<anforande>
<dok_hangar_id>2348879</dok_hangar_id>
<dok_id>GL0991</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:91 Torsdagen den 16 april</dok_titel>
<dok_rm>1997/98</dok_rm>
<dok_nummer>91</dok_nummer>
<dok_datum>1998-04-16 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Barnfrågor </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>22133867-2A94-4B78-BEBB-8F5D8A063C42</anforande_id>
<anforande_nummer>268</anforande_nummer>
<talare>RAGNHILD POHANKA (mp)</talare>
<parti>mp</parti>
<anforandetext>Herr talman! Jag vill i all ödmjukhet framföra att
det inte känns bra när en hög tjänsteman i riksdagen
går runt och ber oss korta våra anföranden. Vi har
suttit här under många timmar. Jag menar inte att mitt
anförande är mer värt än andras, men det kanske är
lika mycket värt som de anföranden som har hållits på
förmiddagen utan samma vädjan.
Jag vill också yrka bifall till reservation 8, vilket
Thomas Julin och Vänsterpartiets företrädare redan
har gjort.
Jag skall först ta upp några saker som gäller flyk-
tingbarn. Man hade en återkallandebestämmelse som
nu har blivit tidsbegränsad och som gäller de männi-
skor som har kommit med falska uppgifter. Vårt för-
slag på den tiden, då Barnkommittéutredningen arbe-
tade, var två år. Men det har nu blivit en tidsgräns,
vilket jag uppskattar mycket, även om den är fyra år.
Men fyra år är en lång tid för barn, och då bör inte ett
återkallande komma i fråga. Vi anser att det är ganska
viktigt.
När det gäller ensamma barn, som har diskuterats
mycket under den senaste tiden, varierar utredningar-
na starkt mellan olika regioner. Det skulle behövas en
utvärdering av dessa utredningar. Det är viktigt att vi
får det. En sådan skulle göras av en asylrättskunnig
person eller instans. Den som undersökt utredningar-
na om ensamma flyktingbarn åt Flyktingpolitiska
kommittén fastslog att reglerna om hur dessa utred-
ningar skulle gå till inte följdes. Kanske är det därför
som vi har fått så många uppseendeväckande fall när
det gäller barn som har fått avvisningsbeslut. Vi me-
nar att detta är viktigt.
Nu senast gäller det några barn i Gävle som skall
avvisas i morgon. Det fallet är lika ömmande fall som
när det gällde Ugandabarnen och även andra barn.
Det är viktigt att utredningar är av hög klass när det
gäller barn och att barnkunnig personal finns med,
vilket Barnkommittéutredningen var enig om att vi
skulle ha. Tydligen har det ännu inte hänt särskilt
mycket på det området. Vi hoppas nu på en proposi-
tion där detta framförs och blir av vikt.
Sedan vill jag säga några ord om inkorporeringen
av barnkonventionen. Att den bakomliggande tanken
när det gäller barnkonventionen skulle vara att denna
skall transformeras står det inte något om någonstans.
De flesta länder inkorporerar konventionen men det är
inte säkert att man där för den skull har ett bättre
förhållande till barnen än vi. Där går barnkonventio-
nen så att säga utanpå landets lag. Landets lag rättas
alltså efter barnkonventionen, vilket också är mening-
en. Det är viktigt för hela världen att man tänker på
detta.
Majoriteten i kommittén tyckte att barnkonventio-
nen var väl flummig eller otydlig för att kunna inkor-
poreras. Men man har tagit med den artikel som jag
nog tycker är suddigast i kanten, nämligen den om
barnets bästa, i både socialtjänstlagen och utlänning-
slagen. Således borde resten också kunna inkorpore-
ras. En mängd EU-regler har inkorporerats i svensk
lag men man förmår inte göra detsamma med barn-
konventionen. Jag är övertygad om att den kommer
att inkorporeras. Kanske är tiden ännu inte mogen,
vilket jag förstås tycker att den är.
I vissa fall har Sverige regler som rör barn som är
bättre än barnkonventionens regler. I en särskild arti-
kel i barnkonventionen står det att det i de fall där
man vill gå längre självklart är fritt fram för alla län-
der att göra det. Det är lätt att det med ett sådant ar-
betssätt skapas diskrepanser, skillnader, mellan sys-
temen jämfört med om barnkonventionen är inkorpo-
rerad. Om skillnader uppstår nu, när den inte är in-
korporerad, skall svensk lag äga företräde; detta enligt
svensk rättstradition. Om det går till på det sättet
minskar alltså barnkonventionens betydelse i Sverige.
Inom Barnkommittén befarar man att en alltför
snäv juridisk tolkning kan bidra till att barnens rätt
försvåras; detta snarare än att den stärks. Om det finns
fog att tro att domstolarna i enstaka fall tolkar barn-
konventionen så, är det bara att ta upp saken i riksda-
gen för att få en förstärkning. Inte heller där finns det
några problem.
Jag yrkar att barnkonventionen skall inkorporeras
i svensk lag.

</anforandetext>
<intressent_id>0161018662505</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>206055</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0991/#anf268</protokoll_url_www>
</anforande>
