2348776 GM09101 Riksdagens snabbprotokoll 1998/99:101 Torsdagen den 27 maj 1998/99 101 1999-05-27 00:00:00 Frågestund frågestund 599D8D9D-3DE3-4A75-9809-131612A19E70 182 OLLE LINDSTRÖM (m) m Fru talman! KU:s granskning av regeringens och statsrådet Thomas Östros hantering av frågan om finsk rödmärkt dieselolja kanske inte här i riksdagen betraktas som en stor fråga. Men jag kan försäkra de ledamöter som finns här i kammaren att i norra Sve- rige, vid Sveriges enda landgräns till ett annat EU- land, har hanteringen av den röda dieseln varit, och är fortfarande, en mycket stor och viktig fråga. Det finns ett antal faktiska omständigheter som enligt min mening visar att regeringen varit försumlig och dessutom av skatteintäktsskäl medvetet åsidosatt gemenskapslagstiftningen i enlighet med EG-rätten. I regeringens proposition framgår det, som Inger René sade, klart och tydligt vad vi förband oss att göra i och med att vi gick med i den europeiska unio- nen. Det reglerades tydligt i gemenskapslagstiftning- en och den inre marknaden. I fördragets artiklar 6, 7 och 8 framgår det med all önskvärd tydlighet vad som gäller - och vad vi också har förbundit oss att följa. Alltså var det ingen tvekan om vad som gällde. Där- för blir jag förvånad när jag hör Kerstin Kristiansson säga att det inte var Sverige som bröt mot gemen- skapsrätten. Det var tydligen någon annan. Men jag kommer tillbaka till det småningom. Trots vetskapen om vad vi har förbundit oss att göra infördes ett generellt förbud mot röd diesel från den 1 januari 1996. Då måste man fråga sig: Hur kan det komma sig att Finansdepartementet och regering- en inte visste vad som gällde när andra departement visste det? UD skrev en rapport i slutet av våren 1994 med rubriken En marknad utan gränsformaliteter och gränshinder. Läget inom EG. Den heter UD 1994:48. Där påpekas det precis vad den inre marknaden och gemenskapslagstiftningen betyder och vad vi får finna oss i att leva efter från den 1 januari 1995. Även Näringsdepartementet gav ut rapporter till oss riksdagsledamöter. Jag vet inte hur många av er som har läst dem. Även då skrev de om just den inre marknadens principer och vad som gällde. Trots det visste tydligen inte Finansdepartementet detta. Jag vill påpeka, eftersom det har sagts från talar- stolen att man hade kontakt med EU-kommissionen, att när jag hade kontakt med EU-kommissionens direktorat 21 hade ingen kontakt tagits med dem innan det första beslutet om generellt förbud fattades. I slutet av 1996 hade jag en interpellationsdebatt med statsrådet Östros om de problem som uppstått efter det att man fattat beslut om det här förbudet. Jag påpekade detta med EG-rätten och gemenskapslag- stiftningen och att förbudet stod i strid med detta. Statsrådet hävdade motsatsen och sade att jag hade fel. Det kanske inte var så mycket att undra över. Men han blev i alla fall medveten om att det fanns andra synpunkter. Den 26 mars kom så det här från EU:s direktorat. Det kom en skrivelse till Finansdepartementet som påpekade den gällande lagstiftningen. I skrivelsen pekade man på tre områden. Det är här man kommer in på det som också sades här, att det inte var för- sumligt, att det inte var passivitet. Men jag hävdar att det var det, för den första proposition som kom tog bara med en sak av de tre som påpekades i kommis- sionens skrivelse. Sedan fortsatte det. Man kan funde- ra på varför bara en del togs med. Efter ytterligare påtryckningar genom motioner och interpellationer, bl.a. av mig, kom sedan ytterli- gare en lagändring. I proposition 1997/98:140 för- slogs att användarförbudet mot röd diesel nu även skulle gälla lastbilar och bussar. Även det stod i den första skrivelsen från EU-kommissionen. Men det förhalade Thomas Östros så att det kom ett helt år efter den första propositionen. Fortfarande är den tredje delen i denna skrivelse inte genomförd. Den är på väg till EG-domstolen nu. Det gäller privat införsel. Det är fortfarande så att Sverige bryter mot gemenskapsrätten i dag, den 27 maj. I artikel 8 i EU-direktivet står det: "Vad beträffar varor som förvärvats av enskilda individer för deras eget bruk och transporteras av dem själva följer av principen för den inre marknaden att punktskatt skall tas ut i den medlemsstat där de har förvärvats." Det bryter vi fortfarande mot. Därför kommer det säkert en proposition till som vi så småningom får diskutera. Statsrådet Östros har alltså trots påminnelser, dels från riksdagen och dels från EU-kommissionen, med hänvisning till skatteundandragandet medvetet för- halat åtgärder enligt lagstiftningen. Statsrådet har under utfrågningen hävdat att rättsläget inte var klart. Detta är ju fullständigt felaktigt. Rättsläget var klart när vi blev medlemmar, och dessutom bevisas det ju av JK:s yttrande. Vi skulle väl knappast betala ut miljonskadestånd dagligen om det inte vore så att vi har brutit mot gemenskapslagstiftningen. Förbudet och de förhalade ändringarna drabbade många privatpersoner, men framför allt ett antal fö- retagare. Departementet konsulterade heller aldrig det direktorat som handlägger just de här frågorna. Ären- det har således inte beretts i vederbörlig ordning. Enligt den senaste noteringen ligger skadeståndet nu på uppåt 30 miljoner kronor. Enligt min mening har regeringen, och statsrådet Östros, varit försumlig. Man har varit försumlig ge- nom att inte före det första förbudet ta reda på vad som gällde. Man har inte heller tagit kontakter med de övriga departementen. Man har medvetet förhalat lagändringarna och ej berett ärendet i vederbörlig ordning. Därmed har man också förorsakat staten onödiga kostnader. Därför borde en anmärkning ha blivit följden av KU:s granskning. För min del vill jag yrka bifall till den moderata reservationen i det här avsnittet. 0283299919701 N 2010-01-01 00:00:00 195388 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GM09101/#anf182