<anforande>
<dok_hangar_id>2348883</dok_hangar_id>
<dok_id>GL0995</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:95 Torsdagen den 23 april</dok_titel>
<dok_rm>1997/98</dok_rm>
<dok_nummer>95</dok_nummer>
<dok_datum>1998-04-23 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Frågestund </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>frågestund</kammaraktivitet>
<anforande_id>C7002E91-8200-4E73-A03D-CC9CE49900C1</anforande_id>
<anforande_nummer>50</anforande_nummer>
<talare>OWE HELLBERG (v)</talare>
<parti>v</parti>
<anforandetext>Fru talman! Anders Sundström får jobba hårt. Jag
har också en fråga till näringsministern.
Ministern och jag har ett gemensamt intresse av att
energiomställningen går bra. Då är det viktigt att
statens stimulanser via bidrag upplevs som positiva. I
mitt län, Gävleborg, är ansökningarna om vissa stöd
tre gånger större än de medel som finns. Det upplevs
naturligtvis inte som positivt.
Samtidigt åker regeringen land och rike runt till
vissa kommuner och delar ut miljöpengar till bl.a.
energiomställning och effektivisering ur en annan
påse pengar. Det mesta har gått till större städer i
södra och mellersta Sverige. Min fråga till ministern
blir då: Vilken samordning finns det mellan de här
medlen, och vilka regionalpolitiska hänsyn tas?
</anforandetext>
<intressent_id>0111536149811</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>206399</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0995/#anf50</protokoll_url_www>
</anforande>
