2348882 GL0994 Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:94 Onsdagen den 22 april 1997/98 94 1998-04-22 00:00:00 Vissa frågor om arbetstid 5F271437-5980-4C63-B8CE-71563F992F79 207 HANS ANDERSSON (v) v Fru talman! Det är egentligen en väldigt märklig situation att diskutera arbetstiden vid denna tid på dygnet och med denna kamp mot klockan, eftersom vi har en deadline varje kväll. Det känns också ganska märkligt att diskutera arbetstidsfrågor utifrån ett be- tänkande vars betänkandetext upptar litet mindre än en och en halv sida. Den sista dryga sidan avslutas med: Utskottet avstyrker med det anförda samtliga nu behandlade motionsyrkanden. Några argument för att avstyrka någonting ges egentligen inte. Man kan fråga sig: Hur blev det så här? För oss i Vänsterpartiet är det en oerhörd besvikelse. Efter valet 1994 var detta en av våra absolut största frågor, som vi också hade uppe i diskussioner och förhand- lingar med regeringen. Det tillsattes en arbetstids- kommitté dels för att införliva EU:s arbetsdirektiv och hitta tekniska lösningar för det, dels för att diskutera och studera effekter av arbetstidsförkortning. Överti- den var också där ett viktigt moment. Det kom en utredning. Resultatet har remissbe- handlats, och vi har väntat på förslag från regeringen sedan i höstas. Vi var ganska övertygade om att det skulle komma ett förslag nu i början på våren, senast i mars, men som utskottet självt skriver på s. 11 i be- tänkandet: Enligt vad utskottet inhämtat under hand är det inte sannolikt att en proposition i arbetstidsfrågan lämnas före riksdagsvalet hösten 1998. Det är som om det inte bara är en tidsangivelse utan som om regeringen inte vågar komma med ett förslag före valet. Så har också situationen tolkats av delar av fackföreningsrörelsen. LO har utomordentligt starkt kritiserat att regeringen mörkar, för så upplever jag är fallet. De frågor som står på dagordningen gäller arbets- tidens längd. Hur lång skall arbetstiden vara? Det varierar väldigt mycket. Det varierar mellan arbets- plats, och det varierar mellan individer. Vad vi har i Sverige är en lagstiftning om normalarbetstiden. Det låter på Christel Anderberg och flera andra här som om det vore något jättekonstigt att ha en arbetstidslagstiftning som reglerar hur det skall vara om man inte annars är överens. Jag tycker att Sverige har en mycket bra tradition som har en arbetstidslag- stiftning med skyddskaraktär, men som man kan gå ifrån i kollektivavtal om man finner det ändamålsen- ligt. Vi fick först tiotimmarsdagen. Vi fick därefter åt- tatimmarsdagen. Sedan fick vi fyrtiotimmarsveckan. Det är dags att gå vidare, och det av en mängd olika skäl. Jag skall kort återkomma till dem sedan. Arbets- tidens längd är någonting som skall regleras. Det är dags att nu ta nästa steg. Vänsterpartiet föreslår tret- tiofemtimmarsveckan som normalarbetstid. Den andra frågan gäller övertiden och övertidens reglering. Vi har enligt lag möjlighet att arbeta en del övertid. Vi har möjlighet enligt avtal och dispenser att arbeta ytterligare mera övertid. Övertidsuttaget är rekordstort under den tid vi har rekordarbetslöshet i Sverige. Vi i Vänsterpartiet har tagit upp detta fenomen väldigt ofta. Vi har lagt fram förslag om att man skall reducera den lagenliga övertiden. Vi har krävt en halvering till 100 timmar, 25 timmar i månaden, men vi vill naturligtvis bibehålla dispensrättigheter så att man kan klara av situationer som man inte rår över - olyckor, leveransförseningar och vad det mer kan vara. Det gäller också frågan om förläggningen. När skall man kunna arbeta? Vem bestämmer hur jag skall arbeta? Vilken flexibilitet skall kunna åstadkommas ur arbetsgivarsynpunkt och individuell synpunkt? Vi i Vänsterpartiet tycker att det är bra att det finns grundregler som säger när man får jobba och när man skall jobba om man inte kommer överens om någonting annat. Vi tycker inte att det är rimligt att som i Arbetstidskommitténs förslag genomsnittsbe- räkna på tio veckor. Det ger en oerhört stor maktför- skjutning till arbetsgivarens fördel om man har det arbetstidsmåttet och den genomsnittsberäkningen vad gäller förläggningen. När man angriper en lagreglering om arbetstiden angriper man i väldigt hög grad det fackliga inflytan- det och löntagarnas rätt att påverka sin arbetstidssi- tuation. Inflytandet är någonting oerhört viktigt. Det är egentligen där som den fackliga kritiken har riktat de skarpaste angreppen mot Arbetstidskommitténs förslag. Min fråga till Laila Bjurling är: Varför kom det inget förslag nu? Varför vågade man inte lägga fram förslag vare sig om förläggningsfrågor eller inflytan- defrågor? Varför kunde man inte ta ett nappatag med övertidssituationen eller ha en synpunkt om arbetsti- dens längd och arbetstidsförkortningen? När det gäller lag och avtal vill Christel Ander- berg inte ha någon lag alls. Det lät som om det var något helt orimligt att vi hade lagar. Vi har alltid haft lagar, och det har man i de flesta länder. Utifrån det har vi i Sverige ovanligt stora möjligheter att göra avvikelser i avtal. Det handlar om arbetstiden. Det är väldigt mycket en fråga om effektivitet. Har man väldigt lång arbets- tid är effektiviteten inte så god. Det handlar också om jämställdhet. Hur ser arbetstiden ut? Vilken arbetstid är betald, vilken är obetald? Vem ansvarar för det ena respektive det andra? Man behöver inte titta mycket på arbetstidsmönst- ret i Sverige för att se en oerhört ojämlik könsfördel- ning. Man kan titta på välfärdsuttag och vinster med ökad fritid. Man kan titta på vad demokratiska möj- ligheter kan innebära när människor får mer tid att delta i samhällslivet och det sociala livet. Det finns så mycket som bör diskuteras när man diskuterar arbetstidsfrågorna. Det är inte bara fråga om jobben. Men det gäller också jobben. Det är helt fel att inte arbetstidsförkortning skulle ge positiva sysselsättningseffekter. Det har det givit i de kom- munförsök som har genomförts. Det har vi sett hittills i Kiruna, i Växjö och i Stockholm. De försöken är helt olikartade, men det har givit sådana effekter. Självklart blir det olika kostnader beroende på hur mycket sysselsättningseffekter som uppstår. Vänster- partiet kommer återigen inför valet och i samband med vårbudgeten att lägga fram förslag, måhända med någon annan teknisk konstruktion. Det handlar då om att också ekonomiskt omfördela och inte bara arbets- tidsmässigt omfördela. Vi kommer att göra mycket stora vinster. En mycket stor del av vinsten ligger naturligtvis i att nedbringa den passiva kostnaden för arbetslösheten. Vänsterpartiets förslag kommer i framtiden, lika- väl som de är det i dag i de motioner som här av- styrks, att vara att begränsa övertiden och göra överti- den successivt dyrare. Arbetstiden är billigare när den ligger inom normalarbetstidsmåttet och successivt dyrare därutöver. Arbetstidsmåttet sänks till 35 timmar. Det kräver en rejäl finansiering. Vi väljer en metod med sänkta arbetsgivaravgifter. Man frågar oss: Hur kan ni göra det? Är ni galna? Nej. Det är en vanlig teknik. Frank- rike har just lagstiftat om detta, och Italien kommer att lagstifta. I Tyskland har man inom stora delar av arbetslivet 35 timmars arbetsvecka. Resultaten är goda empiriskt när jag ser de utredningar som det tyska AMS har förelagt oss. Hur många jobb blir det? Det beror naturligtvis på vad som händer i omgivningen. Låt mig direkt säga att det inte räcker med att förkorta arbetstiden. Vi måste arbeta flera timmar. Vi måste ha en bättre efter- frågan. Vi måste ha en konkurrenskraftig industri. Vi måste ha en hög utbildningsnivå. Det är alla de moment som vi brukar ha med i en tillväxtinriktad sysselsättningspolitik. Men det räcker inte. Vi måste fördela de arbetade timmarna mer rätt- vist bland löntagarna och i befolkningen. Det blir inte mindre sysselsättning av det, Christel Anderberg. Det blir en rättvisare fördelad sysselsättning. Vi har i flera år föreslagit försök - det har vi också gjort i den motion som avslås här - och vi har anslagit pengar för att få en bredare försöksverksamhet i olika branscher och sektorer, eftersom produktivitetsresul- taten och sysselsättningsresultaten är så olika beroen- de på förutsättningarna. Jag tror att vi i framtiden inte kommer att ägna oss så mycket åt försök utan åt en radikal omställning genom en arbetstidsreform. Någon argumentation görs, som jag sade, inte i ut- skottet. Man noterar att regeringen inte kommer med något förslag före valet och utgår från att regeringen återkommer i frågan. Man säger att detta förmodligen är en fråga för arbetsmarknadens parter. Ja, det är det - när väl det politiska systemet har slagit fast grund- bultarna. Så har vi alltid haft det i Sverige. Varför ge upp den metoden nu? Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation nr 3, som innehåller en hel del av våra synpunkter på ar- betstiden, i första hand behovet av en arbetstidsför- kortning. 0500463008008 N 2010-01-01 00:00:00 206347 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0994/#anf207