<anforande>
<dok_hangar_id>2348887</dok_hangar_id>
<dok_id>GL0999</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:99 Onsdagen den 29 april</dok_titel>
<dok_rm>1997/98</dok_rm>
<dok_nummer>99</dok_nummer>
<dok_datum>1998-04-29 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Vissa miljöfrågor </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>CB8DF60D-5F3D-45F7-8FA2-0212F94D6EEC</anforande_id>
<anforande_nummer>193</anforande_nummer>
<talare>MAGGI MIKAELSSON (v)</talare>
<parti>v</parti>
<anforandetext>Herr talman! Självfallet är det viktigt att man job-
bar internationellt med frågor som är gränsöverskri-
dande, vilket problemet med kemikalier är.
Samtidigt kan man konstatera att medlemskapet i
EU har inneburit att mycket av det svenska miljöarbe-
tet har stannat upp i en iver att vi skall kunna förändra
hur det ser ut inne i EU. Det är ju lovvärt att försöka
förändra och höja nivån i andra länder, men när det
samtidigt får konsekvensen att det nästintill blir stopp
i Sverige, eller att vi kanske t.o.m. får backa, är det
inget som är bra.
Det visar sig att miljögarantin inte håller när man
testar den seriöst. Det går inte att med hänvisning till
hälsa och miljö i övrigt ha nationella särregler. Det
går inte att hävda miljökraven om de hotar grundbul-
tarna inom EU, nämligen den fria rörligheten av va-
ror. Detta tycker jag är ett allvarligt problem.
</anforandetext>
<intressent_id>0658094895604</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>206728</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0999/#anf193</protokoll_url_www>
</anforande>
