2348882 GL0994 Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:94 Onsdagen den 22 april 1997/98 94 1998-04-22 00:00:00 Vård av missbrukare m.m. 26831B85-CA03-49A0-8425-A0C00A3A5F12 180 ROLAND LARSSON (c) c Fru talman! Jag delar naturligtvis den oro för missbrukarvården och de hemlösas situation som här och på annat sätt har kommit till uttryck. Det är inte värdigt ett humanistiskt samhälle att tusentals männi- skor med missbruksproblem eller psykiska sjukdomar skall sakna någonstans att bo på natten eller tak över huvudet. Det är inte värdigt ett humanistiskt samhälle att psykiskt sjuka människor med missbruksproblem skall leva isolerade och inlåsta bakom några dörrar utan kontakt med andra människor. Det finns mycket kvar att göra här. Samtidigt är det viktigt att påminna sig om att den bästa insatsen man kan göra mot missbruket är att göra så mycket som möjligt för att inte missbruk skall uppstå. Det handlar om de insatser vi kan göra för att förbättra samhället och skapa förutsättningar för människor att leva på ett sådant sätt att de inte behö- ver drabbas av missbruk. Det handlar också om att hindra att samhället fylls upp med droger och alkohol som sprids till ungdomar, framför allt illegalt. Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att det inte finns några patentlösningar inom missbrukarvården. Missbruket ser väldigt olika ut. Vi pratar här i dag om det missbruk som syns tydligt, om det missbruk vi alla kan se när vi går på gator och torg. Men det finns också ett missbruk som döljer sig bakom relativt välansade fasader. Det finns ett missbruk som döljer sig bakom en social situation som kan verka ganska trygg. Bakom dessa fasader finns ett stort missbruk. Mycket av den misshandel som ibland kommer i dagen har sin grund i ett missbruk i familjekretsen. Alla människor är individer. Därför kräver också missbrukarvården individuella insatser. Alla männi- skor har sina förutsättningar. Därför krävs också att missbrukarvården anpassas till de behoven. Respekt måste gälla även människor med miss- bruk. Vi får aldrig göra avkall på rätten till en egen identitet. Bakom ett till synes ovärdigt sätt att leva finns alltid en mänsklig värdighet. Denna värdighet måste alltid respekteras. Det är viktig att understryka att vården av miss- brukare är ett ansvar som åvilar kommunerna och socialtjänsten. Det är därför inget onaturligt att vård- former och vårdinnehåll utvecklas litet olika i kom- munerna runt omkring i landet. Att missbrukarvården alltmer har kommit har präglas av närhet och mång- fald betyder ju inte att den totalt sett har blivit sämre. Av de olika undersökningar som gjorts av bl.a. Soci- alstyrelsen har det också framgått att så inte är fallet - trots de ekonomiska åtstramningar som kommunerna tvingats göra på senare år. Men övergången till mer av öppenvård och frivil- lig institutionsvård har ännu inte förmått att möta vårdbehoven hos de tyngsta och mest utsatta missbru- karna. Metoderna för och sättet att arbeta med vården av missbrukare behöver därför utvecklas och förbätt- ras. Det ligger ett tungt ansvar på den kommunala nivån att klara den här utvecklingen och den här för- bättringen. Det är precis som Ragnhild Pohanka sade här förut i kväll: Det händer saker. Det har vi kunnat konstatera i detta betänkande. Det händer saker inom missbrukarvården i positiv riktning. Det ger ändå en förhoppning om att vi i framtiden skall kunna hitta metoder och lösningar som är till gagn för de männi- skor som drabbas av missbruket. Ytterst är det här trots allt en fråga om hur vi totalt sett kan bygga upp vårt samhälle. Jag yrkar bifall till hemställan i betän- kandet. 0391621769505 N 2010-01-01 00:00:00 206320 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0994/#anf180