2348775 GM09100 Riksdagens snabbprotokoll 1998/99:100 Onsdagen den 26 maj 1998/99 100 1999-05-26 00:00:00 Försvarspolitiken 4F4D3A44-2346-4566-A2FF-BFB404B7DABD 48 LARS ÅNGSTRÖM (mp) mp Fru talman! Ärade ledamöter! Protokolläsare! Det är mot bakgrund av de stora omvärldsförändringarna som vi nu diskuterar regeringens proposition och utskottets betänkande om svensk försvarspolitik. Det har skett stora förändringar. Under de senaste tio åren har vi sett alltifrån att Sovjetunionen har kollapsat till att Warszawapakten har upplösts. Och vi har framför allt sett en demokratisering i östra Europa och i Centraleuropa. Dessa förändringar har lett till att militärutgifterna har minskat dramatiskt både internationellt och, framför allt, här i Europa. Under de senaste 10-12 åren har militärutgifterna halverats i Europa. Bara när det gäller Ryssland har de minskat med över 80 %. Mot den här bakgrunden har Miljöpartiet före- språkat att också Sverige skall avskriva det militära invasionshotet, eftersom det inte längre finns. Vi har pläderat för att även Sverige skall minska sina militä- ra utgifter. De ligger i dag, med undantag för 1990 och 1991, högre än de har gjort någon gång tidigare. Vi satsar över 100 miljoner kronor om dygnet på det militära invasionsförsvaret, trots att något sådant hot inte längre finns. Miljöpartiet har pläderat för att vi skall avveckla invasionsförsvarsstrukturen och i stället utveckla Sveriges förmåga att delta i internationella freds- främjande insatser i FN-regi, och Miljöpartiet har också pläderat för att vi skall vidga hotbilden. Det är inte längre den militära invasionen som hotar vår demokrati och vårt land, utan vi upplever en rad nya hot. Det handlar om alltifrån sönderrostande ato- mubåtar i Murmansk till miljöförstöring, rysk gräns- överskridande maffiaverksamhet och IT-sabotage. När det gäller dessa hot kan vi inte försvara oss med JAS-flygplan, ubåtar eller stridsvagnar. Det behövs helt andra insatser, någonting helt annat än det tradi- tionella militära invasionsförsvaret. Det senaste halvåret har försvarsministern på punkt efter punkt bekräftat att regeringen har kommit fram till samma slutsatser som Miljöpartiet. Vi är ense om att vi skall avskriva det militära invasions- hotet; det finns inte längre. Vi är eniga om att vi skall minska de militära utgifterna. Vi är eniga om att vi skall avveckla delar av invasionsstrukturen och om att vi skall utveckla förmågan när det gäller interna- tionella insatser. Det finns också en enighet i synen på de andra icke-militära hoten. Visst finns det sådant som vi inte är överens om och som försvarsministern ofta brukar understryka. Vi är t.ex. inte ense om synen på EU. Det finns också en viss skillnad när det gäller synen på i vilken takt minskningarna skall göras och när det gäller priorite- ringar av vad som skall finnas kvar. Men på viktiga punkter råder det i dag en samsyn mellan regeringen och Miljöpartiet, och den samsynen är bra. Det viktigaste är kanske samsynen när det gäller det försvarspolitiska läget. Man hör ofta i debatten - det hörde vi här i kammaren alldeles nyligen - att den fruktansvärda tragedin på Balkan tas till intäkt för att de minskningar som nu diskuteras borde påverkas negativt. Man tar Milosevic och den serbiska natio- nalistiska regimens vedervärdiga folkfördrivningspo- litik, mördarpolitik, till intäkt för att vårt försvarspo- litiska läge skulle vara sämre i dag än det var för några år sedan. Det är fel. Vårt försvarspolitiska läge har inte för- ändrats av tragedin på Balkan. Tvärtom får vi varje dag bekräftat att den här regionala konflikten inte sprider sig utanför regionen. Den har pågått i tio år, och den är fortfarande kvar i regionen. Det finns heller ingenting som tyder på att den här konflikten återigen skulle leda till en konfrontation mellan Ryssland och USA. Visserligen håller sig Jeltsin med en viss retorik och fördömer i hårda ordalag Natos agerande, men det är mer att betrakta som ett tal till den inhemska kritiska opinionen. När det gäller prak- tisk handling har Ryssland nämligen inte agerat på något sätt som kan tolkas som en konfrontation mot USA. Det här är och förblir en regional konflikt. Vårt försvarspolitiska läge är fortsatt mycket gott. Jag skulle vilja göra ett par reflexioner över det här betänkandet och över regeringens förslag. De finns också uttryckta i Miljöpartiets motioner och reservationer, och jag tycker att de kan vara angeläg- na att ta upp här i debatten i kammaren. Regeringen har kommit överens med Centerparti- et om att från år 2002 börja minska militärutgifterna. Man kan tycka att det är lite onödigt att vänta ytterli- gare ett par år när det gäller dessa enormt höga mili- tärutgifter. Man har då kommit överens om att man skall minska dessa utgifter med 12 miljarder kronor. Det innebär en minskning av Sveriges militära utgif- ter med 10 %. Om man jämför det med omvärlden - det har skett en halvering i Europa - måste det be- traktas som en ganska blygsam neddragning. Många försöker få det här till att handla om oerhörda föränd- ringar, och ÖB brukar tala om en halvering. Men det innebär att vi går från att spendera 100 miljoner kro- nor varje dag på det militära försvaret till att vi i stäl- let spenderar 90 miljoner kronor varje dag på det militära försvaret. Större än så är inte den förändring som Socialdemokraterna och Centern har kommit fram till. Det andra som jag skulle vilja ta upp är den dis- kussion som förs om anpassningsförmågan. Många talar om vikten av anpassningsförmåga. Man talar enbart om anpassning uppåt, dvs. att vi måste ha en beredskap för att återigen kraftigt kunna höja militär- utgifterna och återta militär kapacitet. Fru talman! Jag tycker att det är en brist i den dis- kussionen, eftersom den mer sannolika utvecklingen är att det blir en fortsatt minskning av dessa utgifter i omvärlden. Vi får hela tiden rapporter om hur den forna ryska röda armén fortsätter att sönderfalla och om hur den militära kapaciteten i Ryssland mer eller mindre har upphört att existera. När man i dag säger att det skulle ta minst 10-15 år för att fysiskt återskapa en offensiv militär styrka i Ryssland innebär det att tidrymden blir längre för varje dag som går. Därför är det mer relevant att tala om vikten av att ha en anpassningsförmåga nedåt. Hur förbereder vi oss för ytterligare minskningar av militärutgifterna och förändringar i försvaret? Om vi inte har den anpassningsförmågan skapar vi problem för oss själva, inte minst i de kommuner som kommer att beröras av neddragningar och nedläggningar av regementen. Det är viktigt att understryka det. En tredje reflexion som jag skulle vilja göra gäller vikten av att utveckla vår kapacitet i fråga om inter- nationell medverkan i fredsfrämjande operationer i FN-regi. Regeringen har skrivit så här i sitt förslag: "Sverige skall särskilt bidra till FN med viss special- kompetens som är särskilt efterfrågad av FN som t.ex. ledningsfunktioner, civilpoliser, observatörer, ammu- nitions- och minröjning, transporter, logistik samt sjukvård." Det här är en klok hållning som vi i Miljöpartiet håller med om, fru talman. Man skall satsa på det som Sverige bevisligen är bra på. Jag har tidigare i dag i debatten här i kammaren pekat på vikten av att vi ökar vårt engagemang i minröjningen. 100 miljoner landminor runt om i världen skördar tiotusentals liv varje år. Med nuvarande minröjningstakt räknar man med att det tar upp till tusen år att befria de här män- niskorna och dessa länder från det ok som mineringen innebär. Sverige besitter i dag en unik kompetens, en unik teknik, när det gäller minröjning. Regeringen säger också att det här skall vara en prioriterad del av den internationella verksamheten inom försvaret. Men tyvärr skiljer sig ord från handling. I praktiken är det nämligen mindre än 2 % av försvarsbudgeten som satsas på minröjning. I stället borde våra sats- ningar stå i proportion dels till att vi kanske har den bästa tekniken i det här landet, dels till att vi är ett av världens rikaste länder. Slutligen, fru talman, skulle jag vilja ta upp den fjärde punkten, vikten av att inrätta en insatsstyrka för nationella och internationella miljökatastrofer. En majoritet i riksdagen har ställt sig bakom att ett av de mer relevanta hoten är hotet mot miljön där det tradi- tionella militära försvaret inte kan skydda oss. I Borås kommun har man tagit fram ett koncept för att utbilda människor i att hantera nationella och internationella miljökatastrofer. Vi i Miljöpartiet anser att det är en bra verksamhet. Vi ser dagligen exempel på var sådana här insatsstyrkor skulle kunna användas i FN:s regi, nu senast nere i Serbien i det forna Jugoslavien, där en av krigets konsekvenser är enorma oljeläckage och läckage från kemiska fabriker som påverkar miljön på Balkan på ett sätt som få i dag är medvetna om. Här skulle en internationell insatsenhet vara av stort värde. Det har vi också ut- tryckt i en motion från Miljöpartiet. Allra sist, fru talman, skulle jag vilja ställa en frå- ga till Centerpartiet. Uppgörelsen med socialdemo- kratin innebär att man fortsättningsvis lägger stor vikt vid materielinköp. Vi har vapenbeställningar på upp- emot 80-90 miljarder, vapen som motiveras med ett hot som alla säger inte längre finns. Det faktum att vi fortsätter att fullfölja t.ex. JAS-projektet får stora konsekvenser för regementena, som i ännu högre grad måste läggas ned runt om i kommunerna, och det i en snabbare takt än vad som hade behövts. Jag undrar hur Centerpartiets paroll "Låt hela lan- det leva" överensstämmer med ett beslut som lägger tonvikten vid vapen- och materielköp, vilket drabbar just kommuner runt om i landet på ett kanske onödigt sätt. Detsamma gäller miljöbrigaden. Miljöpartiets motion har avstyrkts av också Centerpartiet. Hur rimmar det med Centerns försök att profilera sig som varandes miljöengagerat? Det vore intressant för oss och för väljarna att få en förklaring på det senare. Jag stöder självklart alla Miljöpartiets reservatio- ner, men för att vinna tid i kammaren senare yrkar jag bifall endast till reservationerna 3 och 11. 0990007083418 N 2010-01-01 00:00:00 195147 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GM09100/#anf48