<anforande>
<dok_hangar_id>2348887</dok_hangar_id>
<dok_id>GL0999</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:99 Onsdagen den 29 april</dok_titel>
<dok_rm>1997/98</dok_rm>
<dok_nummer>99</dok_nummer>
<dok_datum>1998-04-29 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Amsterdamfördraget </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>C3098F45-07E8-4466-BF62-EE9C7A969786</anforande_id>
<anforande_nummer>141</anforande_nummer>
<talare>LENNART ROHDIN (fp)</talare>
<parti>fp</parti>
<anforandetext>Fru talman! Jag önskar att Jan Jennehag hade rätt i
en del av hans farhågor att EU verkligen kan utveckla
en handlingskraftig gemensam utrikes- och säkerhets-
politik. Jag är, som har framgått tidigare i dag, mer
pessimistisk på den punkten. Men det behöver vi inte
diskutera här.
Jag måste ställa en fråga till Jan Jennehag. Han
jämför EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspoli-
tik och eventuella - men knappast sannolika - kopp-
lingar till Nato med FN. I FN finns garanterat värl-
dens största diktaturer, och de kan inlägga veto mot
att ingripa för fred och säkerhet i världen. Vad är det
som gör detta så mycket mer attraktivt jämfört med en
organisation som EU som består av stater som alla är
garanterat demokratier?
</anforandetext>
<intressent_id>0789744347006</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>206676</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0999/#anf141</protokoll_url_www>
</anforande>
