2348882 GL0994 Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:94 Onsdagen den 22 april 1997/98 94 1998-04-22 00:00:00 Lagstiftningsprocessen A572A9BB-A2B9-4D8D-9A8D-30D7958E5A9C 44 PETER ERIKSSON (mp) mp Fru talman! Det betänkande som vi debatterar i dag heter Lagstiftningsprocessen. Det innehåller ett tillkännagivande från konstitutionsutskottet till rege- ringen. Det gäller en motion från Miljöpartiet som har fått utskottets välsignelse. Den handlar om att mönstra ut det omoderna och felaktiga ordet ras ur svensk lagstiftning. Elisa Abascal Reyes som är författare till motionen skall senare ta upp den frågan litet mer. Jag kommer att koncentrera mig på några andra frågor i det här betänkandet. Den första frågan gäller den kommunala självsty- relsen. Vi har ett grundlagsskydd för kommunal självstyrelse. Trots det har vi de senaste åren sett att riksdag och regering fattar beslut som t.ex. innebär att den också grundlagsskyddade kommunala beskatt- ningsrätten urholkas kraftigt. Det är en mycket märk- lig ordning. Alldeles nyss diskuterade vi om vi skall ha en för- fattningsdomstol. Jag tycker att detta är ett mycket bra argument för att vi kanske bör införa en författnings- domstol i Sverige. Trots att vi har ett grundlagsskydd för beskattningsrätten och den kommunala självstyrel- sen kan riksdag och regering införa ett system som innebär att visst får kommunerna höja skatten, men staten drar in pengarna. Det är knappast rimligt. Om man skall låta kommunmedborgarna styra över den kommunala verksamheten måste man också ge dem ansvar för detta. Om vi inte betror folket och kom- munpolitiker att klara av detta, skall vi inte heller ha något kommunalt självstyre. Den kanske största och viktigaste motionen i det här betänkandet är en motion som jag och Birger Schlaug har skrivit. Den handlar om de demokratiska effekterna av EU-medlemskapet. EU är ju någonting som vi diskuterar ganska ofta här i kammaren. Vi har varit medlemmar i ungefär tre och ett halvt år nu. Jag tror att väldigt många upplever att vi är ombord på ett tåg som rusar fram, men väldigt få vet vart tåget är på väg. Vem har en klar uppfattning om vart EU-tåget går? Vi i Miljöpartiet har ju en sådan uppfattning. Det lutar åt att det blir mer och mer överstatlighet, mer och mer federalism. Regeringen hävdar att det inte alls finns några så- dana planer. Det finns över huvud taget inga tankar åt det hållet. Vi i Miljöpartiet har dragit slutsatsen att det kanske skulle behövas en liten utredning där vi disku- terar vart vi skall ta vägen. Vart är vi på väg? Var skall besluten fattas i framtiden? Är det så att fler och fler beslut skall lämnas över till EU därför att det är bra, det blir effektivare och människor mår mycket bättre om EU fattar besluten i stället för att vi gör det här i riksdagen? Då får vi väl acceptera att utveck- lingen går åt det hållet. Men jag är inte alls övertygad om att människor mår så mycket bättre bara för att EU tar över verk- samheten. Jag tycker att det än så länge finns väldigt litet som tyder på att EU-medlemskapet har lett till att Sverige blir rikare, människor mår bättre, livskvalite- ten ökar, miljön blir bättre osv. Det finns väldigt litet som talar för det. Däremot finns det väldigt mycket som talar för att EU-medlemskapet har lett till ökade problem. Det finns dock ingen utredning eller undersökning i Sverige där vi har försökt kolla om det här egentli- gen var en så väldigt bra idé. Är det inte dags för det efter tre och ett halvt års medlemskap? Kanske finns det trots allt en viss poäng med att svenska folket genom sina institutioner, organisationer och politiska system kan vara med och besluta och kanske t.o.m. ha ett avgörande inflytande i vissa politiska frågor. Är det t.ex. ett genialt drag att lyfta över jord- brukspolitiken till EU-nivå och låta EU införa gemen- samma tider för hela Västeuropa för när man skall ha gödslat och sått? För oss som bor i Norrbotten blev detta väldigt konstigt. Vi hade is och snö kvar när EU hade bestämt att vi redan skulle ha sått. Denna typ av frågor tycker jag faktiskt att vi borde fundera över: Finns det några ytterligare frågor där det kan finnas en poäng med att vi beslutar om dem här i Sverige? Med Amsterdamfördraget, som nu är på gång och som vi skall besluta om redan i nästa vecka, kommer ytterligare makt att föras över. Stora delar av rättssys- temet, straffrätten och civilrätten skall harmoniseras med EU, är det tänkt. Det finns inte ens någon analys av varför detta skall göras. Det skall vara harmonise- ring och förenhetligande - likadant i alla länder som ingår i unionen - men ingen har kunnat presentera en analys av varför. Skulle det bli bättre och effektivare på något sätt? Nej. Det ligger liksom i sakens natur att man genomför allt som går att genomföra i riktning mot mer överstatlighet, men det finns ingen rimlig analys av om det verkligen blir bättre då. I USA, som är en federal stat, har man i stor ut- sträckning straffrätten och hela rättssystemet på del- statsnivå. Men i EU har man ännu inte kommit till insikten att det kan finnas vissa områden som faktiskt passar bättre att ha på nationell eller t.o.m. lokal nivå - även om man har lyckats formulera en krånglig princip som heter subsidiaritetsprincipen och som man talar om i högtidliga sammanhang, vilken vissa, t.ex. Folkpartiet i Sverige, har lyckats omformulera till något slags närhetsprincip fast den i själva verket innebär motsatsen. Det finns en statlig utredning tillsatt som skall hålla på med just demokratifrågor. Men i direktiven har det inte angetts att man skall utreda de här sakerna - vart vi är på väg, vad det egentligen är som har hänt med Sverige sedan vi blev medlemmar i EU och var besluten skall fattas. Utredningen kommer inte heller att koncentrera sig på denna oerhört viktiga fråga. Därför skulle vi behöva en särskild utredning om det här. Jag tycker att det vore väldigt bra. Jag tror att väldigt många människor är intresserade av att få något slags tanke om vart vi är på väg, att få veta litet mer om vart det här tåget är på väg och kanske också diskutera om det är många som har lämnats kvar på perrongen, vilket man också kan befara. Tåget rusar på, men de flesta hänger inte med. En mindre elit kör fram i full fart utan att ha tillsatt någon som styr eller beslutat vart man är på väg. I och för sig kan man kanske skönja åt vilket håll rälsen leder, men jag tycker inte riktigt att det räcker, fru talman. Därför vill jag yrka bifall till reservation nr 6. 0447198048312 N 2010-01-01 00:00:00 206184 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0994/#anf44