2348887 GL0999 Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:99 Onsdagen den 29 april 1997/98 99 1998-04-29 00:00:00 Amsterdamfördraget E2D507BB-1938-4956-8853-9FB9C3FDB460 2 HELENA NILSSON (c) c Herr talman! Under mina snart fyra år i riksdagen har mitt arbete varit starkt präglat av samarbetet inom EU. Det började med att jag som färsk riksdagsleda- mot fick jobba med anslutningsfördraget hösten 1994. Det var inte många vilomånader förrän vi raskt påbör- jade arbetet och förberedelserna inför regeringskonfe- rensen i EU 96-kommittén, och sedan fortsatte det i EU-nämnden och utrikesutskottet. Jag måste få säga att det är en stor förmån att som riksdagsledamot ha fått följa det här arbetet. Det är också ett tecken på den förankringsprocess som har förelegat i riksdagen. För nu står vi här, efter dessa år av förberedelser, inför beslutet om ratificering av Amsterdamfördraget. Samma sak som sker här i riksdagen i dag kommer också att ske under den närmaste tiden i ytterligare 14 parlament i Europa. Regeringens intentioner för in- formation och samråd i processen med fördragsför- handlingarna har varit bra. EU 96-kommittén och skrivelsen om EU:s regeringskonferens våren 1996, där riksdagspartierna gavs möjligheter att uttrycka sina ståndpunkter i motioner, har varit en del i detta. Sedan har det fortsatt med de veckovisa mötena i EU- nämnden där vi mycket nära följde förhandlingspro- cessen. Men också de många debatter vi har haft här i riksdagen har varit betydelsefulla för den parlamenta- riska förankringen. Jag vill även erinra om EU 96- kommitténs uppdrag att också föra ett samtal med medborgarna, vilket jag anser att EU 96-kommittén lyckades med. Vi i riksdagspartierna har konstruktivt kunnat bi- dra med synpunkter till regeringsförhandlarna. Den här processen var ju också framgångsrik genom att vi kunde få fram majoritetsförhållanden om och kring olika ståndpunkter. Det gjorde att vi inte ständigt behövde debattera vad vi var oeniga om. Jag vill särskilt nämna försöket från Centerpartiets sida att med några andra partier få in en utträdesparagraf. Förslaget föll redan i EU 96-kommittén och sederme- ra i regeringskonferensskrivelsen. Då har vi kunnat konstatera att det inte finns någon majoritet i riksda- gen för den frågan. Grundtanken för EU-samarbetet är ju att skapa fred genom att knyta länderna närmare varandra och därigenom hindra att nya krig utbryter. Den tanken måste vi alltid ha i minnet även om vi diskuterar de- taljfrågor. Vårt medlemskap i EU har gett oss nya instrument för samarbete både inom Europa och med länder i vår omedelbara närhet. De möjligheterna skall vi naturligtvis utnyttja både till vårt eget och våra grannländers bästa. Amsterdamfördraget innebär att nya sakfrågor som sysselsättningen finns med i fördraget och på dagordningen. Det visar ju att en översyn av ett för- drag kan kombineras med ett införlivande av nya sakfrågor. Det visar också med vilken aktualitet man gör en sådan här översynskonferens eftersom arbets- lösheten är en stor och svår fråga som alla regeringar i Europa brottas med. Vi jobbar hela tiden med att få bukt med arbets- lösheten eftersom vi ser att arbetslösheten även är en fara för demokratin. Därför känns det också bra, med tanke på vad som hänt i ett tyskt delstatsval, att de här frågorna numera ändå finns med på den europeiska dagordningen i ett sätt att värna demokratin. Men det är också bra att fredstanken hela tiden finns framför både parlamentariker och regeringsföreträdare. Centerpartiet välkomnar också de förstärka skriv- ningar som finns på andra sakområden i Amsterdam- fördraget. Jag vill där särskilt nämna miljöfrågorna och jämställdheten mellan män och kvinnor. Jag vill, herr talman, passa på att yrka bifall till reservation 20. Vi har från flera partier drivit frågan om att skatter på miljö skulle kunna beslutas med kvalificerad ma- joritet. Detta blev till slut en nästan thrillerartad fråga, eftersom vi inte var i majoritet. Regeringen motsatte sig denna möjlighet. Det fanns dock andra länder som ville införa en möjlighet att fatta beslut om sådana skatter med två tredjedels majoritet. Frågan föll under de allra sista timmarna av förhandlingarna, men vi vill med reservation 20 markera att frågan lever vidare. Medborgarnas rätt, respekten för frihet och demo- krati samt beslutsfattande så nära människorna som möjligt befästs i Amsterdamfördraget. I en ny och mycket viktig artikel förbinder sig unionen att vidta åtgärder mot olika typer av diskriminering av männi- skor. I de institutionella frågorna nådde man, som vi alla vet, inte ända fram. Vi beklagar från Centerpartiet oförmågan att lösa t.ex. frågan om röstviktningsreg- lerna och att man inte klarade att tillgodose kravet på en kommissionär från varje medlemsland. Detta kan komma att bromsa och försvåra EU:s utvidgning till länderna i Öst- och Centraleuropa. Det fortsatta EU- arbetet att finna lösningar på dessa kvarstående frågor måste därför ges högsta prioritet. Sverige måste här vara pådrivande, framför allt tillsammans med sina nordiska grannar. Utvidgningen är nämligen en historisk chans och ett mycket viktigt steg för EU. Centerpartiet anser att EU:s utvidgning är angelägen, eftersom den också har en mycket stor säkerhetspolitisk betydelse. Ett utvid- gat EU med nära relationer mellan länderna medver- kar till ökad stabilitet och säkerhet på vår kontinent. Vi vet också att ansökarländerna är unga demo- kratier och har en mycket tuff tid framför sig. De behöver därför vårt aktiva stöd vid sitt inträde i unio- nen. Genom fördraget antar vi nu möjligheten till en flexibel integration, och det ger förutsättningar för ett EU med flera hastigheter, där några länder kan gå före i utvecklingen mot målet ett alleuropeiskt samar- bete. Herr talman! Det gemensamma utrikes- och säker- hetspolitiska samarbetet skärps genom Amsterdam- fördraget och blir förhoppningsvis mer effektivt. Det är viktigt att poängtera att utrikes- och säkerhetspoli- tiken fortsättningsvis kommer att vara mellanstatlig men kommer att mjukas upp i det praktiska samarbe- tet genom förbättrade möjligheter att hantera frågor som medlemsländernas representanter bedömer inte vara av nationellt intresse. Beslutsfattande i sådana frågor kommer att kunna ske med kvalificerad majori- tet. Denna beslutsprocedur har debatterats mycket, inte bara bland oss parlamentariker utan också från allmänhetens sida. Frågan är om den innebär en ökad överstatlighet eller ett fortsatt mellanstatligt besluts- fattande. Det är viktigt att notera att konstitutionsut- skottet noggrant har granskat detta. Utrikesutskottet instämmer helt i dess ställningstagande att det inte är fråga om någon förändring av beslutsfattandets mel- lanstatliga karaktär. En annan nyhet på det utrikes- och säkerhetspoli- tiska området är att rådssekretariatet får en analysen- het till sitt förfogande. Detta innebär att det vardagli- ga arbetet på det utrikes- och säkerhetshetspolitiska området stärks. Samarbetet på den punkten kan göras effektivt genom att en analysenhet både arbetar med politisk planering och ägnar sig åt s.k. tidig förvar- ning. Den kan fungera som en kunskapsbank och ge stöd till medlemsländerna inför fattandet av viktiga beslut. Vi som sitter i EU-nämnden vet vilket omfat- tande utrikes- och säkerhetspolitiskt arbete som utförs och vilka stora möjligheter Sverige har att påverka och delta i detta arbete. En framgång för Sveriges och Finlands arbete un- der förhandlingarna är att i Amsterdamfördraget ock- så inlemmas de humanitära och fredsbevarande upp- gifter som kallas Petersbergsuppgifterna. Dessa fanns tidigare inte i Västeuropeiska unionen. Genom Pe- tersbergsuppgifterna tillförs EU:s utrikes- och säker- hetspolitik ett mycket kraftfullt instrument för att lösa fredshotande konflikter på vår kontinent. Detta har känts väldigt angeläget, och det skall bli mycket spännande att följa hur detta kan användas, så att EU slipper stå förlamat inför stora och hotande konflikter på vår kontinent. Amsterdamfördraget är ett resultat av förhandling- ar där Sverige som medlem i EU har kunnat föra sin talan och påverka. Resultatet måste bedömas i sin helhet, med tanke på vad det betyder för alla länder i Europeiska unionen. Centerpartiet anser att Amster- damfördraget leder till ett mer effektivt och mer öppet samarbete utan att förändra EU:s grundläggande ka- raktär. Centerpartiet har redan i en partimotion våren 1996 tillstyrkt att asylfrågorna, som tidigare tillhörde tredje pelaren, skall kunna överflyttas till första pela- ren och därmed också accepterat en förändring inne- bärande överflyttning av viss beslutanderätt från den svenska riksdagen till EG. Andra och tredje pelarna kvarstår som ett rent mellanstatligt samarbete. Enligt Centerpartiets uppfattning har EU genom Amsterdam- fördraget inte tagit flera steg i federalistisk riktning. Vi i Centerpartiet anser därför att Sverige kan ansluta sig till Amsterdamfördraget. 0370034713503 N 2010-01-01 00:00:00 206537 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0999/#anf2