2348883 GL0995 Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:95 Torsdagen den 23 april 1997/98 95 1998-04-23 00:00:00 Vissa frågor om kompetensutveckling 0CB69056-980F-44BD-83DE-46A881982860 21 ELVING ANDERSSON (c) c Herr talman! Det är så sällan jag får möjlighet att hålla med om något som Kent Olsson sagt att jag vill passa på tillfället, eftersom det nu har uppenbarat sig. Kent Olsson sade att kompetensutveckling och kom- petensfrågor är bland Sveriges viktigaste framtidsfrå- gor. Det uttalandet kan jag till fullo instämma i. Flexibilitet och kompetens är två nyckelbegrepp inom arbetslivet. De förekommer också alltmer inom den arbetsmarknadspolitiska debatten. Kompetens är utan tvekan en mycket viktig konkurrensfaktor. Jag är övertygad om att det kommer att bli en allt betydelse- fullare konkurrensfaktor. Det är till stor del med kompetens som man kan hävda sig i konkurrensen. Vi ser att man på framgångsrika företag och i framgångsrika branscher många gånger har satt just kompetensfrågor och kompetensutveckling i centrum. Man har hittat modeller på företagsnivå eller branschnivå där arbetsgivarna och de anställda ge- mensamt har hittat modeller och system för en fortlö- pande kompetensutveckling. Det är viktigt att hela arbetsmarknaden omfattas av ett system med kontinuerlig kompetensutveckling. Det är inte minst viktigt att det också kommer den offentliga sektorn och dem som är anställda där till del. Jag tycker att det är bra att den arbetsgrupp som Kent Olsson talade om har kommit till, där arbets- marknadens parter och staten tillsammans resonerar och försöker hitta ett system. Man kan alltid vara otålig över takten, men arbetsgruppen har i alla fall kommit till stånd. Jag är övertygad om att ett hållbart system för kontinuerlig kompetensutveckling måste bygga på de tre parternas medverkan på ett eller annat sätt. Det handlar alltså om de anställda, arbetsgivarna och staten. I den modell som vi från Centerpartiets sida har pläderat för och som redovisas i reservation nr 2 före- språkar vi ett system med kompetenskonton som bygger på att den enskilde och arbetsgivaren avsätter medel och att staten bidrar med att göra de avsätt- ningarna skattemässigt gynnade. På det sättet får vi en trepartssamverkan. Det finns också anledning att säga att det inte handlar enbart om ekonomiska resurser. Det är viktigt att samhället tittar på detta. Det handlar om andra regelverk som också kan behöva ses över för att ge bättre incitament för kompetensutvecklingen. Ett exempel är de bokförings- och redovisnings- regler som finns. Ett företag som väljer att investera i kompetensutveckling hos sin personal måste redovisa det som en kostnad som belastar resultaträkningen. Ett företag som i stället investerar i maskiner kan redovisa det som en tillgång i sin balansräkning. Det är ett exempel. Det finns många fler där vi behöver se över regelsystemen för att ge de rätta incitamenten för att brett i arbetslivet satsa på kompetensutveckling. Med den korta motiveringen, herr talman, ber jag att få yrka bifall till reservation nr 2. 0843906295410 N 2010-01-01 00:00:00 206370 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0995/#anf21