2348775 GM09100 Riksdagens snabbprotokoll 1998/99:100 Onsdagen den 26 maj 1998/99 100 1999-05-26 00:00:00 Sveriges säkerhetspolitik AC3514B8-9E8B-4E3C-AAA8-2D6047EF34A6 7 JAN ERIK ÅGREN (kd) kd Fru talman! Jag kommer i mitt anförande att säga en del utifrån kristdemokraternas särskilda yttrande nr 2. Åke Carnerö kommer att tala om reservation nr 6, och Margareta Viklund kommer att tala om den fruktansvärda situationen i Kosovo, som också FN:s generalsekreterare tog upp i sitt anförande här i kam- maren nyss. Jag yrkar bifall till reservation 6. Fru talman! I och med det kalla krigets slut för- ändrades förutsättningarna för vår säkerhetspolitik radikalt. Omvärldsbilden är annorlunda och flera olika säkerhetsstrukturer har tillkommit i Europa med inriktning på ökat samarbete, och det är bra. Genom att Polen, Ungern och Tjeckien sedan den 12 mars 1999 är medlemmar i Nato har den gamla uppdel- ningen av Europa mellan Nato och den forna Wars- zawapakten upphört. Uppdelningen mellan Öst- och Västeuropa be- kräftas också av att en rad öst- och centraleuropeiska länder, som tidigare varit kommunistiska regimer, nu knackar på dörren för EU-medlemskap. Allt detta innebär nya utmaningar och kräver att vi förutsätt- ningslöst omprövar och utvärderar vår säkerhetspoli- tik för att finna de bästa lösningarna för att bibehålla vår fred och frihet. Den säkerhetspolitiska utvecklingen är svårförut- sägbar, inte minst på grund av den konflikt som pågår i sydöstra Europa. Man kan inte utesluta risken för en storkonflikt på Balkan, något som givetvis kraftigt skulle förändra vår omvärldsbild. Även om en sådan utveckling kan undvikas vet vi att det mänskliga lidandet och de ekonomiska konsekvenserna av kon- flikten är och blir oerhörda. För att inte risktagningen med vår försvarsförmåga skall bli för stor behövs en noggrann säkerhetspolitisk analys innan försvarets grund- och krigsorganisation slutgiltigt fastställs. Fru talman! Ett bibehållande av Sveriges militära alliansfrihet ställer krav på en betryggande försvars- förmåga. Vi kristdemokrater motsätter oss därför de stora nedskärningar i försvarsbudgeten som görs utifrån osäkra antaganden. Försvarsmaktens ekonomi har redan innan nedskärningarna utsatts för enorma påfrestningar och instabila regler. Konsekvensen blir att Försvarsmakten inte får den långsiktiga styrka som vi kristdemokrater anser behövs. Det innebär också att trovärdigheten för viljan att utforma ett nytt försvar urholkas. För att Sverige inte skall hamna i ett sämre säker- hetspolitiskt läge när det europeiska säkerhetsmönst- ret förändras, är det viktigt att vi är med i de olika forum som finns för att kunna påverka utvecklingen och därigenom tydliggöra vår vilja att ta aktivt ansvar för Europas säkerhet. Vårt medlemskap i EU, vårt samarbete med Nato i SFOR och PFF och observatör- skapet i VEU har ökat förutsättningarna för en aktiv säkerhetspolitik. Därigenom har Sverige en historisk möjlighet att delta i arbetet med att skapa ett enat Europa präglat av integration, samarbete och gemen- sam säkerhet. Sverige bör vara öppet för medlemskap i alla de säkerhetsorganisationer som finns i Europa. Svensk säkerhetspolitik skall inte låsas fast vid en linje i den nya och svårförutsägbara situation som råder. Om vi i framtiden skulle ställas inför hot om väpnat angrepp, måste vi vara beredda att ta konsekvenserna av den djupa samverkan som vi har med de fredsbevarande krafterna i Europa så att vi är med när besluten fattas. Fru talman! Ett öppet och nära samarbete med Nato har blivit en naturlig del av svensk säkerhetspo- litik. Nato är en viktig del av Europas framväxande säkerhetsarkitektur och bidrar till stabilitet och säker- het. En utveckling där Litauen, Lettland, Estland och kanske Finland blir Natomedlemmar är inte bara önskvärd utan också sannolik. Sverige kan inte stå likgiltigt inför en utveckling som säkrar de baltiska ländernas frihet och självständighet. Eftersom vi själva värdesätter frihet och demokrati, bör vi också vara beredda att försvara de principer om frihet, de- mokrati och mänskliga rättigheter som utgör själva grunden för ett fredligt Europa. Svenskt medlemskap i Nato är för närvarande inte aktuellt, men det avtalade samarbetet mellan Nato och Ryssland, Natoutvidgningen österut med Polen, Ungern och Tjeckien samt PFF-samarbetet gör att vi måste vara beredda att förutsättningslöst pröva vår egen relation till Nato. EU är av fundamental betydelse för säkerhet och stabilitet i Europa, och Sveriges medlemskap ger ökade möjligheter att verka för ett Europa präglat av öppenhet, demokrati och gemensam säkerhet. Sverige har ett intresse av att de hot, risker och påfrestningar som ryms inom det vidgade säkerhetsbegreppet kan hanteras gemensamt med andra länder i vårt närom- råde samt inom EU. Även om EU saknar förpliktelser om rent militär hjälp, är det självklart att medlems- länderna inte kan stå likgiltiga om något annat med- lemsland utsätts för våld eller hot om våld. Det inne- bär att vårt medlemskap i EU i sig utgör en säker- hetspolitisk nettofördel. Säkerheten i Sveriges närområde spelar en central roll i utformningen av vår säkerhetspolitik. Österut kvarstår en politisk osäkerhet och därmed ett hot mot säkerheten. Genom ett starkt samarbete med våra grannländer i Östersjöregionen kan vi bidra till att förbättra hotbilden och förebygga konflikter. De baltiska ländernas försvarsförmåga kan stärkas och utvecklas genom fortsatt stöd till deras uppbyggnad av totalförsvar och andra säkerhetsfunktioner. De bör även stödjas i strävan att bli medlemmar i EU, vilket är ett viktigt säkerhetspolitiskt intresse för Sverige. Fru talman! Avslutningsvis vill jag än en gång understryka det som vi kristdemokrater ofta har sagt om vikten av att så tidigt som möjligt ingripa för att genom föregripande diplomati och åtgärder kunna avvärja eller släcka eldfängda situationer som annars kan flamma upp till bränder som kan vara ett hot, inte bara för sitt eget område. Sverige har goda traditioner att föra vidare när det gäller att bidra till freds- och säkerhetsskapande in- satser. Låt oss slå vakt om dem. Bifall till reserva- tion 6. 0457213878205 N 2010-01-01 00:00:00 195106 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GM09100/#anf7