2348775 GM09100 Riksdagens snabbprotokoll 1998/99:100 Onsdagen den 26 maj 1998/99 100 1999-05-26 00:00:00 Sveriges säkerhetspolitik A727876C-E80E-42E5-9BFB-31C90ACF05AF 38 MARIANNE ANDERSSON (c) c Herr talman! Våren 1999 är det krig i Europa. I TV ser vi varje dag bilder på förödelsen efter bomb- ningarna, och vi ser också fruktansvärda bilder från flyktingläger och på flyende människor. Vi får vitt- nesbörd om den ofattbara omfattningen, systematiken och brutaliteten i den etniska resning som sker på uppdrag av Jugoslaviens president Milosovic. I debatten om Natos insats får vi aldrig glömma att Milosovic kan stoppa bombningarna med omedel- bar verkan. Vi skall också komma ihåg att det hela tiden pågår intensiva förhandlingar och ansträngning- ar för att nå en uppgörelse. Kriget på Balkan ställer en rad frågor på sin spets. Den viktigaste av alla frågor är att det konfliktföre- byggande arbetet måste få mycket större tyngd i det internationella samfundet. Med stor bitterhet kan vi konstatera att den kosovoalbanske ledaren Rugovas icke-våldspolitik inte fick något större internationellt stöd. Först när konflikten eskalerade och övergreppen i Kosovo ledde till UCK-gerillans aktioner togs situ- ationen i Kosovo på verkligt allvar. Våldet segrade alltså. Det är oacceptabelt och ovärdigt en värld som vill kalla sig civiliserad. Det internationella samfundet saknar kraftfulla in- strument för att ingripa i förebyggande syfte, och detta måste ändras, tycker vi. Det är bra att regering- en nu presenterar ett handlingsprogram för konflikt- hantering. Det är ett steg på vägen, och vi skall noga studera detta. Samtidigt är behovet av ett fungerande FN större än någonsin. För att FN skall fungera bättre behövs det reformer för att man skall kunna möta de utmaningar som världssamfundet står inför. Vi i Centerpartiet beklagar att FN:s säkerhetsråd genom vissa permanenta medlemmars agerande gjorts oförmöget att tidigt agera kraftfullt i Kosovo- konflikten. Vi delar självfallet den förhoppning som FN:s generalsekreterare framförde här i morse, att FN skall återta sin ledande roll. Vetorätten i säkerhetsrå- det bör avskaffas, eller i varje fall förändras mot en vetofri kultur som vi hörde här tidigare. Folkrätten har blivit särskilt aktuell genom Natos bombningar. Det är viktigt att påpeka att vi inte stil- latigande kan åse hur folkmord och fördrivning sker. En utvidgning av folkrätten som ger möjlighet att ingripa förebyggande är nödvändig. Det ansvaret måste också gälla konflikter utanför Europa. Vi kan ju med mycket dåligt samvete se tillbaka på t.ex. Rwanda. Det är en av FN:s viktigaste uppgifter att åstadkomma en förbättring när det gäller den typen av konflikter. Kriget i Kosovo visar också att det behövs en fun- gerande europeisk krishantering och en säkerhetsord- ning som också skall kunna omfatta militära insatser. EU behöver bli bättre både på förebyggande arbete och på att hantera kriser med militära medel. Detta är inte detsamma som ett gemensamt försvar eller en gemensam armé. Det gäller att vara ganska varsam med orden i den debatt som nu förs i Europa om krishantering. Europeisk krishantering och gemen- samt territorialförsvar är skilda saker. EU:s förmåga till militära insatser behöver stär- kas, och jag vill peka på några villkor som behöver uppfyllas. Nuvarande men också blivande medlemsstater i EU skall kunna vara militärt alliansfria om de vill. Varje land skall själv kunna avgöra om nationella styrkor skall användas. Mandaten för insatser skall ges av FN eller OSSE. När det så gäller den militära alliansfriheten me- nar vi i Centerpartiet att det är den ram som med nu kända förutsättningar bäst förmår tillgodose svenska säkerhetspolitiska intressen. I det konstaterandet finns en handlingsfrihet att från tid till annan anpassa sam- arbetsformerna. Sverige samarbetar i dag med Nato på en mängd områden, inte minst i fredsfrämjande internationella insatser. Vår militära alliansfrihet utgör inget hinder för det. Vi menar att stabiliteten i vår del av världen eller vårt lands säkerhet inte skulle förbättras genom ett svenskt medlemskap i Nato. Herr talman! Vi måste konstatera att det interna- tionella säkerhetspolitiska läget har påverkats av kriget på Balkan. Osäkerheten ökar också i Bosnien, Makedonien och andra omkringliggande länder. Det ställer självklart krav på internationell beredskap. Men Sveriges läge har inte förändrats i form av ökad hotbild mot oss till följd av den här konflikten. Fortfarande gäller att en invasion av Sverige inom en tioårsperiod inte är möjlig och inte heller sannolik, förutsatt att Sverige har en grundläggande försvars- förmåga. Detta har inte förändrats av kriget i Kosovo eller av att Ryssland bytt premiärminister. Däremot är det angeläget att nära följa Kosovokrigets inverkan på den säkerhetspolitiska utvecklingen i Europa på kor- tare och på längre sikt. Detta är Försvarsberedningens huvuduppgift nu som tidigare. Beredningen skall inför höstens propo- sition om försvarspolitikens inriktning "kontrollera att de säkerhetspolitiska bedömningarna i 1999 års kontrollstation består". Uppgörelsen som Centerparti- et träffat med regeringen baseras på de slutsatser om säkerhetspolitiken som Försvarsberedningen presen- terat, såvitt jag förstår i full enighet. Innehållet i den debatteras senare, och jag skall därför inte gå in på det. Jag kan bara beklaga att alla partier inte vill delta i arbetet i Försvarsberedningen. Det är något märkligt, särskilt när det gäller kd, efter- som man säger sig vilja vara med och diskutera sä- kerhetspolitik. I det konfliktförebyggande och fredsskapande ar- betet i Europa har EU en avgörande roll. EU:s ut- vidgning österut till länderna i Central- och Östeuro- pa, inklusive Baltikum, innebär en historisk möjlighet för EU att medverka till ökad stabilitet och säkerhet på vår kontinent. För Centerpartiet är utvidgningen en mycket central fråga. Samarbetet med Ryssland bör också fördjupas på alla plan för att långsiktigt förankra Ryssland bland Europas demokratiska stater. Inom parentes kan jag säga att Ryssland nu får en betydligt större roll när det gäller konflikthanteringen i Kosovo och kriget på Balkan. Det är viktigt med intensivt samarbete mellan alla folk. Det är det mest effektiva sättet att förebygga konflikter. Samarbetet i OSSE och Eruoparådet, det nordiska samarbetet och Östersjösamarbetet är andra viktiga instrument för att lösa gemensamma gräns- överskridande problem och för att fördjupa de mel- lanfolkliga kontakterna. Alla dessa instrument måste användas. Säkerhetspolitiken måste över huvud taget gå mot förebyggande arbete på det civila planet. Större insat- ser där skulle spara stort lidande och dessutom ge betydligt större resultat i förhållande till insatta resur- ser än att komma efteråt och lösa katastrofer och förhindra redan uppkomna krig eller krigshandlingar. Det är t.ex. betydligt bättre att förebygga att minor läggs ut än att tvingas till enorma ansträngningar för minröjning. Nu finns minorna där. Vi måste fortsätta och utöka arbetet för att befria människor från den terror som utlagda minor innebär. Herr talman! Med detta yrkar jag bifall till hem- ställan i betänkandet. 0754692641206 N 2010-01-01 00:00:00 195137 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GM09100/#anf38