<anforande>
<dok_hangar_id>2348887</dok_hangar_id>
<dok_id>GL0999</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:99 Onsdagen den 29 april</dok_titel>
<dok_rm>1997/98</dok_rm>
<dok_nummer>99</dok_nummer>
<dok_datum>1998-04-29 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Amsterdamfördraget </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>D0D6BFFD-7B36-4997-8D2A-579224D015C5</anforande_id>
<anforande_nummer>13</anforande_nummer>
<talare>PETER ERIKSSON (mp)</talare>
<parti>mp</parti>
<anforandetext>Herr talman! Jag har litet svårt att förstå Helena
Nilssons argumentation. Den flexibla integrationen
innebär att några länder går före i riktning mot majori-
tetsbeslut inom nya områden. Det blir i riktning mot
en federal stat. Precis samma har skett inom Schengen
och sker nu inom EMU. Nya områden tas in, och
andra följer efter. Med ordet alleuropeiskt låter det
som om hela Europa är med. Det är precis motsatsen.
Det är några få som går före. Det är det intryck jag
får.
Sedan var det frågan om miljögarantin, Helena
Nilsson. Inför förhandlingarna sade både Centern och
Kristdemokraterna att man ville ha en villkorslös
miljögaranti. Nu säger Helena Nilsson att det blir
bättre, fastän det har blivit ytterligare villkor, ytterli-
gare försvåranden för att något land skall kunna gå
före. Hela miljörörelsen är enig om att detta är be-
drövligt. Ändå har Helena Nilsson mage att säga att
det har blivit bättre. Jag tycker att det är magstarkt.
</anforandetext>
<intressent_id>0447198048312</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>206548</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0999/#anf13</protokoll_url_www>
</anforande>
