<anforande>
<dok_hangar_id>2348880</dok_hangar_id>
<dok_id>GL0992</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:92 Fredagen den 17 april</dok_titel>
<dok_rm>1997/98</dok_rm>
<dok_nummer>92</dok_nummer>
<dok_datum>1998-04-17 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Svar på interpellation 1997/98:219 om in- terimistiska naturreservat för hotad skog</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>interpellationsdebatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>22482638-E87E-4699-9F5E-ED5E654BEECB</anforande_id>
<anforande_nummer>6</anforande_nummer>
<talare>GUDRUN LINDVALL (mp)</talare>
<parti>mp</parti>
<anforandetext>Fru talman! Jag skulle önska att miljöministern
hade en litet mer ödmjuk och insiktsfull inställning.
Det räcker inte med de pengar som anslås. Försök inte
att låta som om det här är stora satsningar! Det är
klart att man kan säga 50 %. Det låter bättre än att
säga 88 miljoner när man vet att 88 miljoner inte
förslår.
Faktum är att skall vi ha någorlunda möjligheter
att klara det vi måste klara, att avsätta det som måste
avsättas för att vi inte skall förlora biologisk mång-
fald, är det nödvändigt med 500 miljoner extra per år.
Det finns ingen möjlighet annars.
Det har funnits möjlighet att satsa mellan 600 och
700 nya miljoner varje år på jordbruket. Jag hoppas
att det är slut med det nu eftersom vi har kommit upp
till de tak som EU godkänner för bidrag. Då kanske
det kan finnas utrymme för miljön den här gången.
Det har ju funnits utrymme för jordbruket tidigare.
Se nu till att göra en rejäl satsning! Hitta de här
pengarna! Mellan 600 och 700 nya miljoner skulle
innebära att vi kan börja prata om att det är en rejäl
satsning på ur- och naturskogar.
Det är som sagt bråttom. Det avverkas. Till jord-
bruksutskottet kommer det varje vecka brev från
naturvårdsdirektören i Gävleborgs län som listar ur-
och naturskogar som man har ansökt om att få avver-
ka.
Länsstyrelsen kan ingenting göra. Man har nämli-
gen inga pengar att säga nej för. Man kan inte säga
nej om man inte kan ersätta markägaren för att han
inte får avverka. Det avverkas, och det sker med acce-
lererande hastighet i Sverige i dag.
Dessutom har vi fått s.k. skogsklippare som tänjer
på lagen, som man säger på skogsvårdsstyrelserna. De
avverkar inte bara det de får, utan de gör också en
gallring av resten. Det blir ingenting kvar för den
biologiska mångfalden. Många arter är i klart behov
av t.ex. död ved. Den försvinner. Många är i behov av
gamla träd. De tar man ned. Då blir det inte så mycket
kvar att diskutera.
Som ett exempel kan jag ta Södertälje. Där har
man nu avsatt 32 hektar. Det är  bl.a. våtmark och litet
produktiv skog. 800 000 kr kostar det. Det här är dyrt,
Anna Lindh. En rejäl satsning kräver minst 500 nya
miljoner varje år.
</anforandetext>
<intressent_id>0962854674801</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>206061</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0992/#anf6</protokoll_url_www>
</anforande>
