2348887 GL0999 Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:99 Onsdagen den 29 april 1997/98 99 1998-04-29 00:00:00 Amsterdamfördraget 0E09620E-46DB-4E7E-94AF-3E02C7006702 46 Utrikesminister LENA HJELM- WALLÉN (s) s Fru talman! Vi har debatterat Amsterdamfördraget åtskilliga gånger här i kammaren. Det gör väl att få argument egentligen är nya, och det är väl knappast heller något annat att begära. Man måste dock ha klart för sig att det är en viktig dag i riksdagen i dag. Det handlar om att säga ja eller nej till ett nytt fördrag, som blir ryggraden i EU:s arbete framöver. Frågan är alltså om man vill bejaka förändringarna i fördragen som föreslås eller om de gamla fördragen skall fortsätta att gälla. De som förordar ett nej röstar alltså för att Maastrichtfördraget skall gälla - utan förändringar. Då skall man ha klart för sig att man inte bara får ett omodernare fördrag fortsättningsvis utan att man också försvårar utvidgningen avsevärt. Flera talare har kritiserat fördraget, och jag är inte ett dugg förvånad över det. Det är naturligtvis en politisk kompromiss. 15 länder skulle göra denna kompromiss. Ändå vill jag säga att vi i den svenska regeringen och en överväldigande majoritet i riksda- gen känner oss till freds med förändringarna i fördra- get. Det gick i hög grad den väg som vi ville. Det var ett svenskt förslag som låg till grund för den nya sysselsättningsavdelningen i fördraget. Vi drev, med god hjälp av Danmark och Holland, ige- nom ett starkare skydd för miljön. Vi kämpade för att få offentlighetsprincipen ordentligt knäsatt i EU, och den finns nu där. Andra viktiga nyheter är konsument- skyddet, som byggs ut. Arbetstagarnas rättigheter förstärks. De handikappade kan ges en garanti mot diskriminering. Den gemensamma kampen mot inter- nationell brottslighet förstärks, och vi får på sikt ett passfritt Europa. Eller jag kanske skall säga ett pass- fritt EU - dessvärre gäller det inte hela Europa. Vi får hoppas att fler kommer in i detta passfria tillstånd så småningom. Allt det här är sådant som vi har drivit under för- handlingarna. Vidare får EU bättre möjligheter att ta sig an konflikter och kriser och att göra fredsbevaran- de insatser. Detta sker i enlighet med ett förslag som Sverige och Finland lade fram tillsammans. Regeringskonferensen är en svensk framgång. Det tycker jag, men det kanske är mindre intressant i det här sammanhanget, eftersom jag varit med där. Men många oberoende betraktare, både nationella och internationella, säger just detta. Jag tycker inte att man alltid behöver leva efter Jantelagen och säga att det inte hjälper hur vi än anstränger oss i ett litet land som Sverige, eftersom vi ju ändå aldrig kan påverka. Det är uppenbart att vi faktiskt har påverkat och lyckats väl. Låt oss då en dag som denna glädja oss åt detta! Det kan också finnas skäl att påminna om vad Amsterdamfördraget inte innehåller. Det blev inget gemensamt försvar, som det var ganska många som bullrade om även i denna riksdag. Det är inga stora kliv mot Europas förenta stater. EU ändrar inte sin karaktär av att vara framför allt ett samarbete mellan självständiga stater. Mot den här bakgrunden tycker jag att en hel del av de farhågor som uttryckts i debatten är minst sagt överdrivna. Överstatlighet eller federalism tycks vara ett stort spöke för vissa. Jag är medveten om att man ständigt tror sig se detta spöke och är rädd för det. Men vi andra lever i verkligheten där dessa spöken inte alls finns. Det är en synvilla. Peter Eriksson höll på med sin eländesuppräkning som slutade med "maktöverlämnande till odemokra- tiska institutioner" - jag skrev upp vad han sade. Han sade: Så här kan man hålla på länge. Ja, man ältar detta och eldar upp sig på ett sätt att man lämnar realiteterna. Hur skulle det vara om opponenterna tänkte efter litet? Vad skulle vara drivkraften för svenska politiker och diplomater som förhandlar att vilja överlämna makt till odemokratiska institutioner? Varför skulle vi vilja lämna bort makt från oss själva, vi som är demo- kratiskt valda? Hur skulle det vara om man läste på litet grand vad juridiska experter drar för slutsatser, t.ex. Lagrå- det? Där står att läsa att såvitt angår Amsterdamför- draget står det dock för Lagrådet klart att detta på intet sätt kan anses rubba det svenska statsskickets grunder. Ändå hävdar Peter Eriksson att statsskicket eroderas. Hur skulle det vara om vi diskuterade de olika praktiska frågor som förs över till överstatlighet eller som man fattar beslut om enligt kvalificerad majori- tet? Vi som har deltagit i det här, och flertalet i riks- dagen, drivs av att vilja ha vissa frågor lösta. Det intressanta med Miljöpartiet är att när man vill ha frågor lösta på miljöområdet, som ligger särskilt varmt om hjärtat, accepterar man överstatlighet. Vi andra vill ha vissa andra frågor lösta. Det kan vara öppenheten som är viktig. Då är det bra att beslut där kan fattas med kvalificerad majoritet. Missbruk och svindel är ett ganska typiskt område där det är bra med ett beslut med kvalificerad majoritet, jämställd- hetsfrågorna likaså. Låt oss diskutera sakfrågorna. Vilka frågor ham- nar i vilket fack? Låt oss se till att det är det som avgör hur besluten om dem fattas. När vi är med i en organisation vill vi gärna att organisationen skall ha effektivitet i sig. I samband med att Peter Eriksson tydliggjorde den starka svartsynen passade han också på att säga att fackföreningarna i Sverige såg det här som någonting väldigt negativt. Låt mig återge vad ordförandena för de tre lönta- garorganisationerna LO, TCO och SACO skriver om Amsterdamfördraget: Det nya fördraget innehåller ett antal förändringar som utan tvekan är bra ur ett lönta- garperspektiv och som vi från fackligt håll i hög grad har medverkat till. Ökad sysselsättning bli nu ett pri- oriterat mål. Parternas inflytande på Europasamarbe- tet förstärks. Öppenheten i beslutssystemen ökar, jämställdhets- och miljöfrågor ges ökad vikt. Jag tror att det är bättre att låta dem själva uttala sig om detta än att få höra det ur någon annans mun som svänger argumenteringen så att det inte har någon verklighetsförankring. Vad jag menar är att EU i sina huvuddrag förblir ett mellanstatligt samarbete med vissa överstatliga inslag. Det är det här som gör EU unikt, och jag vill säga även framgångsrikt. Jag vill inte ha något Euro- pas förenta stater. Regeringen vill inte ha något Euro- pas förenta stater. Jag är övertygad om att det också är åsikten hos alla svenska partier. Det är inte aktuellt med något sådant. Men vad vi skall göra är att på det här pragmatiska och praktiska sättet se till att vi i dag då vi lever i en så internationell värld tar hand om frågor där vi måste samarbeta och ibland samarbeta mera än vad vi har gjort tidigare, t.o.m. överstatligt eller med beslut enligt kvalificerad majoritet här och där. Men det måste vara någon sans och måtta i den här debatten. Fru talman! Så över till sysselsättningsområdet, som har upptagit en stor del av debatten. Sysselsätt- ningen kan vila på en fastare EU-grund när vi samar- betar länderna emellan. Det sker för det första i den särskilda avdelning om sysselsättning som förs in i fördraget. För det andra slås det fast att främjande av en hög sysselsättningsnivå blir ett uttryckligt mål för hela unionen. Om detta tycks vi nästan vara överens i parlamentet, och det är bra. Det är så, och det är vi också överens om, att fördragsbestämmelserna i sig inte skapar jobb, utan det är vad länderna faktiskt gör. Det här är ett nationellt åtagande. Men frågorna är så komplicerade att vi behöver den draghjälp som EU- länderna tillsammans kan ge. Vi har en hög arbetslöshet i Sverige. Men, Göran Lenmarker, använd inte Finland som ett gott exempel för oss. Jag utgår ifrån att Göran Lennmarker ändå känner till att arbetslösheten i Finland är nästan dub- belt så hög som i Sverige. Göran Lennmarker försö- ker hävda att vi har hög arbetslöshet i Sverige därför att vi inte följt vissa rekommendationer som EU fast- ställde 1994. Vad är det för nonsens? Vad det handlar om är att mycket av arbetslösheten beror på det eko- nomiska kaos som skapades under den förra regering- sperioden, då moderaterna hade det största ansvaret. Detta ekonomiska kaos gjorde att många företag gick i konkurs, att det var väldigt svårt med nyföretagande och att arbetslösheten ökade kraftigt. Det har tagit tid och kraft för oss att ändra på det. Nu börjar ändringen ske, nu minskar arbetslösheten. Då väller det irritation ur moderatmunnar över detta. Moderatrepresentanter vägrar att se att det ljusnar i ekonomin och på arbets- marknaden. Vad gäller sysselsättningsinsatserna inom EU har moderaterna hela tiden varit emot. Man har sagt att det där klarar ni aldrig, det är ingen idé att ni försö- ker. Men vi visste att vi hade många socialdemokrater ute i EU som tyckte samma sak som vi. EU kan hjälpa till, EU kan vara en dragkraft i det här. Vi klarade det tillsammans med andra socialdemokratiska regeringar men också insiktsfulla borgerliga regeringar som, till skillnad från moderater och delvis folkpartister här i landet, trodde att EU kunde spela en roll här. Vi har varit aktiva. Detta att vi har fått sysselsätt- ningsavdelningen inskriven anses som en svensk seger. Men ni gör allt för att försöka förmörka detta. Ni vill inte se detta som en svensk seger. Det är litet grand som att man vill svärta ned det som görs av en socialdemokratisk regering. Vi får nu ett samlat och samordnat agerande när det gäller sys- selsättningsfrågorna. Det är utomordentligt viktigt, men kampen mot arbetslösheten är ett nationellt an- svar. Trots det kan vi göra en hel del tillsammans, och det gör vi t.ex. bilateralt. Häromdagen var vår arbetsmarknadsminister till- sammans med de italienska och brittiska arbetsmark- nadsministrarna i Italien och presenterade en gemen- sam arbetsmarknadssatsning. I verkligheten tillmäter många regeringar den svenska regeringens kamp mot arbetslösheten en mycket stor respekt, även om man från vissa här i kammaren inte vill visa det. Jag skall också säga några ord om de institutionel- la frågorna som det har talats om som ett misslyckan- de. Jag tycker att det är fel. Man kom inte så långt som vi hade önskat. Vi hade önskat att man skulle ha kunnat fortsätta den diskussionen för att se om det hade gått att komma längre, men det gick inte, huvud- sakligen därför att flera stora länder kom i luven på varandra. Men vi kom så långt att vi klarade att förbereda unionen för en utvidgning. Efter det att ratifikations- processen är klar i alla länder blir det naturligt att sätta i gång arbetet med de institutionella frågorna igen, framför allt med frågan om hur kommissionen skall se ut när en full utvidgning är klar. Hur skall besluten fattas i ministerråden när det blir uppemot 25 medlemmar? Detta är viktiga frågor som vi är öppna för att diskutera. Fru talman! Jag vill också säga till riksdagen att när jag har företrätt Sverige under dessa förhandlingar har det varit väldigt bra att veta att på alla punkter där vi har drivit våra frågor har vi haft den svenska riks- dagen bakom oss. Vi har haft en ständig dialog i EU- nämnden och i andra utskott och vi har haft debatter här i kammaren. Att veta detta har varit väldigt värde- fullt. Det har rått en nära samsyn mellan riksdag och regering, och det har varit mycket bra. När vi nu går mot beslut skall man veta att i allt väsentligt överensstämmer Amsterdamfördraget med de prioriteringar som riksdagen har gjort. Jag ser alltså fram emot att en stor majoritet av Sveriges riksdag i dag ställer sig bakom regeringens proposi- tion och godkänner Amsterdamfördraget. 0439752610809 N 2010-01-01 00:00:00 206581 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0999/#anf46