2348887 GL0999 Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:99 Onsdagen den 29 april 1997/98 99 1998-04-29 00:00:00 Amsterdamfördraget ADD86BD4-3AC2-48E3-8E3C-78F5DFEB92FC 29 MAGNUS JOHANSSON (s) s Herr talman! Låt mig börja med en reflexion med anledning av den första debattrundan. Två personer som har deltagit i debatten hittills har i betydligt hög- re grad än alla andra, i egen utsago i stort sett ensam- ma, försvarat demokratin i Sverige. Men samtidigt bortser de från det faktum att för att man på ett demo- kratiskt sätt skall kunna föra en diskussion och en debatt måste man också hantera sanningar ganska ansvarsfullt. I Bengt Hurtigs och Peter Erikssons anföranden har vi, precis som Holger Gustafsson sade, hört flagranta exempel på oerhörda missförstånd och svartmålningar av det som vi i dag har att behand- la, som om inte annat kommer sig av okunnighet. Jag utgår, herr talman, från att det kommer att finnas utrymme för ytterligare utveckling av detta i en re- plikrunda efter mitt anförande. I juni 1997 samlades EU:s stats- och regeringsche- fer i Amsterdam för att enas om att anta det som skulle komma att kallas Amsterdamfördraget. Detta skedde efter en regeringskonferens som hade inletts i mars året innan vid ett möte i Turin. Syftet med kon- ferensen var att göra en översyn av fördragen för att stärka och effektivisera samarbetet och för att förbe- reda unionen inför en utvidgning med ett antal nya medlemsstater. För att förbereda konferensen hade en s.k. reflexionsgrupp bestående av representanter för ländernas regeringar tillsatts och arbetat fram en rap- port, som lades till grund för dagordningen. På grundval av den rapporten kom konferensen att delas upp i tre huvudsakliga områden, nämligen unionen och medborgarna, en effektiv och sammanhängande utrikes- och säkerhetspolitik och institutionella frågor. Vid sidan härav diskuterades även två andra punkter, nämligen den s.k. flexibla integrationen och en förenkling av fördragen. Jag ber, herr talman, att få återkomma till de konkreta punkterna litet längre fram i mitt anförande. Den för knappt ett år sedan avslutade regerings- konferensen var den första som Sverige har deltagit i. Det var den första gången vi fick pröva våra möjlighe- ter att förändra och förbättra det europeiska samarbe- tets grundläggande fördrag. Resultatet visar väl att även ett litet och nyblivet medlemsland faktiskt har ett stort inflytande, tvärtom vad många har velat göra gällande. Herr talman! Utskottet har uppfattningen att rege- ringen var mycket angelägen om att riksdagen skulle ha ett stort inflytande under förhandlingarna. Som exempel på detta kan anges att vi, eller snarare ni, eftersom det var före min tid i denna eminenta för- samling, i utrikesutskottets betänkande 1995/96:UU13 ställde er bakom de av regeringen förslagna prioriteringarna inför regeringskonferensen. De prioriteringarna var sysselsättning, miljö, öppen- het, jämställdhet och konsumentfrågor. Utskottet framhåller i dagens betänkande att Sve- riges tydliga och bestämda hållning på ett avgörande sätt bidrog till att konferensen fokuserade tydligt på dessa för medborgarna så centrala frågor. Utöver det nyss nämnda betänkandet inför regeringskonferensen har vi under förhandlingarnas gång även diskuterat och debatterat olika prioriteringar i regeringskonfe- rensen, dels i kammaren, dels i riksdagens EU-nämnd. Så vi kan väl, herr talman, anse att riksdagen har haft stora möjligheter att påverka de svenska positionerna. Detta var nog också en av anledningarna till att Sveri- ges röst verkligen hördes - man visste att det inte bara var regeringens röst utan att en klar majoritet av det svenska parlamentet stod bakom regeringen. Som ledamot av Sveriges riksdag tycker jag att det kan vara viktigt att påpeka det, eftersom de nationella parlamenten har en central roll och så skall ha även i framtiden. Ytterligare ett exempel på debatt och diskussion inför regeringskonferensen är den parlamentariska EU 96-kommittén. Utskottet vill framhålla att kommittén har utfört ett värdefullt arbete för att skapa kunskap kring frågor som skulle komma att behandlas i rege- ringskonferensen och bidra till den allmänna debatten i dessa frågor. I debatten efter det att Amsterdamfördraget under- tecknats har det ofta framförts krav på att en folkom- röstning skall hållas om förhandlingsresultatet. Ut- skottet menar dock att den demokratiska process jag nyss beskrivit har säkerställt att många människor och organisationer haft möjlighet att påverka förhand- lingsresultatet under resans gång. Detta torde kanske vara än mer betydelsefullt än att i efterhand vid en folkomröstning bara få säga ja eller nej till ett färdigt förslag. Detta tillsammans med att Amsterdamfördra- get inte innebär några i sak omvälvande förändringar av samarbetets karaktär gör att någon folkomröstning enligt utskottet inte är påkallad. Herr talman! Vi skall i dag ratificera - eller på be- griplig svenska godkänna - Amsterdamfördraget och ge vårt klartecken till att Sverige formellt ansluts till detta. Vi kan i den frågan säga ja eller nej. Utrikesut- skottet föreslår att vi säger ja. Vänsterpartiet och Miljöpartiet föreslår i reservationer att vi säger nej. Argumenten ber jag att få återkomma till, men låt oss konstatera vad som händer om vi säger nej i dag. Om detta skulle hända fortsätter de nuvarande fördragen att gälla, dvs. främst EG- och Unionsfördragen. Sam- arbetet fortsätter således även vid ett ickegodkännan- de av Amsterdamfördraget men på den rättsliga grund som de tidigare godkända fördragen utgör. Den ab- surda situationen uppstår då att de fördrag som både Vänstern och Miljöpartiet så intensivt arbetade emot inför folkomröstningen om medlemskap hösten 1994 nu är deras alternativ till den förbättring som Amster- damfördraget utgör. Herr talman! Under ärendets gång har utrikesut- skottet trots vår samlade intelligensreserv känt våra begränsningar och därför givit ett antal andra utskott möjlighet att i yttranden delge oss sina uppfattningar i sakfrågor som rör dessa utskotts ansvarsområden. Det mest omfattande av dessa områden rör den konstitu- tionella prövningen av Amsterdamfördraget. På den punkten ville konstitutionsutskottet att också Lagrådet gjorde en bedömning, och Lagrådets yttrande finns, liksom de aktuella utskottens yttranden, fogade till dagens betänkande. I Sveriges grundlag, regeringsformens 10 kap. 5 §, regleras frågan om överlåtande av beslutsmakt till Europeiska gemenskaperna så länge dessa har ett fri- och rättighetsskydd motsvarande det som anges i regeringsformen och i den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Konstitutionsutskottet har, liksom Lagrådet, i sitt yttrande konstaterat att det inte föreligger några konstitutionella hinder mot att Sveri- ge ansluter sig till Amsterdamfördraget. I de fall be- slutsbefogenheter överförs från Sveriges riksdag görs det inom de ramar som finns fastlagda enligt rege- ringsformen. Ofta har hörts att vi nu på ett antal punkter över- lämnar beslutsbefogenheter till Bryssel. Det är i och för sig riktigt, men man måste också titta på vilka beslut det är. Två exempel på detta är kampen mot internationell brottslighet och miljöfrågor. Det är enligt utskottet det praktiska resultatet för medborgar- na som bör vägleda i det här sammanhanget. Herr talman! När vi så kommer in på de sakpoli- tiska områdena vill jag passa på att lyfta fram de områden som regeringen, såsom jag nämnde inled- ningsvis, valde att prioritera. Låt mig börja med sys- selsättningen. I och med att Amsterdamfördraget börjar gälla har vi också fördragsfäst kampen mot arbetslösheten. Den ges nu högsta prioritet och skall samordnas mellan EU:s medlemsländer. Detta är en i raden av förbättringar som Vänsterpartiet, som från tid till annan brukar utge sig för att vara ett parti inom arbetarrörelsen, nu säger nej till. Varför säger ni nej till detta? Är det inte bra att kampen mot arbetslösheten fördragsfästs? I er reser- vation anger ni att skälet för ert nej är att man inte kan bedriva kamp mot arbetslösheten utan att hota pris- stabilitet och budgetdisciplin enligt texterna kring EMU. Men alla de skrivningarna finns ju kvar sedan Maastrichtfördraget. Skillnaden är att de nu komplet- teras med ett starkt kapitel om sysselsättningen. Detta säger ni nej till, och så står ni kvar med enbart skriv- ningarna om prisstabilitet och budgetdisciplin. Hur får ni ihop detta? Känns det inte konstigt att offra kam- pen mot arbetslösheten till förmån för ett konsekvent nej-sägande? Att moderaterna skulle säga nej till detta kapitel är betydligt mindre överraskande. Däremot är det stundtals beklämmande att höra moderaternas rädsla att utmana de stora länderna inom EU. Vi minns hur ni i förklenande ordalag beskrev vårt initiativ att ska- pa ett sysselsättningskapitel. Nu har vi ett sådant kapitel, och det är väl bevis för att även små stater har inflytande. Tyvärr lärde sig inte moderaterna något av detta, utan historien upprepade sig i diskussionen kring EU:s utvidgning. Det vore bra om moderaterna nu lär sig att inflytande och påverkan handlar om övertygelse, goda argument och förmåga att samarbe- ta, inte i första hand om hur många invånare det finns i länderna. Den andra frågan jag vill trycka på är frågan om öppenhet. Här kan jag säga direkt att vi inte nådde hela vägen fram. Dock gjordes stora framsteg jämfört med tidigare. Nu är grundregeln att alla dokument i rådet, kommissionen och parlamentet skall vara of- fentliga för alla som bor inom EU. Vidare skall rådets omröstningar redovisas. Den tredje frågan är jämställdheten, som nu blir ett uttalat mål inom alla EU-områden. Principen lika lön för lika arbete slås fast. Man skall bekämpa könsdiskriminering på arbetsmarknaden, och möjlig- het till s.k. positiv särbehandling införs. Den fjärde frågan är miljön. På miljöområdet skall alltid hänsyn tas till miljön när beslut fattas. Hållbar utveckling blir ett grundläggande mål. En miljögaranti finns kvar och utvecklas, vilket innebär att medlems- länder kan införa strängare miljöregler än de gemen- samma. Det femte och kanske allra viktigaste för medbor- garnas vardag är konsumentpolitiken. Vad gäller konsumentpolitiken formuleras fördragets kapitel om konsumentskydd skarpare. EU kommer också att kunna övervaka medlemsländernas politik på konsu- mentområdet. Herr talman! Dessa förändringar säger alltså två partier nej till. Jag vill därför passa på att fråga dessa båda partier om de anser att den ordning som i dag gäller är bättre. Tycker Miljöpartiet att de regler som finns i Maastrichtfördraget är bättre än dessa? Ert ställningstagande pekar uppenbarligen mot det. Tyck- er Vänsterpartiet att kampen mot arbetslösheten finns starkare i Maastrichtfördraget än i Amsterdamfördra- get? Det är ju det ni säger. Jag tycker att ni skall an- vända den möjlighet som era repliker innebär till att försöka reda ut detta. Ett annat område där framgångar nåddes var den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, dvs. den andra pelaren. Låt mig bara börja med att slå fast att den nationella vetorätten blir kvar i alla avgörande frågor. Det hävdas från tid till annan att så inte skulle vara fallet. Samarbetet inom andra pelaren förblir mellanstatligt. Däremot införs möjlighet att fatta beslut med kva- lificerad majoritet inom ramen för en redan fastlagd gemensam strategi. Dock skall den gemensamma strategin beslutas enhälligt. Vidare införs möjligheten till konstruktivt avstående. Bakom denna något kryp- tiska benämning ligger att man kan lägga ned sin röst och därigenom inte omfattas av beslutet utan att detta hindrar andra att agera samfällt. Detta är något som faktiskt gör det lättare att ha en avvikande uppfatt- ning, då möjlighet ges att avstå utan att man för den skull blockerar andras fortsättning. Syftet med att reformera den gemensamma utri- kes- och säkerhetspolitiken var att göra den effektiva- re och att ge den ett tydligare ansikte. Redskapen för detta är dels inrättandet av en utrikes- och säkerhets- politisk analysenhet, dels att EU i framtiden kan ut- nyttja VEU för att genomföra aktioner med inriktning på de s.k. Petersbergsuppgifterna. Detta överens- stämmer i allt väsentligt med ett svensk-finskt initiativ under regeringskonferensen. Herr talman! Låt mig sammanfatta med att Ams- terdamfördraget inte på något sätt är fulländat i alla stycken. Vi hade gärna sett mer långtgående föränd- ringar bl.a. vad gäller öppenheten. Men en sak är klar, och det är att Amsterdamfördraget innebär avsevärda förbättringar i förhållande till nu gällande fördrag. Och frågan vi skall ta ställning till är: Blir det bättre eller sämre med Amsterdamfördraget? Utskottets majoritet har funnit att det blir bättre, och därför ber jag att få yrka bifall till hemställan i betänkandet och avslag på samtliga reservationer. 0471642162218 N 2010-01-01 00:00:00 206564 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0999/#anf29