2348887 GL0999 Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:99 Onsdagen den 29 april 1997/98 99 1998-04-29 00:00:00 Vissa miljöfrågor B6DBC61B-2A34-4835-9B1E-56AB6ED17FB1 177 DAN ERICSSON (kd) kd Fru talman! Riksdagen kommer i och med dagens betänkande från jordbruksutskottet att rikta skarp kritik mot regeringens oförmåga att till riksdagen komma med förslag om en samlad miljöpolitik. Det måste kännas tungt att vara miljöminister och få den här kritiken från riksdagsmajoriteten. Det måste också vara besvärligt för den som har fått den otacksamma uppgiften att från utskottsminoritetens sida försvara miljöministerns och regeringens oförmåga i detta avseende, så jag har förståelse för Åsa Stenbergs situation. Tidigare har oppositionen uttalat stark kritik mot regeringens hantering av miljöbalken. Från Miljösve- rige och från oppositionen har också mycket stark kritik uttalats mot den avlövning av miljöpolitiken som miljöministern har ansvarat för. På i stort sett alla de olika områdena inom miljö- politiken har nedskärningar varit ett faktum. Detta sker, som har sagts här tidigare i debatten, under tiden som miljöministern åker land och rike kring och delar ut sina godispåsar i form av bidrag till olika, lokala projekt. Det är nästan patetiskt, fru talman, att nästan dagligen ta del av de pressmeddelanden som skickas ut från Miljödepartementet där man talar om vad dagens gåva innebär, i vilken kommun man har lagt 3, 5 eller 10 miljoner. Sedan åker miljöministern dit, visar upp sig och talar om att nu satsar regeringen lokalt här. På ett sådant sätt kan inte miljöpolitik bedrivas om man skall skapa trovärdighet, men dess- värre är det den socialdemokratiska miljöpolitiken i sin prydno. Det hjälper inte att anslå medel till lokala investe- ringar om inte miljöpolitiken hänger ihop och ansva- riga myndigheter får möjligheter att bedriva aktiv miljöpolitik på alla de områden som berörs. Bakom en stor kuliss om att bygga om Sverige ekologiskt har regeringen faktiskt ansvaret för nedrustningen av miljöpolitiken. Exemplen är många. Det har nämnts flera här i debatten. Man har försökt att avsevärt minska anslaget till kalkning för att förhindra försurningen, men riks- dagsmajoriteten förhindrade en alltför drastisk ned- dragning. Det har varit oförändrade anslag för natur- reservat och nationalparker, alltså anslag för att skyd- da den skyddsvärda skogen, trots de stora behov som har påtalats. Nu, fru talman, i de yttersta av dagar ser vi en liten återställare på detta område i såväl tilläggsbudget som inför kommande budgetar. Man har nu skuggat in ytterligare pengar för den delen, men det är alldeles för litet. Anslagen för sanering av miljöförorenade områ- den har minskats. Man har varit senfärdig med att införa en ny samlad miljöbalk, vilket är ett kapitel för sig som vi får anledning att återkomma till senare i vår. Man har haft en oförmåga att arbeta för att sluta kretsloppet stad-land. Man har visat senfärdighet med effektiva åtgärder mot oljeutsläpp i Östersjön. Resur- serna till länsstyrelsernas miljöenheter har dragits ned, vilket minskat möjligheten att kontrollera att miljölagstiftningen efterlevs. Man har haft framför- handlade tillstånd från EU att öka koldioxidutsläppen som nu ökar växthuseffekten. Det har skett neddrag- ningar av forskningsresurser på miljöområdet. Ja, fru talman, uppräkningen kan fortsätta väldigt länge. I stället för att satsa på en effektiv och långsiktig nationell miljöpolitik satsar regeringen s.k. projekt- medel till projekt som kommer att avstanna den dag då de särskilda ekonomiska medlen har tagit slut. Fru talman! Till skillnad från denna politik har vi från kistdemokraternas sida konsekvent presenterat budgetförslag och miljöåtgärder som syftar till en förstärkt miljöpolitik och sanering av den nationella miljöskuld som Sverige har dragit på sig. I dagens betänkande behandlas ett antal fristående motionsförslag. Jag vill speciellt lyfta fram ett områ- de, nämligen klimatfrågan som är mänsklighetens ödesfråga. Om vi inte lyckas hejda fossilförbränning- en och därmed följande koldioxidutsläpp blir det en ökad medeltemperatur på jordklotet. Med fortsatta föroreningar av lufthavet räknar man med en fortsatt medeltemperaturförhöjning på en 1-3 ½ grader de närmaste hundra åren. Detta innebär att havsytan kommer att stiga och att havsströmmarnas banor kan komma att ändras. Oväder som orkaner blir vanligare, dessutom med ökad styrka. Över hela världen kom- mer vädret att bli mer extremt. Torka, översvämning- ar och värmeböljor väntas öka. Uppräkningen av effekter till följd av klimatförändringarna kan göras lång. För att förhindra en utveckling i enlighet med detta scenario måste alla länder, också Sverige, ta ansvar för att hejda utsläppen av koldioxid. Vi kan inte tillåta ökade utsläpp inom vare sig energi- eller transportsektorn. Tvärtom måste ett kraftfullt hand- lingsprogram - som vi har pläderat för i flera år - för att minska utsläppen upprättas och genomföras. Det handlar om utfasning av fossilbränslen i såväl energi- produktionen som transportsektorn. Det handlar om begränsning av etanavgång, åtgärder för att öka kol- bildningen samt återvinning och, om möjligt, lagring av koldioxid. Regeringen har nu av EU utverkat tillstånd att bryta internationella klimatöverenskommelser och därmed öka utsläppen med 5 %. Färska siffror om utsläppen från Sverige visar att ökningen kan komma att bli ännu större. Detta går stick i stäv med riksda- gens beslut att stabilisera koldioxidutsläppen till år 2000 för att därefter få en minskning. Den enda fråga som jag vill ställa till Åsa Sten- berg, som är Socialdemokraternas representant, är: Varför har vi denna femprocentiga ökningsmöjlighet? Jag har försökt att få ett besked av miljöministern i tidigare debatter, men jag måste säga att svaren inte har varit precis glasklara. Skulle inte Åsa Stenberg här i dag kunna säga att det här inte är aktuellt, att vi kommer att meddela EU att vi inte skall ha de fem procenten, att vi avstår från detta. Det vore ett tydligt besked om att Sverige fortsättningsvis skall bli tydli- gare i klimatfrågan och att vi skall verka för att be- gränsa utsläppen. Vi måste nu få till stånd en nationell samling för att kunna nå en brytpunkt där vi minskar vår koldiox- idavgång. Ett tydligt handlingsprogram, som omfattar alla de sektorer som kan komma att beröras, bör utar- betas. Det handlar om såväl nationella som regionala och globala frågeställningar. Ett samlat klimatpolitiskt handlingsprogram bör fastställas av riksdagen. Rege- ringen bör för dess genomförande upprätta ett särskilt sekretariat för klimatfrågorna. I detta sammanhang vill jag under mom. 9 beträf- fande klimatfrågor yrka bifall till motion Jo757, yr- kandena 1 och 2. Som fru talman vet är kristdemokra- terna inte representerade med ordinarie ledamot i jordbruksutskottet. Det är därför jag får framställa våra yrkanden här. Om våra yrkanden faller kommer vi att stödja reservation 11 under samma moment, för den följer delvis upp den kristdemokratiska motionen. I övrigt stöder vi reservation 13, som handlar om Östersjön. Vi har i denna fråga lagt fram ett antal egna förslag som inte behandlas i det här samman- hanget. Vidare stöder vi reservation 36, som handlar om retursystemet för burkar, också de som importe- ras. Detta är en fråga som vi i flera sammanhang har engagerat oss i. Fru talman! Det finns flera reservationer som vi har stark sympati för, och om det hade blivit omröst- ningar om dem skulle vi kanske ha backat upp dem. Jag vill under ytterligare ett moment yrka bifall, nämligen under mom. 39 där jag vill yrka bifall till motion K715, yrkande 5, om fler majoritetsbeslut i EU till gagn för miljön. Jag såg i går en intervju med utrikesministern där hon bejakade denna inställning. Det är en ny position från regeringens sida som jag välkomnar. Dagens debatt om Amsterdamfördraget bekräftar att man är på väg i denna riktning. Det är helt nödvändigt att nu använda EU som ett instrument i miljöns tjänst. På så sätt kan vi effektivare komma åt de gränsöverskridan- de miljöproblemen. I övrigt står vi givetvis bakom de kristdemokratis- ka motionsförslagen men avstår från att yrka bifall till dem. Till sist, fru talman, hade jag tänkt gratulera Len- nart Daléus eller snarare Centern och dess valbered- ning till ett bra förslag i partiledarfrågan. Men jag blev litet bekymrad när jag hörde Daléus inlägg här. Jag tycker att det var litet synd att han som ordförande i jordbruksutskottet flyttade fokus från dagens betän- kande, som faktiskt är en mycket skarp vidräkning med regeringens miljöpolitik, till att diskutera en för dagen aktuell rapport som berör OKG och O2:an. Jag tycker att det var litet synd. Jag tyckte att Daléus, som är en hedervärd person som brukar vara seriös i debatten, halkade litet snett i den här diskussionen. Det tycker jag var synd. Det blev litet oseriöst omkring den här säkerhetsrapporten om O2:an. Han sade att O2:an är mer osäker än Igna- lina och hävdade att det var en åsikt som SKI, alltså Statens Kärnkraftsinspektion, skulle ha. Fru talman! Jag har läst de kommentarer som SKI har gjort i det här sammanhanget. Jag måste säga att om SKI hade den uppfattningen att vi har reaktorer i Sverige som är osäkrare än Ignalina, så tror jag fak- tiskt att SKI omedelbart skulle ingripa och stänga sådana reaktorer. Vi vet ju att man i Ignalina varken har någon reaktorinneslutning eller den typ filteran- läggningar som finns i svenska reaktorer. Jag tror ändå att det är en rätt så avsevärd skillnad vad gäller säkerheten vid såväl O2:an som vid andra svenska reaktorer om en härdsmälta skulle inträffa jämfört med vad som gäller för Ignalina. Det finns kanske ingen anledning att fördjupa den här diskus- sionen, men jag tycker att det var en litet olycklig start att komma in på ett något oseriöst spår i den här de- batten. Säkerhetsfrågorna kring kärnkraften är viktiga. Men om vi för den diskussionen måste vi också ha ordentligt på fötterna och veta vad vi talar om. Vi måste ha fakta. Den rapport som publicerades i mor- se, och som det har förts en viss diskussion omkring under dagen, kanske ändå måste få en något djupare analys. Den måste kanske sättas in i sitt sammanhang innan vi säger att vi har reaktorer i Sverige som är osäkrare än Ignalina. 0184488075016 N 2010-01-01 00:00:00 206712 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0999/#anf177