<anforande>
<dok_hangar_id>2348887</dok_hangar_id>
<dok_id>GL0999</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:99 Onsdagen den 29 april</dok_titel>
<dok_rm>1997/98</dok_rm>
<dok_nummer>99</dok_nummer>
<dok_datum>1998-04-29 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Amsterdamfördraget </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>B38B7AE3-E247-416C-AF35-503B40A88136</anforande_id>
<anforande_nummer>8</anforande_nummer>
<talare>BENGT HURTIG (v)</talare>
<parti>v</parti>
<anforandetext>Herr talman! Jag har deltagit i ganska många år i
den europeiska debatten, och jag stöter då och då på
argumentationen att Europa skall spela sin roll, unge-
fär som i gamla tider på världsarenan. När Kanada
grep fiskebåtarna utanför deras kust diskuterade EU-
parlamentet att man skulle ha haft en flotta för att
kunna frita det spanska fiskefartyget.
Tendenserna i det här sammanhanget är för mig
ibland oroande. Nu tror jag att särskilt de alliansfria
staterna, som har en annan historia, kan utgöra en
broms på den här typen av politik.
Jag ville med mina citat från Europarörelsens
grundare visa vilka perspektiv som då fanns, och som
den generation som skapade den europeiska unionen
efter andra världskriget fick sin utbildning i, nämligen
på 20- och 30-talet.
</anforandetext>
<intressent_id>0936271144504</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>206543</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0999/#anf8</protokoll_url_www>
</anforande>
