Fru talman! Jag kan börja med att hälsa Eva The- de välkommen i den utrikespolitiska debatten. Hon kunde ha valt ett bättre tillfälle, med tanke på arbets- belastningen i utrikesutskottet. Men det väljer man inte alltid själv. Frågan var om ärendet hade forcerats genom riks- dagen. Sedan framfördes ett antal dunkla motiv. Jag tycker att de saknar relevans. Man kom överens om Amsterdamfördraget i juni 1997. Fördraget undertecknades den 2 oktober. Re- geringen skrev i sedvanlig ordning en departements- skrivelse som gick ut på remiss. Remissinstanserna kom in med sina svar. Regeringen skrev en proposi- tion - precis som i alla andra ärenden. Propositionen lades fram på riksdagens bord i mitten av februari. Sedan dessa har vi behandlat den i utrikesutskottet. Sedan har ärendet kommit upp i kammaren i Sveriges riksdag. Jag kan inte se att det har varit fråga om någon forcerad behandling. Jag tycker att fallet Norge bevisar att man inte skulle vara särskilt hjälpt i en folkomröstning bara för att andra länder har sagt ja. Jag hade gärna sett att Norge hade gått med i EU. Landet borde ha gjort det. Men Norge sade nej trots att Finland och Sverige tidigare hade sagt ja. Det var Österrike först och där- efter Finland och Sverige. Norge sade i alla fall nej. Det motsäger det faktum att ja-sidan i Danmark skulle få en fördel om vi inte skjuter upp vårt beslut.