2348887 GL0999 Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:99 Onsdagen den 29 april 1997/98 99 1998-04-29 00:00:00 Ändringar i foderlagen, m.m. 62770354-8B3A-4506-8328-E3AA4FE782D2 219 GUDRUN LINDVALL (mp) mp Herr talman! Jag tänker ta upp två frågor som rör de beslut som vi skall fatta. Jag måste säga att jag blev ganska förskräckt när jag upptäckte att det i foderlagen står att man får använda antibiotika i före- byggande syfte. Jag trodde att den svenska linjen var att det just var sådant som skulle undvikas, att det är detta vi kritiserar andra länder för, att vi inte vill ha en användning av antibiotika innan vi behöver använda det för att bota en sjukdom. Uppenbarligen är den svenska lagen inte alls så trovärdig som Sverige har gjort sken av. Vi har alltså möjligheter att använda antibiotika i förebyggande syfte. Jag blev också förskräckt när jag upptäcker att det bara är ett parti till förutom Miljöpartiet som tycker att det är märkligt. Det måste finnas någon samstäm- mighet mellan ord och handling. Om man här i kam- maren talar om att det är viktigt att vi har en restriktiv inställning till antibiotika i Sverige, bör det också leda till att man inte anser att det i lagen bör stå att vi kan få använda antibiotika i förebyggande syfte. Det står dessutom "förebygga, påvisa, lindra eller bota". Vi från Miljöpartiet anser definitivt att det i foder- lagen borde slås fast att antibiotika skall användas för att lindra eller bota sjukdomar, men vi vill alltså att ordet "förebygga" skall tas bort. Den förändring som nu görs i 4 § foderlagen är att det skrivs in "eller andra läkemedel". Det är i och för sig bra, men det förhindrar inte på något sätt använd- ningen av antibiotika. Jag yrkar alltså bifall till reser- vation 1, där vi tillsammans med Vänsterparitet före- slår en annan lydelse av 4 §. Det bör där slås fast att antibiotika eller kemoterapeutiska medel eller andra läkemedel får tillsättas foder endast för att lindra eller bota sjukdomar. Det tillsätts en mängd ämnen i djurs foder, t.ex. zink för att smågrisar inte skall få diaréer. Detta har vi i Miljöpartiet tagit upp flera gånger. Lyckligtvis har det kommit en skärpning när det gäller detta. Zinkhal- ten i jorden har höjts avsevärt. Alldeles nyligen fick vi reda på att mycket av det foder som ges till svin inne- håller kadmium, vilket förklarar en del av den ökning av kadmium i jorden som vi har kunnat se. Även antibiotika är ett problem. Många av dagens antibiotikasorter bryts inte ned, utan de kommer ut i naturen. Naturligtvis påverkas då bakterier på samma sätt som antibiotika påverkar bakterier i kropparna hos grisar eller kor. Ute i naturen kommer halterna inte alls att vara så höga som kanske är nödvändigt för att bakterierna skall tas ihjäl. Här kan det mycket väl utvecklas en resistens. Vi ser i dag en mängd nya sjukdomar där bakterier helt plötsligt blir sjuk- domsalstrare. Jag anser att detta är mycket oroande och bör undersökas rejält. På samma sätt används stora doser av maskmedel i preventivt syfte i lantbruket. Dessa medel kommer också ut i naturen onedbrutna ur rumpan på djuren och påverkar den. Många hävdar att det i komockor som kommit från gårdar där kor just har avmaskats inte finns någon liv, komockorna bryts inte ned. Det beror antagligen på att maskmedlen dödar, eftersom det är detta som är syftet med dem. Detta bör ses över, och det har vi också tagit upp i en reservation som jag för tids vinnande inte yrkar bifall till, men som vi i Miljöpartiet står bakom. Vi har också lyft fram frågan om utfodring av ör- nar, framför allt då havsörn, som har förekommit under de senaste 20 åren i Sverige. Det är ofta Projekt havsörn som har varit initiativtagare. Jag har upp- märksammat detta i min motion med anledning av propositionen, och jag är glad att det finns en skriv- ning i betänkandet som säger att utskottet slår fast att den nu föreslagna förändringen av foderlagen inte bör göra det omöjligt att stödutfodra vilda djur i fortsätt- ningen. Det får inte bli så att vi anpassar oss till döds för EU. Den biologiska mångfalden som vi vill skydda får inte dö på grund av att vi anpassar oss till EU. Det finns bara ca 200 havsörnspar i Sverige. Havsörnen finns fortfarande kvar i hotkategori två. Den betrak- tats alltså som sårbar. Det har berott på att havsörnar- na som befinner sig överst i näringskedjan under ett antal år har fått en mängd gifter i sina kroppar. Det har inneburit en mindre häckningsframgång hos hav- sörnarna i Sverige än t.ex. hos havsörnarna på den norska kusten. Vi vet också att många unga örnar har haft svårt att överleva sin första vinter. Stödutfodring- en har betytt enormt mycket, inte minst för att ungfåg- larna skall kunna överleva. Jag kan förstå den rädsla för många sjukdomar som finns i EU, att man är rädd för svinpest, BSE och många sjukdomar som vi inte har här. Men vi måste naturligtvis anpassa oss efter de svenska förhållande- na. Vad man har gjort när man har stödutfodrat är att man har tagit djur från friska besättningar, djur som inte har medicinerats men som man av en eller annan anledning har velat slakta. Det kan ha rört sig om grisar som har fått svansen avbiten. Det är ingen som vill sprida några sjukdomar. Dessa djur kommer alltså från friska besättningar. Jordbruksverket har nu infört att alla djur skall transporteras till Lidköping för kon- troll och uppslaktning. Sedan får de hämtas av de entusiaster som ägnar sig åt att mata havsörnar. Detta är byråkrati när byråkratin är som sämst. Det måste gå att hitta en ordning så att dessa djur som inte är sjuka, utan som har slaktats på grund av olycksfall, kan få användas för stödutfodring av örnar. Jag har framställt en interpellation till jordbruks- ministern som jag skall få svar på den 8 maj. Jag hoppas att det är flera som deltar i den interpella- tionsdebatten. Jag tror att det måste handla om ett förbiseende av Jordbruksverket. Det kan inte vara så tokigt att man skall byråkratisera så till den milda grad. Det är omöjligt för de människor som ägnar sig åt denna verksamhet att åka till Lidköping. Tänk er bara att åka från Gotland till Lidköping och tillbaka igen med döda, uppslaktade grisar! Det går inte. Det måste finnas någon möjlighet att hantera detta på ett enklare sätt. Man kan medge dispenser för att använ- da dessa djur vid vissa situationer, t.ex. när besätt- ningen är garanterat frisk och när anledningen är slakt till följd av svansavbitning. Under den senaste vintern har det nästan inte lagts ut något slaktavfall just därför att den svenska byrå- kratin har slagit knut på sig själv. Jag hoppas att ut- skottets skrivning innebär att regeringen gör allt den kan för att se till att denna verksamhet som är nöd- vändig, inte bara för havsörn utan även för glada, kan bli kvar i Sverige. Jag är glad att utskottet anammade det som jag ville, att höra intressenter i sammanhang- et. Ordförande i Sveriges ornitologiska förening, Jens Wahlström, och den som har hållit på sedan början av 60-talet med Projekt havsörn, Björn Helander, har varit hos utskottet och redogjort för situationen. Vi i Miljöpartiet har avgett ett särskilt yttrande när det gäller detta. Jag måste säga att jag är litet bekym- rad över att utskottet har hänskjutit några av frågorna till hösten. Regeringen skriver att man inte vill att det skall finnas några dispenser. Det skulle kunna tolkas så att det inte finns någon möjlighet att hitta en lös- ning. Där hade jag ett yrkande, att det skulle finnas möjligheter till dispenser. Det är ett av de yrkanden som har skjutits fram till hösten. Jag hoppas att det inte betyder att det beslut som vi nu fattar gör det omöjligt att hitta en lösning för utfodring av örnarna. Miljöpartiet stöder naturligtvis de reservationer som vi har avgett. Men för tids vinnande yrkar jag bifall till reservation 1. 0962854674801 N 2010-01-01 00:00:00 206754 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0999/#anf219