<anforande>
<dok_hangar_id>2348887</dok_hangar_id>
<dok_id>GL0999</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:99 Onsdagen den 29 april</dok_titel>
<dok_rm>1997/98</dok_rm>
<dok_nummer>99</dok_nummer>
<dok_datum>1998-04-29 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Ändringar i foderlagen, m.m. </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>5AD751A3-0DC3-4B0E-B8BF-85CB301C37CD</anforande_id>
<anforande_nummer>222</anforande_nummer>
<talare>LEIF MARKLUND (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Herr talman! Jag vill vända på det hela och ta ex-
emplet ett svinstall med flera avdelningar, där man
har fått in en sjukdom i en avdelning som blivit i
princip utslagen. Då är det ganska naturligt att man
vill tillsätta antibiotika i foder för att förebygga att
besättningen i kvarvarande avdelningar kan räddas,
för det är ju nästan omöjligt att förebygga sjukdomar
hos enskilda individer i ett stall. Man kan tänka sig
samma situation när det gäller kycklinguppfödning,
att man i en avdelning får in en sjukdom men genom
antibiotika i foder kan rädda större delen av besätt-
ningen.
</anforandetext>
<intressent_id>0924192709909</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>206757</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0999/#anf222</protokoll_url_www>
</anforande>
