2348885 GL0997 Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:97 Måndagen den 27 april 1997/98 97 1998-04-27 00:00:00 Svar på interpellationerna 1997/98:252 och 255 om Kilsbergen interpellationsdebatt 1E2EC8F4-4DBD-4EC3-A744-1A9EC9EB3C0D 10 ANDERS SVÄRD (c) c Fru talman! Först ett tack till försvarsministern för svaret. Inger Lundberg har redan på ett förtjänstfullt sätt gett en beskrivning av det som oroar allmänhet, organisationer och berörda kommuner i anledning av utvecklingsplanerna beträffande verksamheten vid Villingsbergs skjut- och övningsfält. Det behöver vi inte upprepa. Tyvärr håller sig försvarsministern konsekvent till att göra en formell redogörelse för hur ett prövnings- förfarande går till inför anläggande av eller utökning av skjutövningsfält. Självklart är jag medveten om svårigheterna för försvarsministern att under normala förhållanden ställa upp på ett krav att gå in i en sådan här fråga. Men är förhållandena normala? Det är min fråga. Försvaret brottas med stora planeringsproblem för att lyckas uppfylla gällande försvarsbeslut inom givna ramar. Samtidigt planeras kostnadskrävande utbygg- nader. På flera håll i landet redovisas starkt motstånd från kommuner, organisationer och allmänhet mot de planer som föreligger beträffande skjut- och övnings- fält. Jag utgår från att försvarsministern känner väl till detta. Jag skall bara ta några exempel som jag själv blivit uppmärksammad på under de senaste åren. Det gäller planerna på en utvidgning av övningsfältet runt Finjasjön. De planerna är starkt ifrågasatta. Det gäller den tilltänkta utvidgningen av Varolafältet i Skövde, som stoppades effektivt av en fullständigt enig lokal opinion. I den här debatten handlar det om Villings- berg. Det finns samtidigt en mycket stark och tydligt uttalad oro för vad som håller på att hända uppe i Älvdalen. Samtidigt som man undersöker förutsättningarna för utökning av verksamheten i Villingsberg planeras det för neddragningar i Älvdalen. Verksamheten i Älvdalen är miljöprövad, och det föreligger inte några intressekonflikter, vilket det nästan alltid gör på andra ställen. Tvärtom är det en till synes fullständigt enig lokal opinion bakom kravet att verksamheten där skall bevaras och mycket gärna utvecklas. Skjutfältet i Älvdalen omfattar nästan 54 000 hektar. Det är det största i Sverige, såvitt jag vet. Det är tillkommet på 60-talet, inte minst för att avlasta just Villingsberg. Nu talas det om neddragningar i Älvda- len och utökning i Villingsberg, i båda fallen tvärte- mot en samlad opinion. Inte minst för allmänhetens förtroende för Försvarsmakten skulle det vara bra, som både Inger Lundberg och jag föreslår, att ta ett omtag i hela skjut- och övningsfältsfrågan. Skulle ändå inte försvarsministern kunna tänka sig att lova att med särskilt intresse följa frågan om skjut- och övningsfält för att i tid kunna gripa in om det riskerar att gå snett? Faran är enligt min mening över- hängande. 0531431759204 N 2010-01-01 00:00:00 206466 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0997/#anf10