2348882 GL0994 Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:94 Onsdagen den 22 april 1997/98 94 1998-04-22 00:00:00 Vård av missbrukare m.m. CAD43422-A589-4191-963B-933797D2DF14 171 ANNIKA JONSELL (m) m Fru talman! På bara ett par år har antalet psykiskt sjuka hemlösa fördubblats i Stockholm. Genom psy- kiatrireformen 1994 skulle de psykiskt sjuka slippa bo på institution. De skulle få frihet och värdighet och ta del av och vara en del av det övriga samhället. I allt- för många fall blev det inte mycket av värdigheten. Den här utvecklingen var just vad den moderate ordföranden i Psykiatriutredningen, Sten Svensson, varnade för. Han krävde också att de psykiskt sjuka skulle ingå i personkretsen för LSS. Detta har mode- raterna fortsatt att verka för, och det kommer vi att fortsätta att göra till den dag det blir verklighet. Mest utsatta är de som är psykiskt sjuka och dessutom missbrukare. Statistik visar att över hälften av alla alkoholister också lider av någon form av psykisk störning. Bland narkomaner är andelen ännu större. Det här innebär att missbrukarvården inte bara handlar om att få människor ur sitt missbruk. Det handlar också om att behandla psykiska sjukdomar. Detta ställer mycket stora krav på behandling och vård, allt detta samtidigt som det i dag finns en mycket bristfällig uppföljning och kvalitetssäkring av missbrukarvården. En av de saker som dock säkert går att säga är att det är bland de frivilliga organisationerna, trots deras sinsemellan så stora spännvidd i former och metoder, som man kan påvisa ordentliga rehabiliteringsresultat. Jag vill därför understryka hur viktiga de insatser är som de frivilliga organisationerna gör för grupper av grava missbrukare, särskilt i storstäderna. Verksamheten är av särskilt stor betydelse för människor som av olika skäl inte vill ha kontakt med myndigheterna. Det verkar också som om organisa- tioner som Stadsmissionen och Frälsningsarmén, för att ta några exempel, känner till fler missbrukare och hemlösa utslagna människor än kommunernas social- förvaltningar. I den hearing som socialutskottet arrangerade den 5 februari i år var det också företrädare för dessa organisationer som gav skrämmande vittnesmål om hur just gruppen med dubbel diagnos - missbruk och psykisk störning - blir större och större bland dem som de hjälper. På gruppboenden för psykiskt sjuka är de nämligen inte välkomna om de dessutom har missbruksproblem, och många stödboenden för miss- brukare tar inte emot psykiskt sjuka. De som mest av alla skulle behöva hjälp hamnar alltså mellan två stolar i de offentliga institutionerna och skulle inte ha någonstans att ta vägen om det inte vore för de frivilliga organisationernas härbärgen och behandlingshem. De som arbetar på ungkarlshotellet Monumentet i Stockholm blev i höstas så förtvivlade över att en klar majoritet av deras hyresgäster var gravt psykiskt stör- da att de beskrev några av dessa personers personlig- heter för att uppmärksamma politikerna på problemet. Så här kunde det låta: Ung, gravt psykiskt sjuk missbrukare. Har legat på psykiatrisk avdelning. Isolerad från omvärlden, går bara ut för att köpa öl på Konsum. Tvättar varken sig eller sina kläder. Hår och skägg får växa. Samlar tidningar på rummet utan att läsa dem. Ett annat exempel: Flykting, svårt psykiskt störd. Alkohol- och nar- kotikamissbrukare. Onåbar och aggressiv. Vandrar runt som en osalig ande. Skriker och slår sina grannar i korridoren. Jag tar ett exempel till bland de många: Missbrukare med grav psykisk störning. Får me- dicin på öppen medicinsk mottagning. Tvångstankar. Mycket labil. Kan bli våldsam, har köpt yxa och såg. Hör röster för jämnan och skrattar vansinnigt. Sover till sent på eftermiddagen, är vaken på nätterna. Detta var alltså vad man kan kalla ett vanligt ung- karlshotell. Man kunde tro att det mera befolkades av vad vi tidigare kallade a-lagare eller gubbar som hamnat litet på glid. Svårt psykiskt störda människor tvingas alltså bo där. De frivilliga organisationernas arbete borde stimu- leras och värderas mycket mera än vad som görs i dag. Socialtjänsten borde vara öppen för samverkan åt många olika håll och regelbundet använda sig av de frivilliga organisationernas erbjudanden om vård- och behandlingsplatser. Socialtjänsten borde vara skyldig att stödja frivilligt socialt arbete. Detta borde stå i socialtjänstlagen. Därigenom kan också ytterligare nedläggningar av vårdhem som bedrivs av stiftelser och ideella organisationer undvikas. Fru talman! För att vinna tid åt kammaren vill jag endast yrka bifall till den ena av de två moderata reservationerna, nämligen reservation 7 om de ideella organisationerna. Givetvis står vi liksom tidigare även bakom vår reservation om en ny lag om vård av miss- brukare som skulle göra det möjligt att gå in och hjälpa i ett tidigare skede än vad som är fallet i dag. 0724153546015 N 2010-01-01 00:00:00 206311 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0994/#anf171