Fru talman! Det är väl inte överraskande för någon att en så stor del av den här debatten upptas av frågor om överstatlighet eller inte och så liten del upptas av vad som döljer sig bakom dessa så oerhört dramatiska ord. Birgitta Hambraeus argumenterar i vanlig stil uti- från ett antal begrepp, som jag ändå tycker är något magstarka. Vi skall återta vår frihet, säger Birgitta Hambraeus. Hade vi inte haft en frihetsgrund i Sveri- ge hade vi inte fått vara medlemmar i den europeiska unionen. Det kan ju vara en reflexion. Vi skall åter bli en självständig stat, säger hon. Men vi är väl en självständig stat, som deltar i ett samarbete. Vi kan i dag säga nej till Amsterdamfördraget, och då stjälper vi hela det projektet. Det tycker jag betonar betydel- sen av de nationella parlamenten och de enskilda staterna. Vi är heller inte på väg mot en federation. Det var egentligen därför, för att bara konstatera det, som jag begärde ordet. Enligt utskottsmajoriteten är det inte någon federation eller någon federativ statsbildning som är målet. Birgitta Hambraeus menar också att tredje värl- dens syn på Sverige skulle ha förändrats. I det sam- manhanget skulle man kunna göra en liten reflexion kring omröstningen till FN:s säkerhetsråd. Jag tror inte att det var på grund av att tredje världens länder tycker att Sveriges hållning har förändrats så mycket under de senaste åren som vi vid omröstningen fick ett sådant oerhört stöd, inte minst från dessa stater, och sedermera också en plats i FN:s säkerhetsråd. Det tycker jag är ett bra betyg på att svensk utrikespolitik fungerar alldeles utmärkt, oavsett om vi är med i EU eller inte.