Fru talman! Det går ju inte, Sven Bergström, att svara att 20 nya beslut, 30 nya beslut eller 40 nya beslut skulle vara ett mätbart mål för detta. Samhället är ju inte statiskt. Vår omvärld förändras, och Sverige förändras. Vi kan inte ange ett mätbart mål på den här punkten. Sedan tycker jag att man skall vara litet varsam med begreppet överstatlighet. Jag tror att det Sven Bergström menar är beslut med kvalificerad majoritet. Det är dock inte detsamma som överstatlighet. I överstatlighet skall även andra komponenter byggas in. När Amsterdamfördraget har börjat gälla fattar vi t.ex. beslut i andra pelaren, utrikes- och säkerhetspo- litik, med kvalificerad majoritet, men det innebär inte att andra pelaren blir överstatlig. Det finns andra funktioner som också måste hängas på, menar jag, för att man med en strikt tolkning skall kunna säga att en fråga övergår till överstatlighet. Det handlar t.ex. om domstolsförfarande, rättstillämpning, rättsvårdande instanser och om kommissionens kontrollmakt. Vi måste alltså hålla isär de här begreppen. Min uppfattning är dock framför allt att det många gånger är en praktisk fråga. Sven Bergström nämnde själv sysselsättningen och öppenheten. Det är bra att vi får in kapitel om det. Men hur skulle öppenheten fungera, Sven Bergström, om vi inte hade haft över- statlighet på något område? Då skulle ett land kunna säga: Nej, vi vill nog inte ha någon öppenhet på den här punkten. Nog skulle det vara bra om vi andra då kunde säga till det landet: Jo, vi skall visst ha öppen- het vad det gäller EG:s och EU:s institutioner på den punkten. Skulle inte det vara bra? Eller är det också ett omöjligt steg mot mer överstatlighet?