit". Det rör sig om nutid. Den 24 april 1990 bedriver inte socialdemo- kratin åsiktsregistrering. Jag kan inte svära på saken, men det är fullt möjligt, t.o.m. troligt, att Ingvar Carlsson talar sanning. Man bedriver vid denna tid- punkt inte någon åsiktsregistrering. Frågan om SAP:s eller SAP-funktionärers verksamhet vid andra, tidiga- re tidpunkter berör inte Invar Carlsson med ett ord i interpellationssvaret, och det är naturligtvis ingen tillfällighet. Ingvar Carlsson uttalar sig inte oöverlagt, i synnerhet inte i denna fråga. Saken är ur formell synpunkt och ur KU:s syn- punkt glasklar. Ingvar Carlsson kan icke klandras på konstitutionella grunder. Men det föranleder ändå ett särskilt yttrande från Vänsterpartiet och Miljöpartiet, ur vilket jag vill citera följande: "Beredvilligheten att bidra till ett definitivt klar- läggande av sakförhållandena har varit begränsad från de inblandades sida. Ingvar Carlssons här refererade interpellationssvar är bara ytterligare ett exempel på ett förhållningssätt som ur konstitutionell synpunkt kan vara oantastligt, men som heller inte är ägnat att sprida ljus över denna sak. Vi ser därför fram emot resultatet av den av regeringen tillsatta gransknings- kommissionens arbete." Tack! 0548089226618 N 2010-01-01 00:00:00 195228 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GM09101/#anf22