Fru talman! Det är inte okänt att vi har olika upp- fattningar. Jag respekterar i allra högsta grad att Vänsterpartiet tillmäter Amsterdamfördraget och de förändringar som finns i Amsterdamfördraget en oerhörd betydelse. Vi har i tidigare replikskiften hört om överstatlig- heten. Det frågas: Vad är det egentligen man kryper bakom? Det är en oerhört dramatisk beskrivning. Jo, det är att man med majoritet skall kunna fatta beslut om t.ex. offentlighet. Vi behöver nog inte argumente- ra mer fram och tillbaka om detta. Däremot tycker jag att frågan har varit föremål för en ganska så bred offentlig debatt. Det kunde ha varit bättre. Men jag tycker ändå att de initiativ som har tagits via EU 96-kommittén och i offentliga diskus- sioner varit bra. Allting kan ju bli bättre. Frågan är ifall en folkomröstning skulle leda till att det blir så hemskt mycket bättre. Med anledning av argumentet att Eva Zetterberg hade gått runt och frågat vad människor hade för uppfattning om Amsterdamfördraget har jag ibland funderat på, eftersom det har en viss likhet, att gå runt och fråga människor: Vad kan du om den svenska grundlagen? När vi gör grundlagsförändringar internt i Sverige är det väldigt sällan påkallat med några folkomröstningar. Det viktigaste argumentet för varför vi inte vill ha någon folkomröstning är att vi inte tycker att frågan är av den dignitet som t.ex. införandet av ATP-systemet, om vi skulle ha kärnkraften kvar eller inte, om vi skulle bli medlemmar av EU eller inte, eller om vi skall bli medlemmar av EMU eller inte. Det tycker jag är så ofantligt mycket större frågor. De tycker jag det är okej att vi folkomröstar om. Detta är ändå ganska små förändringar, om man ser till realiteten.